• Bild: Anna Mattisson
    Frustration. Under mötet mellan Per Vorberg (M) och några av de boende på Hindås camping i tisdags frågade många när de ska kunna flytta till egna lägenheter och kunna ta tag i sina liv på allvar.
  • Bild: Anna Mattisson
    Trångt. I en campingstuga med två små rum och en toalett bor en familj på sex barn och två vuxna.
  • Bild: Anna Mattisson
    Kök. Många av de boende är missnöjda med den mat som serveras och försöker fixa mat på egen hand. Det gemensamma köket är dock stängt i väntan på en fungerande spis och de små kokplattor som står utanför många av stugorna är svåra att använda om det ska bli middag till en hel familj.
  • Bild: Anna Mattisson
    Hungrig. Afewerik Ghiday är sjuk och kan inte äta den mat som serveras på campingen. Samtidigt räcker inte hans pengar till att köpa egen mat månadens alla dagar.
  • Bild: Anna Mattisson
    Trångt. Det är inte lätt att plugga och lära sig svenska när en delar hem med flera andra och det inte finns någon studieplats.
  • Bild: Anna Mattisson
    Tarek Alshbli.

Växande frustration över boendesituationen

Hindås

I tisdags bjöd de nyanlända på Hindås camping in kommunalrådet Per Vorberg (M) till ett möte om lägenhetsbristen och deras situation på campingen.
När kommunalrådet åkt vidare öppnade några av de boende sina hem för Härryda-Posten för att visa varför de så desperat söker förändring.

– Jag heter Tarek. Jag var lärare och administrativ chef på utbildningsministeriet i Syrien. Jag och några av de andra här demonstrerade utanför kommunhuset för två veckor sedan. Vi vill accepteras i Härryda kommun. Vi upplever inte att kommunen vill samarbeta med oss. Om de inte kan ge oss lägenheter kan de i alla fall ge oss det grundläggande vi behöver för att leva och vara friska. Ge mig mat och privatliv!

Tarek Alshbli erbjuder te och slår sig ned på en stol i den trånga tvårummare till campingstuga han delar med två andra personer. Han har förberett sig. Håller en mapp med papper i handen. Känner ansvaret att nå ut med vad de flesta här känner.

– Ingen har välkomnat oss. Vi vill att kommunen behandlar oss som personer som vill bidra till Sverige. Vi har inte kommit för att ta skattemedel, säger Tarek och förklarar att det handlar om att ha flytt för sitt liv och att vilja behandlas som människor med lika värde som alla andra i det nya land de kommit till.

Har uppehållstillstånd

De som bor på campingen har fått uppehållstillstånd i Sverige och kommunen har en skyldighet att hjälpa dem med att få en bostad. Just nu finns det dock inga lediga lägenheter i Härryda kommun och kommunen kan inte hjälpa till att styra upp hem utanför Härrydas gränser.

Tarek är glad över att ha kommit till Sverige och Härryda kommun, han trycker på det flera gånger, och han förstår att det är svårt att hitta lägenheter till alla. Men att bo länge på det sätt de gör på campingen går inte. Tarek berättar att folk här lever så fattigt att få som är födda i Sverige skulle acceptera att ha det likadant. Och de påverkas av det.

– Folk här beter sig inte som vanligt, de förändras. De röker, de flesta kan inte fokusera och studera, de ler inte, de bråkar. Människor förlorar hoppet.

Åtta i två små rum

Regnet knackar till mot rutan. Där utanför, i en av grannstugorna, bor Mahir Kasim, hans fru Abir Tako och deras sex barn. Sedan familjen kom till Härryda för tre månader sedan tränger de ihop sig i två små rum.

I familjens ena rum står en våningssäng och två campingsängar med vad som ser ut som bäddmadrasser. En pojke är sjuk i dag och har gått och lagt sig i den nedersta våningssängen. I campingsängarna leker två flickor. En av dem kliver på sängkanten för att springa in i det mindre rummet bakom
och Abir fångar henne när sängen viker sig under flickan.

Ont om syre

Vanligtvis brukar barnen välja att leka i den gemensamma matsalen eftersom det blir alldeles för trångt både fysiskt och psykiskt för sex barn att vara så nära varandra längre stunder. Det är till och med för trångt för att sova här berättar Mahir – när alla är i samma rum är det svårt att få syret att räcka till och det blir varmt. Öppnar de fönstret blir det för kallt för barnen som sover närmast.

I ett hörn bakom badrumsdörren står vattentanken till duschen. Mahir berättar att det räcker att en person duschar för att den ska ta slut. Att det bara finns en toalett, i samma rum som duschen, som alla åtta ska dela på är också ett bekymmer.

Inget eget kök

Precis som i alla stugorna saknas kök och mat serveras i matsalen några byggnader bort. Det är dock många som är så upprörda över matens kvalité, vad som lagas och över smutsigt porslin att de hellre väljer att köpa mat och äta på rummet. Mahir och Abir har fyllt ett litet kylskåp med egna matvaror, men det är mycket trångt där inne om det ska räcka till hela familjen.

