• Bild: JENNY FÖRANDER
    FICK VÄNTA PÅ VÅRD. Mölnlyckebon Lars Adill sökte hjälp hos Närhälsan ett flertal gånger, men det var först när han togs in akut på sjukhuset i Östersund som cancern upptäcktes. Den hade då spridit sig till flera inre organ.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

”Ett nålsöga att ta sig igenom för att få vård”

Mölnlycke

Fyra gånger besökte Lars Adill Närhälsan i Mölnlycke och fick träffa lika många läkare. De ordinerade vila, kärlek och hostmedicin.
Att han hade cancer som spridit sig till flera inre organ upptäcktes först när han togs in akut under ett besök i Östersund.

Lars Adill börjar med att förklara att han inte är en person som brukar söka vård.

– Jag går väldigt sällan till vårdcentralen. Det här är första gången jag har sjukpenning någonsin, säger han.

I augusti drabbades Lars av en besvärlig hosta som inte ville ge med sig.

– Förkylningar har jag ju haft men jag upplevde att det här inte var som vanligt. Det satt så djupt och jag mådde illa och kände en allmän energilöshet.

Han besökte Närhälsan i Mölnlycke vid ett flertal tillfällen. Trots att han kände sig jättesjuk sade en läkare att det han behövde var vila och kärlek. De vanliga testerna gjordes men de gav inga tydliga svar.

”Tappar förtroendet”

När han fick träffa den fjärde läkaren efter lika många besök var han jätteledsen och grät. Under samtalet föreslog han själv att de skulle röntga hans lungor.

– Då sa läkaren att det var precis vad han hade tänkt föreslå. Det var som ombytta roller där jag själv fick föreslå vad vi skulle göra, säger Lars.

Han åkte till Frölunda för att röntgas. Läkaren på Närhälsan lovade att höra av sig samma dag för att berätta om resultatet. Något samtal kom aldrig.

– De kan inte säga saker som de inte kan hålla. Det blir ett sånt tomrum när man sitter och väntar på ett besked. Man tappar förtroendet för hur det fungerar, säger Lars.

Nästa dag ringde Lars upp och fick prata med läkaren. Röntgen hade visat att han hade något ”skräp” i lungorna. För att reda ut vad det var ville läkaren låta göra en digital röntgen. I väntan på det kände Lars sig ganska pigg och bestämde sig för att besöka sina föräldrar i Östersund som planerat. När han kom dit hade han hög feber och kände sig så dålig att han sökte sig till akuten.

– Där kände jag mig väldigt omhändertagen. De ställde många olika frågor som jag inte fått innan. Det kändes som att här är det någon som är intresserad av hela mig, säger Lars.

Han blev inlagd på en avdelning och de gjorde en datortomografi. Nästa dag fick Lars cancerbeskedet.

– De valde att inte bara titta på lungorna utan på alla inre organ. Det fanns metastaser i levern och mjälten, säger Lars.

Chockades av beskedet

Trots att han redan hade målat upp ett värsta-scenario i sitt huvud blev han chockad när han fick beskedet svart på vitt. Han blev inlagd över helgen men eftersom han tillhör landstinget i Västra Götaland beslutades det att han skulle få en sjuktransport till Sahlgrenska sjukhuset.

När han kom dit var ingen förberedd på att han skulle komma och han blev placerad på en stol på akuten. Där fick han sitta i fyra timmar. Sedan blev han anvisad ett undersökningsrum med en brits där han fick vänta på läkaren.

– När läkaren kom in hade han inte ens läst i journalen och frågade ”vad kan jag hjälpa dig med?” Då bröt jag ihop och blev vansinnig.

Något ledigt rum fanns inte så i stället fick han spendera natten på britsen i undersökningsrummet. På morgonen flyttades han ut i korridoren innan han äntligen fick en plats på kirurgavdelningen.

– Det var som att komma till himlen. Där fanns det människor som brydde sig, bra människor. Sedan dess har jag känt mig jättetrygg. Läkarna är noggranna och hör av sig i tid. Det finns resurser och jag erbjuds mycket stöd, säger Lars.

Han beskriver det som att han hade krupit igenom nålsögat i vården.

– Det är så svårt att komma in, men så fort man är inne finns det hur mycket bra resurser som helst och väldigt bra människor. Det känns som att personalen i primärvården och på akuten inte får förutsättningar att göra ett bra arbete. Jag vill berätta om detta för att det finns en ojämnhet i vården. Även om det inte blir bättre för mig så kan jag vara en röst som gör att det blir bättre för andra.

Lars Adill säger att när han söker vård är det viktigt för honom att känna sig trygg, omhändertagen och lyssnad till.

– Det är väldigt svårt att vara patient. Du hamnar i en sits av maktlöshet och när man är sjuk har man inte riktigt ork att driva saker. När man inte vet så mycket kan man inte säga ifrån. I min journal har jag sett att en läkare skriver att ”patienten är nöjd”. Nöjd var jag ju inte, men jag visste inte vad jag kunde kräva. Det vet man inte om man är en utsatt person som inte vet så mycket om hur vården fungerar. Kanske hade de gjort fler undersökningar om jag hade stått på mig.

Hade man kunnat förhindra att cancern spred sig om den hade upptäckts tidigare?

– Det vet jag ju inte riktigt, men det hade sparat mycket lidande under tiden. Processen fram till att jag fick diagnosen hade inte behövt bli så utdragen. Nu tog det över en månad.

Måste hitta tumören

Lars berättar att de ännu inte har hittat primärtumören där hans cancer har startat. De har kommit fram till att det handlar om Malignt melanom och att den skulle kunna sitta i någon liten prick på huden.

Tumören behöver hittas för att de ska kunna sätta in rätt behandling.

– Jag går fortfarande i väntans tider. Jag får samtalsstöd och går på smärtstillande. Det går upp och ner. Det kan vara svårt att skilja på vad som är biverkningar av medicinen och vad som är symptom på sjukdomen.

Vad som gick snett när han skulle flyttas från Östersund till Sahlgrenska vet han fortfarande inte. Han har varit i kontakt med patientnämnden som har skickat brev till Sahlgrenska, själv har han inte haft ork att göra någon anmälan.

– Det är flera personer inom vården som känner till min historia men det är ingen som har kontaktat mig. Det tycket jag är svagt.

Han jobbar själv i en kommunal förvaltning där det är viktigt att följa upp när något blivit fel.

– Så skulle jag vilja att det var här också. Det borde vara en skyldighet. Jag gör vad jag kan för att det ska bli bättre framöver, det är folk häromkring värda.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillahppafacebook