• Bild: Anna Mattisson
    Spelsugna. Jan Svensson och Rustan Johansson spelar i Mölnlycke i morgon. Precis som resten av Plus har båda kopplingar till orten.

Från Irland till hela livet

Musik

På torsdag spelar gruppen Plus på Hembygdsgården i Solsten, Mölnlycke.
I en föreställning om livet varvas glädje med melankoli och repertoaren sträcker sig från norska visor och irländsk folkmusik till Bob Dylan.

Att sätta fingret på vilken sorts musik Plus spelar är inte helt enkelt. De uppträder med egna tolkningar av alla möjliga covers, allt som berör bandmedlemmarna och som går att väva in i deras ramberättelse om livet. Vilket betyder att det kan vara vad som helst. Nästan.

– Bara inga dansbandslåtar, det ger mig ingenting, säger Jan Svensson medan bandkollegan Rustan Johansson nickar och förklarar.

– Kommer man i ett läge där man känner att ”det här kan jag bara inte spela och göra rättvisa av,” då tar vi inte den musiken.

Låtarna på Plus repertoar sträcker sig från norska visor till Bob Dylan. I programmet varvas musik med teman från födsel till död via bröllop, julaftnar och allt möjligt annat som livet kan fyllas av. Mellan låtarna berättar bandet om varje sång, vem som skrivit den och vad den handlar om.

Många av bandets instrument har irländska klanger, som tennflöjt, banjo, mandolin, durspel och munspel. Trots det vill Jan och Rustan inte säga att Plus cover-tolkningar går åt det irländska hållet. Båda har spelat irländskt i coverbandet Gubbliners tidigare och vill nu aktivt försöka bredda musiken till fler stilar.

2013 lades Gubbliners ned och Jan och Rustan ville satsa på annat.

– Vi kom till en återvändsgränd där vi kände att nu har vi spelat alla kända irländska låtar, säger Rustan.

– Vi hade inte tröttnat på det irländska men ville prova något nytt, förtydligar Jan.

Sedan de fått kontakt med sångerskan och flöjtisten Mette Larsen efter en spelning på Mölnlycke kulturhus, och basisten Anders Larsson via Rustans frus kör, var det nya bandet Plus komplett i sin nuvarande konstellation.

Gubbliners spelade glad, festlig, irländsk musik rakt av. Att musiken är så mycket spretigare nu gör det svårare att marknadsföra sig, men både Jan och Rustan ser stora fördelar med det nya. Nu får musikerna möjlighet att testa på olika saker, att utmanas både musikaliskt och som artister. Nu går det inte att bara svepa in och spela medryckande partytoner, de måste få publiken att hänga med både i det glada och det melankoliska.

Att också spela finstämda låtar ställer också andra krav, menar Rustan och Jan. Är det lägre tempo sitter folk stilla och lyssnar noggrannare, då gäller det att inte spela någon ton fel.

– Man får inte göra bort sig. Men går det bra hoppas vi att ordet sprider sig så vi får spela på fler ställen, säger Rustan.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook