• Bild: Anna Mattisson
    Hjulspåren är smala och dess mönster har skurits ut med laser, vilket gör det möjligt att se rakt igenom skulpturen. "Det är trevligt att Hemväg har en genomskinlighet. Man kan se den men den stoppar inte utsikten mot sjön. Och man kan inte säga att den står i vägen", säger Birgitta.
  • Bild: Anna Mattisson

Hemväg i Hällingsjö

Skulptur

Hällingsjös historia av resande och glada dagar med motortävlingar.
Det blev utgångspunkten för ortens nya skulptur Hemväg som invigs i eftermiddag.

– Det här var en gammal knutpunkt för resande, det byggdes upp en verksamhet med värdshus kring det. Och så var det stora biltävlingar här. Jag tänkte att det är något med bilar och resande i Hällingsjö, säger skulptören Birgitta Muhr.

Hon berättar hur hon läst på om Hällingsjös historia och vandrat runt på orten för att känna in platsen och dess invånare förr och nu. Sedan satte hon sig ned, tecknade och byggde en tredimensionell modell av papper.

Resultatet av arbetet är ett 3,5 meter högt, slingrande, serpentinliknande bilspår med hjärtan i däckmönstret och små och stora vagnshjul balanserande här och där. Allt är skapat i en särskild sorts plåt där rosten utanpå skyddar stålet. Konstverket symboliserar mötesplatsen och bil- och motorcykeltävlingarna i Hällingsjöbacken, formen är tänkt att ge känslan av dynamik och lekfullhet.

– Det blir en fart och glädje i skulpturen, säger Birgitta.

Att det är vagnshjul och inte bildäck som avbildats förklarar Birgitta med att däck helt enkelt hade känts för tungt och klumpigt. Plus att det hade gett en för enkelspårig riktning åt betraktarens tankegångar. Det är inte meningen att det bara ska se ut som en bilväg.

– Jag vill att det ska finnas flera vägar för att tolka och förstå.

Den rostiga färgen ger både ett tidlöst intryck och fungerar som en jordad komplementfärg till omgivningens grönska.

– Sedan ligger skulpturen på Garverivägen också. Jag tycker att både mönstret och färgen fångar upp känslan av läderarbete, funderar Birgitta.

Själva hantverket– att bocka, böja och skära till stålet– har Birgitta inte gjort själv. Där samarbetar hon med smeden Zoltan Schnierer, som också är konstutbildad.

– Vi brukar jobba tillsammans. Det är viktigt att man hittar någon som förstår hur man tänker, säger Birgitta.

Zoltan håller med.

– Det är en sak att bygga något efter ritningar, men det finns ingen standard i en sådan här situation. Då gäller det att vara intuitiv och försöka förstå vad konstnären är ute efter, säger han.

Utifrån Birgittas modell och de begränsningar som finns i material, smideskunskap och verktyg har skulpturen sedan arbetats fram. Andra begränsningar, som budget, fraktmöjligheter och storleken på Zoltans verkstad, har också påverkat.

– Där jag jobbar är dörren så liten att jag fick skära sönder skulpturen på mitten för att få ut den, berättar Zoltan och förtydligar att det var något han vetat redan från början och att det inte innebar något bekymmer.

I stort blev resultatet nästan helt som Birgittas pappersmodell och båda är nöjda.

Invigningen sker i eftermiddag tillsammans med konstnären, politikern Evalotta Liljenzin och Kulturskolans Hällingsjöorkester.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook