Anna Ekman växte upp i Hällingsjö i början av förra seklet. Hon minns tydligt biltävlingarna som hölls i Hällingsjöbacken, en stor happening.
Anna minns backtävlingarna
2012-05-02 HÄLLINGSJÖ Tidningsrubrikerna var stora och byborna stolta: ”Sveriges hittills största motortävling” gick i Hällingsjö.
Anna Ekman, snart 99 år, minns hur tusentals besökare vällde in för motortävlingar i en tid då nästan ingen i byn hade bil.
Hällingsjöbacken var ett bekymmer. Den var så brant att den var svår att ta sig uppför, den var svår att sanda på vintern, sprack av tjälskott på våren och när det regnade grävdes den sönder av det forsande vattnet. En fördel fanns det dock med den ofta lappade sträckan: den fungerade utmärkt för motortävlingar.
I de backtävlingar som anordnades från 1918 till 1934 kämpade sig motorcyklar och bilar en efter en mot målsnöret högst upp, på tid.
En av dem som växte upp med backtävlingarna är Anna Ekman. När tävlingarna drog igång på allvar i mitten av 20-talet var hon i nioårsåldern, och hon minns hur spännande det var med alla besökare som plötsligt strömmade in i byn för att titta på motortävlingarna eller delta själva.
Vid den tiden bestod Hällingsjö av omkring 250 invånare. Till tävlingen kom över 4 000 besökare och omkring 120 tävlande.
Vissa år anordnades flera tävlingar i backen, men den största var alltid efter midsommar.
– Vi räknade sommaren som tiden före och efter tävlingen, berättar Anna.
Tiden innan var lite som en nedräkning. Flera veckor i förväg dök entusiastiska bil- och motorcykelförare upp för att provköra i backen och motorerna vrålade över bygden där de störtade fram i spetsbyxor, benkläder, skinnjacka, hjälm och skyddsglasögon.
– De hade satt en ära i att ju mer det dånade desto bättre, säger Anna och minns vilket märkligt lugn som spred sig över bygden när alla åkt hem igen.
Vanligtvis tog sig byborna fram med häst och vagn eller cykel. Trots att hon funderar en lång stund kommer Anna bara ihåg en enda person som hade bil privat i Hällingsjö på 1920-talet. Bara att se en bil var alltså en stor sak. Nu kom så många att de uttänkta parkeringsplatserna inte räckte till och folk fick parkera överallt där det var möjligt.
Sedan betalade de en krona för att stå i skogsbrynet intill de snören som var avspärrningar och se motorcyklar och bilar kasta sig uppför branten.
Själva tävlingarna fick Anna inte se mycket av, men hon fick vara med på Gästgivaregården där hennes moster sålde limpsmörgåsar med medvurst och ost, wienerbröd och kokkaffe till hungriga tävlingsdeltagare och åskådare. Eftersom ledningsgruppen bokat in sig i nästan hela stora salen, där det fanns tillgång till telefon, dukades det med koppar och fat ute i trädgården. Som tur var minns Anna det oftast som att det var rätt fint väder.
– När det var dags för tävling utspisade vi flera hundra, säger hon och berättar hur släkt och vänner fick kallas in för att allt skulle hinnas med.
– Släkten hade hjälpts åt att göra smörgåsar i stora berg. Kaffet kokades på spis i stora kopparkittlar, fortsätter hon och funderar över om kitteln var så stor i verkligheten eller om det var hon själv som var liten.
Anna minns det som att byborna var glada över motortävlingarna och mängden främlingar som strömmade till.
– Man fick läsa i tidningen dagen efter om Hällingsjö. Vi tyckte att vi var med i stora världen, det var rubriker som var hur stora som helst.
En del kändisar från ledningsgruppen fick hon också se. Personer som hon läst om i media.
Att byn levde upp var det ingen tvekan om.
– Det var ståhejet runt omkring som var så festligt. Och så blev det en inkomst för bygden, säger Anna.
– Det är konstigt, jag minns det så tydligt.
 Skriv ut
 Dela |
ANNA MATTISSON
031-98 50 65
anna.mattisson@harrydaposten.se
|
|
