Aline Henriksson, Amanda Insgård, Karin Melin och Eira Hjärtstam satte upp föreställningen Jösses tjejer! i måndags.   En pjäs som vill få publiken att tänka till kring de kvinnoroller vi matas med.

Jösses, vilka könsroller

Teater

Kvinnor som blir hysteriska, som står passiva i bakgrunden, som är offer utan kontroll.
I måndags satte kulturskolan upp föreställningen ”Jösses tjejer!”, om kvinnliga karaktärer i teaterhistorien.

Den feministiska pjäsen är skapad av teater- och dramaläraren Pernilla Klockars och inspirerades, inte helt oväntat, av 70-talsföreställningen ”Jösses flickor!”.
Medan den äldre pjäsen handlar om kvinnorättsrörelsens historia handlar den version som eleverna på kulturskolans utökade kurs i teater satte upp dock om kvinnlighet och kvinnliga karaktärer i teaterhistorien.
– Det handlar om hur kvinnoroller fördelats i olika pjäser och hur kvinnor lyfts fram, förklarar den unga skådespelaren Karin Melin.

Hon berättar att kvinnor genom historien ofta fått spela offer eller någon som inte själv kan styra händelseförloppet. Huvudrollsinnehavaren är en man medan kvinnan förtvivlar i bakgrunden.
– En annan bild är den där kvinnan nästan är galen och alltid är nära brutala sammanbrott.
När Pernilla Klockars skapade föreställningen funderade hon över vilka kvinnoroller som oftast kommer upp när folk tänker på teater. Sedan valde hon bitar av de pjäserna, där det blev tydligt vad rollerna handlade om. I ”Jösses tjejer” finns bland annat karaktärerna Julia från Romeo och Julia, Nora från Ett dockhem, fröken Julie, Yerma från pjäsen med samma namn och kvinnorna från ”Jösses flickor!”.

Persongalleriet kommer från pjäser skrivna vid olika tider i historien, men i kulturskolans föreställning har de alla flyttat in i nutid. Vilket gick ganska lätt. De kvinnor som visas i dagens media är ofta inte helt olika de som skrevs in i dåtida teaterföreställningar.
Nora förvandlades exempelvis till en av tv:s svenska Hollywoodfruar. Yerma vill, precis som i originalberättelsen, desperat få barn och omges av tidningar om barn och tv-program som ”Barn till varje pris”.
– Vi visar inte upp hur kvinnor är utan vilka bilder av kvinnor som visas upp, i media och så, förklarar Pernilla Klockars.
Då och då under föreställningen stannar skådespelarna upp och kommenterar pjäsen medan de spelar den, för att ruska om publiken lite. De lägger in kommentarer som ifrågasätter synen på kvinnor, ska det vara så här?

Att använda teaterformen för att lyfta fram feministiska frågeställningar tror de unga skådespelarna kan vara effektivt för att få publiken att tänka till.
Själva ämnet ser de som viktigt.
– Det känns alltid aktuellt. Och mycket fokus läggs just nu på kvinnors löner och hur många som är kvinnor på olika arbetsplatser. Det känns som att det är en pjäs som passar bra nu, säger Karin Melin.
– Mannen är fortfarande norm. Och om man ser på vad som spelas på teatrarna i Göteborgsområdet eller Sverige så tror jag att det är en övervikt av manliga regissörer, säger Pernilla Klockars.

  • Anna Mattisson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det