• Bild: Anna Mattisson
    Fortsätter på livsvägen. För Jonathan och Ellen hade den här promenaden kunnat vara en omöjlighet. Tack vare Jonathans rostiga HLR-kunskaper och sms-livräddarna Isak och Antons snabba utryckning lever Ellen fortfarande, trots ett hjärtstopp vid halloween.
  • Bild: Anna Mattisson
    Sms-livräddare. Isak Wessman och Anton Jacobson kastade sig ut på larmet, kom fram före räddningstjänsten och kunde avlösa Ellens förtvivlade make som kämpade med att hålla igång hennes hjärta.

Ett sms räddade Ellens liv

Mölnlycke

Att snabbt få igång hjärt- och lungräddning vid hjärtstopp är en fråga om liv och död.
För tre månader sedan räddades Mölnlyckebon Ellen, till stor del tack vare lokala sms-livräddare.
Nu uppmanas fler med HLR-kunskaper att registrera sig på sms-livräddarappen, inte minst på kommunens mindre orter.

Den 31 oktober 2017 började som vilken dag som helst för Mölnlyckeborna Ellen och Jonathan. Ellen stod i badrummet och tröstade deras treåring som kämpade med tandborstningen. Efter jobbet skulle de med barnen till halloween på Liseberg, så Jonathan struntade i cykeln just i dag och stannade hemma lite längre för att kunna samåka med Ellen. De hade ätit frukost i lugn och ro och hade ovanligt gott om morgontid. När han gick in i badrummet för att hjälpa till med tänderna bröts plötsligt all vardagsidyll.

Aldrig hänt förut

Ellen, som har hjärtproblem men aldrig blivit dålig tidigare, fick ett hjärtstopp mitt framför Jonathan och dottern.

– Jag ringde 112 och när jag kom tillbaka till badrummet hade Ellen kollapsat. Hon var blå i ansiktet, gick inte att kontakta och hade vidöppna ögon. Och det kom ett väldigt konstigt ljud när hon andades, andningen var fruktansvärt otäck, minns Jonathan.

Hjärtat slutade slå

Ellens hjärta slutade slå och de få, rossliga andetagen var kroppens automatiska sista. Larmoperatören i telefonen sa åt Jonathan att genast börja hjärt- och lungräddning, strunta i inandningarna, bara hålla igång hjärtat. För varje minut som går utan hjärtslag minskar chansen att överleva med tio procent. Jonathan hade inte gått någon utbildning i HLR sedan en gympalektion på gymnasiet 1998.

– Men någonstans satt det i ryggmärgen.

Genom dotterns gråt försökte han hålla rytmen, höra vad larmcentralen sa i telefonen och samtidigt få de båda barnen att hämta grannen, ”ring på och säg att mamma har ramlat och att de måste komma!”.

Varningslarmet tjöt

Samtidigt, i andra änden av Mölnlycke, låg Isak Wessman kvar i sängen när ett högt varningslarm tjöt i telefonen. Isak var ledig från jobbet på hamburgerkedjan Max, men förstod genast vad som hänt: sms-livräddningsappen larmade, någon hade fått hjärtstopp i närheten.

Han kastade sig upp, hoppade i kläderna, svarade att han var på väg, klev i skorna utan att hinna med strumporna och rusade ut genom dörren.

Han sprang i den riktning gps:en förde honom men vägen var längre än han trott. Så fick han syn på en man som stannat sin bil för att lämna sitt barn på förskolan. Isak rusade fram, förklarade i korta drag vad som hände och hoppade in på den främmande bilens passagerarsäte.

– Vi brände iväg lagom olagligt fort. När vi kom till gatan hoppade jag ur och bankade på. Jag hann säga ”hej, jag är frivillig” innan mannen där inne pekade mot badrummet.

Isak avlöste Jonathans rasande tryck mot Ellens bröstkorg. HLR-kursen han gått på jobbet några månader tidigare satt perfekt i minnet.

Ambulanssjuksköterska

Några minuter senare bankade det på dörren igen. Sms-livräddaren Anton Jacobson, som är ambulanssjuksköterska i grunden, hade också fått larmet och lämnat familjens morgon-
bestyr för att hjälpa till.

När räddningstjänsten kom med en defibrillator ungefär en kvart efter att Ellen fallit ihop hade Anton klippt upp hennes tröja och kunde genast dra igång hjärtstartaren. Han och Isak hjälptes åt med räddningsarbetet tills ambulansen kom till platsen och tog med sig den medvetslösa Ellen, vars hjärta nu slog igen.

Chock och rädsla

Vad som hände under de kommande tre veckorna minns Ellen mest som en känsla av rädsla, sorg, ledsamhet och chock, men Jonathan berättar om förvirring och kort minne, att hon hela tiden frågade samma saker och att han varit rädd att hennes hjärna skulle ha påverkats.

Svårt att minnas

Några månader senare känner Ellen fortfarande av både smärta i revbenen, mår psykiskt dåligt och har svårigheter att minnas saker, koncentrera sig och hantera stress men både hon och Jonathan är oändligt tacksamma över den hjälp de fick av sms-livräddarna.

– De visste exakt vad de skulle göra. Det var en väldig trygghet att inte vara ensam och att kunna ta hand om barnen, säger Jonathan.

Behövs fler

– Anledningen till att jag sitter här och är så fungerande är tack vare Jonathans insats och att de här killarna kom. Ju fler som lär sig hjärt- och lungräddning och ju fler som vågar hjälpa till desto fler kommer att överleva, säger Ellen.

Också för Anton och Isak var händelsen stor. För Anton var det första sms-larmet. Isak hade åkt på larm tidigare, men det här var första gången ambulansen inte redan var på plats när han kom fram. Att kunna hjälpa till var så stort att han funderar på att utbilda sig till akutsjukvårdare.

– Det var ett väldigt uppvaknande.

gillahppafacebook