Många stugor har en liten extern kokplatta utanför dörren. En dag försökte Abir laga mat till alla på deras platta men det tog två timmar innan det kokat upp.

– Jag kom till Sverige för mina barns skull, men skulle du vilja ha det såhär? Skulle du låta ditt barn sova på en så tunn madrass? Det är otroligt att vi ska behöva leva såhär, säger Mahir och lyfter på
en av flickornas madrasser.

I en annan stuga bor Afewerik Ghiday tillsammans med två andra. Han har bott i Sverige i tre år och aldrig haft en egen lägenhet. På Hindås camping har han varit i fyra månader.

Problem med maten

För Afewerik är maten ett stort problem. Han är sjuk och måste vara mycket noga med vad han äter, vilket betyder att han inte mår bra av det som serveras i matsalen. Samtidigt betalar alla på campingen en månadskostnad för mat och husrum, det går inte att välja bara det ena. Över hälften av de pengar de får i månaden försvinner alltså på boende och mat han inte kan äta. När andra omkostnader är betalda räcker inte pengarna till egen mat hela månaden.

– Jag vill ha möjlighet att laga mat själv. Jag vill ha en egen lägenhet säger Afewerik och sätter sig på den madrass som är hans säng på golvet vid dörren.

Små medel

Kostnaden på campingen är ett problem för många. Varje vuxen får 6 500 kronor i månaden i etableringsersättning av Försäkringskassan. Oavsett hur trångt de bor betalar de sedan 3 500 kronor i månaden per person för mat och boende i Hindås. De som har barn får dessutom ett tillägg. Bostadsersättning har däremot ingen på campingen rätt till eftersom de delar sina hem med andra.

I Tareks campingstuga undrar hans ena huskompis hur många skedar socker jag vill ha i teglaset.

– Svenskar använder inte socker i te, skrattar Tarek.

Annars är det få gånger han skrattar. Han ber om ursäkt flera gånger och säger att han inte kan tänka helt klart. Han har mycket som tynger honom. Långt borta i Jordanien väntar hans familj på att han ska ha styrt upp ett nytt liv åt dem alla i Sverige och de ska kunna söka sig hit. Ett av barnen är sjukt och behöver medicin, han tänker ständigt på det.

Samtidigt kan han ibland tappa sin riktning.

– Jag förlorar mig själv, säger Tarek och hans ansikte får ett drag av fasa när han berättar hur han ibland nästan glömmer sitt ansvar mot familjen för att han fokuserar så mycket på att överleva och klara sin egen hälsa.

Maten är så dålig att han inte kan äta den och det finns inget utrymme för privatliv. Hälsan har börjat vackla så mycket att han fått frikort hos vårdcentralen.

Svårt att studera

Det är svårt att ta tag i sitt liv när de grundläggande behoven inte är uppfyllda, förklarar han. Det är svårt att hålla motivationen uppe och plugga svenska när du bor i en stuga där det är svårt att andas eller där du varje morgon måste köa till den toalett och dusch du delar med tolv andra. Det är svårt att få studiero när det hela tiden är andra personer i närheten. Och utan språket går det inte att skaffa jobb vilket gör det svårt att få tag på en lägenhet på egen hand.

– De säger att jag ska acceptera läget eller fixa problemet. Men jag kan inte fixa det själv. Den här situationen gör det omöjligt att ordna något, det är för mycket
grundläggande att ta hand om. Om du vill ha resultat: ge mig verktyg att ordna upp mitt liv! Ingen vill se resultat så mycket som jag, säger han.

Prioriterar barnen

Samtidigt ser han inte att Härryda kommun gör något åt saken. Kommunen prioriterar barnfamiljer i bostadskön och det kommer nya familjer hela tiden som hamnar före honom. Möjligheten att få lugn och kraft i ett eget hem känns avlägsen.

– I Göteborg sätter de folk i en riktig kö, här är det inte så. Staten ger oss pengar för att vi ska etableras och bygga upp våra liv. De glömmer att vi inte kan lära oss eller hitta jobb om vi inte har någonstans att bo, säger Tarek.

En kommentar
Dela innehållet

Skriv en kommentar

  1. NU FÅR DET VARA NOG.
    Naturligtvis måste det kännas jobbigt att sitta på en camping och vänta på bostad men jag tycker att man skall vara tacksam att man fått tak över huvudet. Har man kommit från krig och elände måste det ändå vara fantastiskt att få hjälp i Sverige. Hur kan man då klaga? Både på bostadsbrist( det finns många som stått i bostadskö länge). Dålig mat ( då man förstört många spisar har möjligheten att laga egen mat minskat). Kö till toaletten! Svårt att få studiero! Dålig ventilation! Tunna madrasser! Trångbodda! Jag tycker dessa människor som bor på campingen verkar vara både bortskämda och gnälliga.

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook