Kristina Frenguelli är skolad på konstakademin i Rom, där hon fastnade rejält för renässansen. Spåren efter det är tydliga i hennes konst.

Draperingar och tidlöst dunkel

Kultur

Dunkla färgskalor och motiv som både känns gammaldags och tidlösa.
Några veckor innan en utställning i Italien visar Kristina Frenguelli oljetavlor på Gyllene Hinden.

En svag men tydlig doft av fernissa vilar över Gyllene Hindens utställningshall. Längs väggarna hänger stora oljemålningar; människor draperade i ljust tyg mot mörka murriga bakgrunder, en rad kvinnoansikten, en katt i ett soligt fönster och pioner i ett ljus som slits mellan sol och åska. Hela tiden finns en dovhet med som sällan syns i nutida målningar, en stämning som andas ekfat och trånga gränder i Sydeuropa.

Lång planering
Det är fem år sedan Kristina Frenguelli hade utställning senast. Livet har fokuserats på flytten från Italien och att få familjen på plats i det nya hemmet i Hindås. Dessutom har hon ett företag att sköta, där hon restaurerar målningar. Men längtan efter att skapa eget är stark och hon bestämde sig för att koncentrera sig och måla, att satsa på en utställning. 1,5 år senare är väggarna hennes.
– Jag gick och tänkte länge, jag ville ju att utställningen skulle hänga ihop. Jag ville vara konsekvent för att bli förstådd och för att tavlorna skulle förstärka varandra, säger Kristina och ser sig omkring bland sina bilder.

Målar efter bilder
Kristinas bakgrund som klassiskt skolad målare med förkärlek för renässansen syns i färgval, stil och modellernas många tygdraperingar, även om Kristina själv ser tavlorna som en egen stilblandning. Allt är verklighetstroget och exakt målat från fotografier hon tagit. Även sådant hon lagt till i bilderna, som en uggla, har hon målat av från ett fotografi.
Poseringarna har hon hämtat från tidigare konstnärers verk. Som den där en kvinna vrider sig in i tavlan, bort från betraktaren, med sjok av tyg böljande runt kroppen. Kristina förklarar att det finns en viss trygghet i att använda det redan provade, plus att det är kul att skapa sin egen variant av kända tavlor.
Symboliken är dock till stor del Kristinas egen. Varje bild har sin egen innebörd. Tavlan med en kvinna som sitter på en stängd kista med taggtråd vid fötterna ser Kristina till exempel som en symbol för att bryta sig loss från jobbiga saker i det förflutna och ta chansen att komma vidare.
– Men var och en har sin tolkning.

Dottern som gumma
På en tavla visas fyra ansikten. Alla föreställer Kristinas 13-åriga dotter, som hon ser ut nu och som hon kan komma att se ut. Den sista visar henne som gumma. Kristina berättar att bilden föddes ur hennes funderingar över framtiden och vad som ska hända.
Förutom de dunkla oljemålningarna visar hon också en rad relativt ljusa blomsterakvareller, fastsatta på vitmålade bräder.
Nästa utställning drar igång redan innan den i Hindås är över. Kristina har blivit inbjuden till en samlingsutställning i Italien, där domare sedan väljer ut några konstnärer som får ställa ut i Louvren.
Utställningen i Hindås pågår till den 28 maj.

  • Anna Mattisson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det