77aed8583355031e973b511c8457c360-pv_web.jpg

Det var han som började!

Gästkrönikören

Läraren kommer in i korridoren och ser de två pojkarna i klass 1B i fullt slagsmål. Knytnävar, tårar, skrik och gråt viner i rummet. Andra barn som ser på gråter. Någon hejar. Någon försöker gå emellan. Tillslut lyckas läraren sära på pojkarna. Leder bort dem mot rektorsexpeditionen.

– Vad gör ni, hur blev det så här, frågar läraren när de går längs korridoren.

– Det var han som började, skriker de båda pojkarna i munnen på varandra.

Händelsen kan ha utspelat sig i vilken skola som helst. För 60 år sedan eller just i dag, nu på morgonen. Ja ja, de är barn, tänker vi. Barn, särskilt pojkar, har alltid bråkat. Genom alla tider. De blir vuxna till slut, säger vi lite urskuldande. Självklart är vi alla överens om att våld aldrig löser några problem och att förlåtelse och överseende är det som är rätt.

Oftast växer vi upp och det blir ”bra” människor av de allra flesta. Men, inte alla. Tyvärr verkar det till och med som det blir fler och fler som inte växer upp. Fler och fler som fortsätter att skylla på någon annan. Fler och fler som hellre slår tillbaka än vänder andra kinden till.

– Det var han som började, sa Donald.

– Det var han som började, sa Kim.

Det verkar som om samhällsklimatet hårdnar allt mer. Tyvärr verkar det även som om vi, samhället, hänger på.

Vill vi verkligen det? Vill vi verkligen att samhället ska bli kallare? Hårdare? Mer dömande?

I en nyligen publicerad debattartikel beskrev sex professorer vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet årets första partiledardebatt som en kapplöpning i att föreslå hårdare straff. En åtgärd som enligt forskning får lite stöd. En ständigt återkommande skärpning av straffen är dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontraproduktivt.  Forskarna föreslog bland annat förebyggande insatser i skolan som en mer gynnsam åtgärd.

Vilken ton vill vi egentligen ha i det offentliga rummet? På sociala medier? Vad är det för ton som ska prägla valåret 2018?

Det vore lätt att falla till föga och lite uppgivet säga; Vi har det klimat vi förtjänar (i dubbel bemärkelse).

Låt mig då säga: Min son, och alla andra döttrar och söner, förtjänar inte ett hårt samhällsklimat. De förtjänar att växa upp i ett samhälle som präglas av trygghet, demokrati och medmänsklighet.

Det är din och min skyldighet att se till det blir så. Vad väntar vi på?

  • Fredrik Löfgren
gillahppafacebook