• VILL FÖRBÄTTRA VÄRLDEN. Med ett stort intresse för mänskliga rättigheter i botten har Karin Högberg börjat utveckla en mensskydd som går att återanvända. Något som skulle hjälpa många kvinnor i fattiga länder.
  • TOALETT: Ungefär 100 personer delar på en sådan här pit-latrin. Det kostar då 5-50 kenyanska shilling. Karin Högbger: "Jag skulle säga att tjejer är extremt sårbara i den miljön."
  • SLUM. Karin Högberg jobbar mycket i Kibera som är ett slumområde i Nairobi.
  • SAMARBETE MED FN. Karin Högberg talar på en konferens i Nairobi.
  • I KENYA. Den bärbara datorn är hennes viktigaste arbetsredskap. Här i Kenya.
  • VIKTIGT REDSKAP. Utan sin bärbara dator hade inte Karin Högberg klarat sitt jobb som ofta sker utanför ordinarie arbetstid i hemmet.

Förbättrar världen med mensskydd

Profilen

Som forskare lägger Karin Högberg mycket engagemang på att ta fram moderna mensskydd till kvinnor i länder där hygienen kring mens är ett stort problem.
Med hjälp av textilhögskolan i Borås tar hon nu fram återanvändningsbara bindor i nya material som framförallt torkar snabbt efter tvätt.

Året var 2013. Med en tanke om att vilja göra något för att förbättra världen reste Karin Högberg till Kenya. I botten fanns ett långvarigt intresse för mänskliga rättigheter.

– Jag tog med mig mina två äldsta döttrar och åkte till Kenya i två månader. Jag ville vara i den miljön och se hur det var på plats. Samtidigt ville jag att barnen skulle lära sig lite om världen och hur olika villkor det kan vara, säger Karin.

Idén växte fram

Hon reste även med en kollega från Linköpings universitet. Karin hade inget speciellt mål från början, men någonstans på resan växte tanken på mensskydd fram.

– Jag började nysta i mensfattigdom. På grund av allmän fattigdom har kvinnor i stora delar av världen ingen adekvat menshygien, vilket är en mänsklig rättighet eftersom det annars leder till en komplex ohälsosituation. Dels fysiskt med den uppenbara infektionsrisken, men även socialt att det är stigmatiserande och förnedrande.

– Många kvinnor får en begränsad rörlighet och blir fast i hemmet när de har sin mens om de inte kan dölja den.

Vill göra nytta

Förutom sitt intresse för mänskliga rättigheter är Karin också nyttofokuserad.

– Jag funderar kring var jag kan göra mest relativ nytta och mensskyddsproblematiken är ett bra område. Det görs för lite och så har det varit under en lång tid.

I grunden är Karin sjuksköterska. 2007 påbörjade hon sin forskarutbildning.

2015 tog hon sin doktorsexamen. Hon disputerade med ett arbete om webbaserat samtalsstöd inom cancervården. När hon var klar släppte hon det ämnet och riktade in sig på mensskyddsfrågan.

Lärare på högskolan

I grunden jobbar hon 80 procent som lärare i sin tjänst på Borås högskola. Övrig tid har hon lagt på forskningen.

– Jag identifierar mig mer som forskare än både sjuksköterska och lärare.

Hon har gett sig själv två år av vad hon kallar för volontärarbete där hon lagt väldigt mycket av sin fritid på arbetet.

– Det är ett problem för mig eftersom jag är så himla intresserad. Det är hela tiden mycket jobb och dessutom måste jag samtidigt jaga forskningsanslag.

– Till viss del kan jag förstå det, men jag kan tycka att det är ett märkligt system att man som forskare själv måste ordna sin
finansiering.

Karin andas ut i soffan på redaktionen. Hon berättar att hon har en tendens att jobba för mycket och i vintras var det på gränsen av vad hon orkade. Som person jobbar hon nu med utmaningen att försöka balansera sitt engagemang.

– Jag har svårt att sätta gränser för hur mycket jag jobbar. Jag kan vara ganska sträng mot mig själv. Jag försöker träna mig på att ligga på soffan och äta praliner och inte alltid vara så duktig. Om jag inte lär mig den balansen blir det inte bra.

