Kristina Frenguelli repare rar målade konstverk som slitits av olyckor eller tidens tand. Med säker hand, stor försiktighet, skalpell och pensel är hon redo att ta sig an allehanda åkommor.

Taveldoktorn i Hindås

Kultur

– Man är som en doktor fast med tavlor som patienter. Varje ingrepp är unikt. Man måste ta hänsyn till ålder, vad tavlan är gjord av, material och teknik, säger Kristina Frenguelli, Hindås egen målerikonservator.

Kristina Frenguelli slår sig ned vid bordet i sin ateljé i barndomshemmet i Hindås. Här och där omkring henne står tavlor som hon håller på att restaurera.
Idén till att satsa på sitt, i Sverige ovanliga, yrke fick hon i Rom. Efter några år på konstakademin i den Italienska staden hamnade hon vid ett av livets vägskäl. Hon hade byggt upp en vänskapskrets och ville stanna i staden, men vad skulle hon göra nu? Borde hon inte skaffa sig ett yrke utöver konstnär?
– Så såg jag att jag kunde gå en utbildning till målerikonservator i Rom. Jag fick göra studiebesök på skolan och det var hur fint som helst. Mer som en verkstad än en skola.
Kristina hoppade på programmet och lärde sig massor. För att rusta upp en gammal tavla är långt mer än att nästa ihop en trasig duk eller fylla i en flagnad kyrkomålning med färg. Det handlar om att bevara originalet så gott det går, att reparera men inte förstöra grunden, att vara oändligt varsam.

Noggrannt arbete
Om konstverket redan har restaurerats under århundradens lopp gäller det att kunna skilja originalmålningen från reparationerna och veta vad hon får ta bort och vad som måste vara kvar.
– Då är det nödvändigt att använda instrument så man kan se igenom färgskiktet. Eller skrapa loss lite färg för att se vad det är för pigment, om det ens fanns på den tiden då originalet målades. Ibland sitter man med skalpell och mikroskop för att skilja färglagren åt, säger Kristina och fortsätter.
– Som konservator i dag strävar man efter att ta fram originalet. Man får absolut inte sätta sin egen prägel på ett verk. Ändå blir det alltid lite så. Redan när du rengör en tavla gör du ett val, säger hon och förklarar att det gäller att bevara känslan av åldrande och inte rengöra för mycket.

Gott om regler
Det är också viktigt att det ska synas var målningen reparerats. Kristina visar en bild på en väggmålning där en restaurerad del himmel tydligt har en ljusare nyans än himlen runt omkring. Det ska vara tillräckligt likt för att inte störa, samtidigt som det inte ska se ut som om originalkonstnären själv målat penseldragen. Hur mycket hon får fylla i och hur det ska göras beror på verket och typen av skada och det finns långa listor av regler. Är det en tavla till någons vardagsrum kan hon restaurera tavlan så reparationen nästan inte alls syns. Ska den hänga på muséum gäller andra regler.

Räddningsaktion
Sedan hon flyttat tillbaka till Hindås blir det mest stafflimålade tavlor hon räddar. När hon bodde i Italien jobbade hon med allt från traditionella tavlor till väggmålningar och målade trästatyer.
Det hon är mest stolt över är då hon deltog i räddningsaktionen i staden Assisi 1997, sedan en jordbävning fått två av den store renässanskonstnären Giottos väggmålningar att smulas sönder.
– Det var en katastrof att hans freskomålningar föll ned. Jag var där under en sommar och hjälpte till att pussla ihop bitarna. Det var ett otroligt stort jobb, säger hon och förklarar sin syn på vikten av att bevara konst.
– Det är viktigt att vi får se alla mänsklighetens spår i tiden. Att förstå var vi kommer ifrån. Bilderna i konsthistorien är människans historia.

  • Anna Mattisson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det