• Bilder: PETER GUSTAFSSON
    PÅ VÄG TILLBAKA. Natasha Davin besegrade cancern. Efteråt hade hennes syn på livet ändrats dramatiskt och hon tvingades sjukskriva sig från studierna till ingenjör. Nu börjar krafterna återvända och i dagarna har hon börjat jobba som servitris.
  • BÄR ARMBAND. Ung cancer samlar in bidrag genom att sälja armband. Natasha Davin har själv startat organisationen Vår kamp mot cancer och samlat in 800 000 kronor.
  • Bild: PETER GUSTAFSSON
    KLIPP. Natascha Davins har sparat det som skrivits om hennes kamp mot cancer.

Letar sitt nya jag efter cancern

Tahult:

Natasha Davin klarade sig igenom en tuff cancerbehandling. Men efteråt växte en stor tomhet och en stress fram.
Mycket tack vare Ung cancers mentorskapsprogram börjar hon hitta fram till den nya person hon blivit.

För två år sedan började Natasha Davin känna sig krasslig. Hon blev lätt andfådd. Hon trodde att det var en efterhängsen förkylning eller astma och sökte sig till läkare. Först togs symptomen inte på allvar, en läkare sa att de inte behandlar förkylningar.

I slutet av sommaren 2013 hade Natasha en bokad tid med sin ordinarie läkare som reagerade på ett ljud från lungorna. Det blev röntgen och prover samma dag. Ett par veckor senare kom beskedet. Natasha fick diagnosen non-Hodgkings lymfom. Blodcancer. Den hade satt sig i lymfkörtlarna mellan lungorna.

– De hittade en tio gånger tio centimeter stor förändring. Dessutom hade jag en liter vätska i lungorna så det var inte konstigt att jag hade svårt att andas, säger Natasha.

Behandlingen med cellgifter började direkt. Natasha gick in i den på samma sätt som hon brukar gå in i saker.

– Jag ville vara bäst på att ha cancer. Men man kan inte vara bäst på att ha cancer, man gör så gott man kan, säger hon.

Blev isolerad

Då hade hon redan bestämt sig för ett sabbatsår från studierna på Chalmers, men den planerade utbytesterminen i Schweiz med dåvarande pojkvännen fick ställas in. Hon blev sittande i tv-soffan. Hennes vardag blev ganska isolerad på grund av infektionsrisken.

Hennes syster, som är fotograf, började följa Natasha till sjukhuset och överallt och tog bilder som sedan blev till utställningen ”You can borrow my body but never take my soul”.

Tillsammans startade systrarna också den ideella organisationen Vår kamp mot cancer där de hittills samlat in 800 000 kronor som de skänkt till olika ställen som forskar om cancer eller stöttar drabbade.

– Vi fick jättebra respons. Det är inte så vanligt att människor berättar så öppet om sin cancer. Efteråt förstod vi hur mycket det även hjälpt oss själva. När vi höll på hade vi sån fokus på att hjälpa andra.

Flera cancerdrabbade och deras anhöriga och vänner var tacksamma.

– När någon får cancer vet många inte vad de ska säga eller göra. De kanske tror att den som har cancer ska ta illa upp. Men själv är man inte heller proffs på att vara sjuk.

I höstas var Natasha fri från cancern, men helt friskförklarad blir hon inte förrän efter fem år.

Två dagar efter beskedet åkte hon till New York.

– Det fick bära eller brista, säger hon.

Natasha återupptog också sina studier. Men det gick trögt. Allt som känts så självklart tidigare var motigt.

– Jag har alltid känt mig stark, alltid på topp, aldrig svag. Jag har alltid vetat vad jag ska göra om fem år. Jag skulle bli ingenjör, gifta mig och sedan skaffa barn. Jag har också alltid haft tusen bollar i luften utan att jag känt mig stressad. Men plötsligt visste jag inte vad jag ville göra.

Blev sämre igen

Hon började också må sämre igen. Hon fick svårt att andas och kände sig stressad. Hon var säker på att cancern kommit tillbaka.

I september var hon i Stockholm med sina systrar

– Jag mådde väldigt dåligt, allt bara snurrade och jag kände mig utmattad. Jag förstod inte riktigt hur illa det var, men mina systrar sa att jag måste sjukskriva mig. Och när jag bestämt mig för det kändes det väldigt bra, berättar Natasha.

Samtidigt kände hon inte igen sig själv.

– Tiden med cancer hade förändrat mig väldigt mycket. När jag var sjuk hade jag full fokus på behandlingen, men jag hade inte tid att reflektera över mina känslor och tankar. Det kom efteråt.