Snabb utveckling

Samtidigt som Karin har börjat jobba med mensskydd har det hänt mer och mer i världen.

– 2002 fanns det i princip ingenting vetenskapligt skrivet om mensskydd. 2013 fanns inte särskilt mycket. Efter det har det hänt jättemycket. Problematiken börjar uppmärksammas.

Hennes eget projekt har delat sig i två delar. I första delen såg hon problemen med att kvinnor inte har mensskydd och att det är ont om rena toaletter och hygienfaciliteter.

Frågan var hur problematiken skulle kunna bekämpas med information och utbildning.

– Det blev en väldigt bred fråga som jag tuggat på sedan dess. Jag har gjort ett antal resor till Kenya. Jag ville få forskningen bekräftad på plats och har pratat med många unga tjejer om deras situation.

Resorna har Karin gjort på fritiden för egna pengar.

– Jag ville bygga upp förståelsen och sedan har jag försökt formulera det till forskningsprojekt.

Tillsammans med kollegor i Linköping och Trollhättan har Karin startat ett tvärvetenskapligt projekt runt en online-utbildning för att sprida kunskapen till så många som möjligt.

Karin och kollegan arrangerade också en konferens om detta i Nairobi tillsammans med FN.

Tabu att hänga på tork

Del två i hennes arbete har varit att mer specifikt ta fram en återanvändningsbar binda. Det finns i dag sådana i bomull, men det är ett material som inte torkar så snabbt och på grund av tabu hängs de inte alltid ut på tork i solen utan kan hamna under en säng där de möglar.

Det finns också menskoppar, men den är inte lämplig inom alla kulturer då den precis som tampongen ska föras in i kroppen.

Karin tänkte att det krävs nya produkter för att klara hygienkraven i dessa svåra miljöer. Hon vände sig till textilhögskolan i Borås och jobbar nu tillsammans med en textil­ingenjör för att ta fram en mer funktionell och återanvändningsbar binda som går att få ut i alla delar av världen där den behövs.

Hennes projekt är känsligt eftersom en sådan produkt skulle kunna slå sig in på en gigantisk marknad som domineras av stora tillverkare av engångsbindor.

– Vi har fått pengar från statliga Almi för att nyhetsgranska om det finns några hindrande patent. Vi har också stöd från Chalmers innovationskontor, säger Karin.

Men alla pengar går relativt snabbt åt i arbetet och hon formulerar hela tiden nya ansökningar.

– Målet är att så småningom få full finansiering för det här projektet och bli en självständig forskare.

Gemensam drivkraft för de projekt hon arbetar med nu och vill jobba med i framtiden är världsförbättring – hur hon ska kunna hjälpa så många som möjligt.

– Det är väldigt mycket jobb, men (knackar i träbordet), de två senaste åren har gått precis som jag velat. Jag upplever mitt arbete som väldigt meningsfullt. Jag har tagit ett steg i taget och det har gått framåt hela tiden, säger Karin.

Projekt kring psykisk ohälsa

Innan projektet med mensskydden är klart har hon redan startat ett nytt.

– Det handlar om unga och psykisk ohälsa. Det är ett allvarligt problem för individen och ett stort problem i samhället som vi behöver hitta lösningar på.

Hon har själv haft anledning att fundera mycket kring frågan. Redan som ung var hon målinriktad och ganska hård mot sig själv. Det märktes bland annat när hon var en väldigt lovande längdhopperska.

– Jag vann skol-VM när jag gick på gymnasiet och var med i Ungdomsfinnkampen. Men jag tyckte aldrig själv att jag var särskilt duktig.

Den karriären avslutades tidigare än önskat på grund av skador. Hon blev sjuksköterska och efter några år i yrket började tanken på att göra något annat växa fram.

– Jag kände att jag hade tur som bodde i ett land där vi kan utbilda oss, att det var en ynnest. Det är en etisk och moralisk fråga. Jag tycker att jag har en plikt och ett ansvar att förvalta det och göra det bästa av det jag har fått. Det är viktigt för mig som person.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook