Bild: JENNY FÖRANDER. PROVAR NYA GRENAR. Sara Trané satsar inte lika hårt på löpningen som tidigare, men vill inte sluta tävla. Nu är det långlopp som gäller, och att springa uppför skidbackar i snöskor. Vill inte sluta springa
2012-06-26 LÖPNING Skadorna satte stopp för Sara Tranés elitsatsning, men springer gör hon fortfarande nästan varje dag.
Nu tränar hon inför SM i biathle, snösko-VM och en svensk klassiker.
– Jag har just varit med i min första tävling i biathle. Det var jättekul, det har jag aldrig testat förut. Det är kul att det kommer en massa nya sporter som man kan tävla i, säger Sara Trané som är på tillfälligt besök i föräldrahemmet i Pixbo.
I sex år bodde hon i USA där hon kombinerade universitetsstudier med friidrott. Från början var det 400 meter häck, men sedan blev det allt längre sträckor.
– Jag var inte tillräckligt snabb på 400 meter, men min tränare upptäckte att jag hängde med terränglöparna väldigt bra så jag gick över till 3 000 meter hinder. Jag insåg att jag hade mer talang där och tyckte det var väldigt kul att springa långt.
Hon gjorde snabba framsteg när hon kom till USA.
– Det kan bero på de höga förväntningarna. Man förväntas prestera hela tiden och hade mer kvalitetsträning med tävlingsfart, hårdare pass och mer tävlingar.
Två år i rad vann hon ligan (the Conference) som hennes skola, Washington state university, ingick i.
Efter en period med mycket skador flyttade hon till Florida där hon studerade de sista två åren i USA. Hon fortsatte att tävla för den nya skolan.
– Den skolan låg i en lägre division (2). Det var jätteroligt att jag kunde fortsätta tävla utan att satsa lika hårt, säger Sara.
För ett år sedan kom hon hem till Sverige. Hon fick nästan genast jobb i Stockholm och hade lagt tävlandet på hyllan.
– Jag tävlade inte på nästan två år, men jag saknade det verkligen. Jag saknade känslan av att prestera och verkligen känna mig nöjd över något jag åstadkommit, säger Sara.
I början trodde hon att prestationer på jobbet skulle kunna ersätta idrottsprestationerna, men så var det inte.
– Det är de fysiska prestationerna som har betytt så mycket under så lång tid.
Under skadeperioder när hon inte har kunnat springa har hon varit avundsjuk på alla som har joggat förbi utanför fönstret.
Nu försöker hon hålla löpningen på en lagom nivå, satsar inte så seriöst men springer ändå nästan varje dag.
– Jag vill gärna vara bäst så det är en mental utmaning att inte vara det längre. Så fort man kommer i form vill man vara med och tävla, men det blir för jobbigt mentalt att försöka på nytt hela tiden i och med att jag blir skadad till och från.
Hon provar dock gärna på nya sporter och nya distanser där hon inte har gamla prestationer att jämföra med.
En sådan gren är biathle som består av 1,5 km löpning, 200 meter simning och sedan 1,5 km löpning till. I augusti ska hon vara med i SM.
Sedan blir det Lidingöloppet som ingår i den svenska klassikern.
– Längdskidor och simning har jag inga problem med, men jag gillar inte cykling. Jag försöker att inte tänka på Vätternrundan, men den dagen det är bara gör jag det.
Och så är det snösko-VM som går i Frankrike i januari.
– Det fanns inget landslag i Sverige så vi startade ett. Det är inte så stort här, men det är det i andra länder. I USA är det jättestort. Man springer i snöskor uppför slalombackar, ofta på väldigt vackra platser. Vi har varit i Rättvik och i franska alperna. Man startar nere i en dal och springer hela vägen upp på toppen.
Du verkar gilla tävlingar som är lite extra jobbiga, som att springa i uppförsbackar och i tunga mossar?
– Ja, det är verkligen en utmaning och ger en väldigt skön känsla efteråt. När jag springer vet jag hur jobbigt det är, men när man provar något nytt är man helt ovetande innan.
Förutom att hon gillar känslan av att prestera ger tävlandet träningsmotivation.
– Och så får jag se nya platser och upplever naturen på ett annat sätt, säger Sara.
 Skriv ut
 Dela |
JENNY FÖRANDER
031-98 50 64
jenny.forander@harrydaposten.se |
|
