• Bild: Anna Mattisson
    Fokus. Ikonerna består till viss del av bladguld, ett material som Erland fäster och sedan skrapar bort överflödet av. Guldet ser han som en symbol för det innersta, oförstörbara i människor. "Och som en påminnelse om att du människa är värdefull".
  • Bild: Anna Mattisson
  • Bild: Anna Mattisson
  • Bild: Anna Mattisson
    Trivs. Hästar är ett av Erlands intressen, som gärna kallar sig för stalledräng.

Sätter guldkant på kyrkan

Profilen

– Det är märkligt med livet. Det blev helt annorlunda än jag tänkt mig. Kanske bättre, säger Erland Forsberg.
Härryda-Posten har träffat prästen som blev konstnär och stalledräng.

De första gula löven har börjat falla och bären på grannens buske lyser röda. På ängarna ned mot Yxsjön betar familjen Forsbergs hästar och det är nästan helt tyst.

– Jag kom hit för 40 år sedan, gick längs Näsetvägen. Det var så vidunderligt vackert, säger Erland Forsberg.

Han visar in till ridhuset och berättar om hästarna de har och boxarna han och familjen hyr ut, hur det är ett bra sätt att bevara det gamla småbruket på gården Näsbos där han bor. Berättar om morgnarna då han går med en hästtöm i varje hand på väg ut till betet. Hur mycket han älskar att vara stalledräng, som han kallar sig.

Byter hus med dottern

Inne i Erlands och hustrun Beatas hus saknas allt utom väggar, golv och tak på nedervåningen. Dottern ska byta sitt svarta hus med gungställning längre ned på vägen mot föräldrarnas större,
vita och allt håller på att göras om. I Erlands ateljé på övervåningen är det dock väl inbott och fullt av penslar, burkar med färgpulver, påbörjade tavlor och sådana som är helt färdiga. Jesus, ärkeänglar och helgon i guld, rött och blått tittar ned från väggarna. Erland sätter sig på sin målarstol och berättar med sin finlandssvenska dialekt att det här med ikonmåleri egentligen dök upp av en slump. I grunden är han präst och hade tänkt doktorera i teologi i Uppsala.

– Jag kunde inte få nog av akademiska studier. Att läsa tjocka böcker
och sitta på seminarium var det bästa
jag visste.

Blev lärare i måleri

Sagt och gjort. Efter teologi-
studier och en fil. kand. i konst-
vetenskap sökte han en doktorandtjänst och fick svaret att han var välkommen om ett år. Det blev ett år som förändrade det mesta.
Erland fick höra att en folkhögskola i Oskarshamn sökte en lärare i måleri och tänkte att det kunde vara en intressant sak att lägga ett år på. Vid sidan om teologistudierna hade han gått som lärling hos en ikonmålare och konstvetenskapen hade han ju också.

– Då hände det jag inte trodde – jag trivdes så fruktansvärt bra! Allra mest med att jag hade tid att måla själv inte bara i juni, juli och augusti utan halva maj och september också. Det akademiska träsket i Uppsala försvann i fjärran. Jag var fast med konsten i stället och stannade år efter år.

När Beata, som var civilingenjör i textil, fick jobb på Mölnlycke sytråd i slutet av 70-talet flyttade
paret till Benareby. Erland målade ikoner, glasmålningar
och altarskåp och var en ovanligt tidig hemmapappa när barnen föddes. Beata stod för försörjningen.

– Det var inte många som var hemmapappor för 35 år sedan, minns Erland och
berättar att han trivdes bra i den rollen och att han dessutom såg det som nyttigt för hans yrke.

– Med barn tränar man upp sig i ickeverbal kommunikation, det är väldigt nyttigt för en konstnär. Du måste bli lyhörd.

Mycket funderande

Erlands intresse för teologi
och kristendom har vuxit fram ur mycket funderande.
Han föddes precis efter andra världskrigets slut, Sovjets kommunister hade dragit sig ut ur Finland och kristendomen hade en viktig och betydligt självklarare roll än i dag. När han blev äldre och började klura på meningen med livet hittade han fram till religionen och Gud på ett sätt som han
beskriver som logiskt och rationellt. Det är så liten chans att universum och Vintergatan ska ha blivit till och att Jorden ska ha hamnat på ett perfekt avstånd till solen. Att det dessutom ska ha uppstått liv och medvetande på planeten är för osannolikt för att vara en slump, menar Erland.

– Jag tror att djupt i vårt inre har vi en intuitiv känsla av att livet inte kommit till av misstag. Att vi existerar är något av det mest osannolika som finns. Om människan känner sig själv och sitt innersta uppstår en förundran över det här. Och den förundran gör det ganska enkelt att få en gudstro. Vår existens är en gåva och är det en gåva kanske det finns en givare?

Att ta sitt innersta väsen på allvar ser han som en av konstnärens uppdrag. Färgerna det målas med ska ge genklang och kännas rätt och äkta. Och skapas det skönhet ger det i sig en glimt av Gud.

– Vid varje äkta skönhetsupplevelse vänder sig själen instinktivt till det gudomliga som är all skönhets källa,
säger han.

– När du dricker ett glas vatten anar du något om
havet.

Han ser det också som viktigt att öppna upp för djupare filosofier.

– Det samhälle där de
existentiella frågorna sopas under mattan blir ett olyckligt samhälle. Det förytligar och förminskar det mänskliga.

Som en förälskelse

Erland minns när han höll en nytillverkad ikonmålning i handen för första gången och insåg att konstformen inte bara är något som tillhör det förgångna. Det berörde.

– Det högg djupt i mig, och på den vägen är det. Det är som en förälskelse och lika lite som jag kan förklara vad en förälskelse är kan jag förklara varför jag älskar ikoner, säger han och fortsätter.

– Ikonen är urkyrkans bildkonst som fortfarande lever kvar. Det har utkristaliserats ett formspråk som är väldigt tidlöst.

Blir aldrig färdig

En riktigt bra ikonmålning ska ha en värme, mildhet och inre styrka, menar Erland. Samtidigt ska den vara så intressant att betraktaren ska kunna se på den varje dag utan att tröttna.

– Bra konst blir man aldrig färdig med. Det är spännande att försöka skapa något som är kraftfullt och milt på samma gång. Att nå fram till det milda som inte är sentimentalt och blaskigt.

Erlands konst finns nu i omkring 150 olika kyrkor. Med sitt skapande hoppas han kunna hjälpa betraktaren att hitta det lugn och den närvaro som behövs för att nå sitt eget innersta.

– Den ska hjälpa betraktaren att bli stilla och bli sig själv.

För egen del har ikon-
målandet precis den effekten. Han blir stilla och samlad. Och så övar det upp det nästan obefintliga tålamodet, skämtar han. Det som behövs för att orka med allt pill.

– Tekniskt sett är det väldigt svårt att måla ikoner. Det går inte att sudda eller måla över, du måste vara avslappnad och koncentrerad. Och det är en enorm precision. Barnansiktet här är bara halva lillfingret stort och ändå ska jag få dit ögon, näsa och mun utan att darra, säger han och lägger fram en bild av Jesus i krubban på arbetsbordet. Figurerna ser allvarligt småleende ut. Erland böjer sig över en
påbörjad tavla för att skrapa bort lite bladguld. Ansiktets uttryck härmar omedvetet krubbans helgon.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook