• Bild: ANNA MATTISSON
    Premiär. Sussi Frenguelli tänkte först ställa ut oljemålningar. Nu blir det i stället teckningar av vänner och bekanta som tar plats på väggarna i hennes livs första egna utställning.
  • Bild: ANNA MATTISSON

Redo för första utställningen

Profilen

I lördags hade Susanna Frenguelli, 16, sitt livs första vernissage.
Om livets vägar drar mot konsten eller juridiken återstår att se.

– De är inte klara än, det är lite kvar, säger Susanna Frenguelli och ser ut över ett hav av teckningar.

Från bordet framför henne tittar skolkompisarna till-
baka. Och så Audrey Hepburn, som också kom med på ett hörn.

Det var med kändisarna Susanna Frenguelli, eller Sussi som hon är bekvämare med att kallas, började sitt tecknande på allvar. Under lång tid ritade hon av fotografier på skådisar och andra celebriteter och kände att hon utvecklades mer och mer.

För ett halvår sedan fick hon reda på att det brukade gå att ha kortare utställningar på Gyllene hinden i början av året och hörde av sig. Platsen var ledig och utmaningen att fixa sitt livs första utställning antagen.

Ville ställa ut olja

Från början hade Sussi tänkt ställa ut oljemålningar.
Hennes mamma Kristina Frenguelli målar mycket i olja och det kändes på något sätt som att det passade bättre
än teckningar.

– Jag tänkte att jag kan ju inte ställa ut mina kändis-
porträtt, det skulle bli konstigt. Men jag var inte så van vid att måla med olja så det tog lång tid. Det sket sig.

Fast ändå inte. 1,5 månad innan utställningen bestämde hon sig för att satsa på det hon kan bäst: porträtt.

För att inte bryta mot någon upphovsrättslag lade hon de avritade kändisbilderna åt sidan och bjöd in klasskompisar, vänner och vänners vänner på foto-
session i skolans foto-
studio. När hon fått tillräckligt många bilder att teckna av började ett intensivt konstnärligt arbete. Hela julen har Sussi tecknat. Mätt fotografiernas ansiktsproportioner med linjal för att få allt exakt, granskat ögonens detaljer och ljus, näsor, hårsvall, läpplinjer och skuggningar.

– Jag är lite pillig. När jag ska rita ögon tycker jag om att kolla på alla detaljer. Får jag med varenda liten skugga och exakthet gör det att bilden liknar personen.

Tecknar med blyerts

De flesta av bilderna är målade med blyerts, några med färgpennor.

– Hon där borta är en av mina bästa vänner. Hon vägrade vara med på bild om jag inte tecknade henne i färg.

Sussi berättar att hon tecknat sedan hon var liten. När andra slutade rita fortsatte hon, inspirerad av sin krea-
tiva uppväxtmiljö med en målande mor, konstnärlig farfar och pianospelande far, och av sociala medier där andra lägger upp bilder. För henne är tecknandet och målandet spännande, något där det hela tiden går att utvecklas och lära sig nytt.

– Även om jag målar av två ansikten är det så mycket som skiljer dem åt. Sedan är det skönt att det blir bra också. För något år sedan kunde jag göra en teckning och inte bli helt nöjd. Nu är jag nästan alltid nöjd.

För ett tag sedan började hon lägga ut sina teckningar på snapchat. Folk kommenterade och gav så positiv feedback att hon fortsatte till instagram. Och sålde en första bild.

– En kompis frågade vad jag sålde den för. Jag trodde hon skämtade men så fick jag en swishbetalning, säger hon och berättar om den stolta och häpna upptäckten att hon fått betalt för sin konst.

– Efter det har jag fått lite beställningar.

Spelar instrument

Förutom bilder håller Sussi på en del med musik. Hon har precis slutat ta cello-
lektioner efter tio år, och börjat fokusera mer på piano-
spelandet.

Kreativa saker över lag lockar. Ändå valde hon inte något estetiskt program utan går andra året på Ingrid Segerstedts gymnasiums samhällsprogram i Göteborg. Konsten kunde hon lika gärna hålla på med hemma, tyckte hon. Och yrkesdrömmarna drar i två olika riktningar.

– Antingen vill jag plugga juridik i Uppsala eller rikta in mig på konsten och öppna galleri, helst med mamma. Men jag kommer nog att ta det lugnt något år först efter gymnasiet.

Besökte en rättegång

Juridiktanken föddes när Sussi gick i sjuan och besökte en rättegång med klassen.

– Jag tyckte att det verkade kul. När det gäller plugg gillar jag att läsa och lära in och jag vet att det är så på juridiklinjen. Sen är det en utmaning också, och man kan göra skillnad. Mamma har alltid sagt ”Du borde bli diplomat!”. Det känns som rätt väg.

Intresset för samhälls-
frågor är också starkt.

– Jag är väldigt intresserad av politik och har många åsikter. De flesta på min skola är väldigt politiskt engagerade, då blir man påverkad, säger hon och berättar att det främst är feminism och mänskliga rättigheter hon fastnat för.

– Jag vet inte vilket parti jag ska rösta på men jag vet vilka ideologier jag tycker är viktiga.

Med i demonstrationer

På fritiden går hon på demonstrationer och manifestationer då och då med sina kompisar. Bland de senaste var en demonstration på Järntorget för att stoppa utvisningar. Att demonstrationer och påtryckningar påverkar tror hon absolut.

– När man läser om protesterna efteråt i sociala medier känns det att de spelat roll. Sedan är det lite mäktigt också när människor samlas: ”alla de här människorna vill samma sak som jag”. Det har blivit en samtyckeslag nyligen, den kom till på grund av protester och #Metoo. Så länge som vi protesterar och säger vad vi tycker blir det förändring, även om det ibland bara blir att vi förändrar hur någon annan männi-
ska tycker. Man kan göra skillnad.

Blev inte politisk

Utställningen på galleri Gyllene hinden hade hon först tänkt skulle få en politisk underton.

– Men om man ska göra politisk konst ska man utgå ifrån en idé. Jag tänkte ”nu vill jag säga något med min konst” men kom inte på vad. Då hade det blivit framtvingat,
det hade inte blivit bra.

Förutom demonstrationerna umgås hon mycket med sina vänner på andra sätt. Tar turer in till stan, fikar, går på fest ibland, hittar på opretentiösa saker.

Gick sin egen väg

Alla de vänner hon har i skolan lärde hon känna sedan hon med Google maps påslagen i mobilen letat sig fram till sin nya gymnasieskola i ettan. Högstadiet gick hon på en skola i Bollebygd och efter nian ville hon hamna i nya sammanhang. Medan klasskompisarna sökte till Borås eller Hulebäck letade Sussi sig in på nya banor. På sista ansökningsdagen fick hon tips av skolbibliotekarien om Ingrid Segerstedts gymnasium och sökte dit som alternativ två efter en internationell skola som hon visste var svår att komma in på. Nu är hon glad att det blev som det blev.

– Alla känner alla, man försvinner inte i mängden på min skola. Jag känner alla på bilderna, säger Sussi och ser på sina teckningar igen.

– Förutom Audrey Hepburn.

Susanna Frenguellis utställning på Galleri Gyllene hinden öppnade i lördags och pågår månaden ut.

gillahppafacebook