Hon ville vara ledsen, arg och trött.

– Inte bara glad för att jag överlevt. Utan få känna alla känslor och det har jag jobbat mycket med.

Hon har fått hjälp av en psykolog och av Ung cancer. Tidigt under sjukskrivningen blev hon som en av elva personer antagen till Ung cancers mentorskapsprogram. Det bygger på att företag anmäler sitt intresse att ta sig an en cancerdrabbad person.

Vanligt med vilsenhet

Det handlar om att få hjälp med att ta sig vidare i sin rehabilitering. Även om många som bekämpar cancer känner lycka är det också vanligt med vilsenhet och oro.

– När jag fick cancer lärde jag mig vem jag var med cancer. När den var borta kände jag mig väldigt förvirrad och det är det som är så bra med Ung cancer. Jag förstod att jag inte var ensam. Det finns många med en liknande historia. Först tänkte jag ”är det bara jag som inte är lycklig?”

Natashas mentor kom från advokatbyrån Maqs i Göteborg.

– Jag har en mentor som heter Elin och hon är jättebra. Vi är i olika stadier i livet, men vi är ganska lika. Hon har förstått många av mina rädslor och min förvirring.

En del i rehabiliteringen var en resa till Sydafrika. Natasha och de tio andra i gruppen åkte den 1 mars. De var borta i tio dagar.

Under resan parades Ung cancers medlemmar ihop med ungdomar från kåkstaden Langa i Kapstaden.

– Det fick mig verkligen att tänka till. Vi har så olika bakgrund, men ändå samma rädslor, drivkrafter och mål. Vi pratade mycket och det var väldigt givande. Jag har ännu inte riktigt hunnit smälta alla upplevelser. Det var så intensivt. Jag kunde sitta på kvällarna där nere och tänka ”Herregud! Gjorde jag det där i morse? Det känns som flera dagar sedan”. Jag var borta tio dagar men det känns som tre veckor.

Hon har så mycket att berätta och så många trådar att nysta i när vi sitter i en soffa på gården i Tahult. Familjen har ett stort stall och driver verksamhet med hästar.

Känner sig mycket bättre

Lokalerna är rymliga. Mamman har en keramikateljé i rummet intill. Och pappan ett kontor.

Natasha visar runt och njuter av solen. Vårvärmens ankomst och Natashas själ verkar gå hand i hand.

– Nu känner jag mig mycket bättre. Jag börjar förstå vad jag varit med om. Min mentor är bara ett par år äldre än mig och först visste jag inte hur det skulle bli. Men hon har lyssnat på min historia och stöttat och peppat. Det har varit jättebra. Jag kan verkligen känna förändringen från i höstas. Idag har jag kommit långt. Jag får mer och mer energi igen.

Precis i dagarna har hon börjat jobba som servitris på tapasrestaurangen Pinchos i Göteborg.

– Det ska bli roligt. Jag har jobbat där tidigare och de känner till vad jag gått igenom.

Natasha återkommer till den förvandling hon gått igenom. Studierna till ingenjör har hon lagt på is.

– Jag har alltid haft höga krav på mig själv och jag har ofta brytt mig för mycket om vad andra tycker. Nu har jag börjat göra saker för min egen skull, göra vad jag vill. Jag har börjat sjunga i kör och det är fantastiskt roligt.

Samtidigt är förändringen inte smärtfri.

– Innan jag blev sjuk visste jag precis vem jag var. Jag var mer bekymmerslös. Kanske lite naiv. Jag oroade mig aldrig för saker. Funderade inte så mycket.

Tänker mer kritiskt

Nu har hon börjat tänka mycket mer på allting i livet.

– Och det gillar jag. Jag är mer kritisk, men vissa dagar hade det varit skönt att inte tänka så mycket, säger Natasha.

Tidigare har hon alltid velat placera allt i boxar och ha ordning och reda i livet.

– Jag ville också alltid att det skulle hända något, men jag vill släppa det där och vara i stunden. Tidigare ville jag veta exakt hur det skulle vara i fem år. Nu vet jag knappt vad jag ska göra efter sommaren och det är ett stort framsteg. Det är också en skön känsla. Tidigare var jag nog mer stressad än jag trodde.

Hon pratar om framtiden som oviss men spännande.

– Jag har alltid sett mig som en akademiker som varit bra på matte och på att plugga, men jag har aldrig känt mig kreativ. Nu vill jag utveckla den sidan, kanske hålla på med keramik, fotografera, sjunga. Jag gillar den delen av mig. Nu vill jag utforska den och här på gården finns alla möjligheter.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook