Genom fotoutställningen ”You can borrow my body but never take my soul” ville Philippa och Natasha Davin ge hopp till andra cancersjuka och anhöriga.
Genom fotoutställningen ”You can borrow my body but never take my soul” ville Philippa och Natasha Davin ge hopp till andra cancersjuka och anhöriga.

Kampen mot cancer blev fotoutställning

Kultur

I augusti kom beskedet: Natasha Davin, från Tahult, hade drabbats av blodcancer.
Förra helgen visade hon och hennes syster en fotoutställning om sorgen, tröttheten, gemenskapen och styrkan som funnits under månaderna av kamp mot sjukdomen.

– Jag hade varit förkyld hela sommaren och haft tungt att andas, säger Natasha Davin, 25, där hon slagit sig ned på Brewhouse i Göteborg.
Hon har precis börjat berätta om cancern. Om hur det visade sig att det inte var någon förkylning utan non-hodgkins lymfom, en sorts blodcancer i lymfsystemet. Efter en dryg vecka fick hon sin första cellgiftsbehandling. Även om sjukdomsbeskedet gjorde henne rädd blev det också en sorts lättnad att veta vad det var som var fel. Nu gick det att göra något åt problemen.
– Det som var jobbigast var att inte veta. När vi visste var det fullt fokus.
Och fullt fokus blev det. Så mycket att Natasha kände att hon själv inte kommer att förstå vad det är som händer. För att få hjälp med det, och för att kunna bearbeta det hon går igenom, bad hon systern och fotografen Philippa Davin om hjälp.
– Jag bad henne fota mig. Så Philippa fotade och fotade och fotade. Sedan började vi prata om att ställa ut och hjälpa andra genom att berätta om vad som hände mig.

Visar tyngd och glädje
Härryda-Posten träffar Natasha och Philippa vid utställningen på Brewhouse, några timmar innan vernissagen. Stora svartvita, dokumentära fotografier hänger längs väggarna med korta texter till. Philippa har fotograferat sin syster hemma i Tahult och på sjukhuset. Hon har fångat gemenskapen med nära och kära och kampen för att bli frisk. Försökt få en bredd bland de utvalda bilderna för att visa både tyngd och glädje, förändringen i Natashas kropp och den ständiga kärleken till och från dem som står henne nära.

Från början till nu
Berättelsen är kronologisk och börjar med en glad Natasha som precis fått en nyklippt frisyr efter första cellgiftsbehandlingen. På en annan bild lutar sig hennes familj trött mot soffor och varandra med mediciner, spypåsar och godis över hela vardagsrumsbordet. I nästa utställningsrum hänger ett öga där nästan alla ögonfransar fallit av och en bild där pojkvännen Michel håller om Natasha eftersom hon inte kan gå själv. Vid slutet visas gapskrattande systrar vid sjukhussängen med en strålande Natasha i mitten.

Vill ge hopp
Genom utställningen hoppas systrarna både kunna ge hopp och en känsla av gemenskap till andra som går igenom samma sak, ta bort det tabubelagda från ordet cancer och förklara för närstående till drabbade hur stor skillnad de gör genom att finnas där och stötta.
– Många visar sig inte utan hår. På något sätt är det som att de skäms för att de har cancer, säger Philippa.
Pengarna från utställningen, som nu är över, skänks till cancerforskning. Natasha själv är inne i en lugn period just nu. Hon ska röntgas igen i juni för att se om cancern är borta.

  • Anna Mattisson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook