• SKILLNAD. Erik Hamrén var tidigare klubbtränare i 30 år innan han tog över landslaget. "Självklart är det lättare att få ett klubblag att spela som du vill när du träffar spelarna varje dag. Men jag tycker att vi fått till det som jag vill spela med landslaget också", säger han.

Hamrén laddar batterierna i Mölnlycke

Profilen

Periodvis är jobbet som förbundskapten i fotboll extremt intensivt med arbetsdagar från sex på morgonen till ett på natten.
Hemma i Mölnlycke kan Erik Hamrén glida runt i träningsoverall, umgås med hustrun och grannarna och inte minst sova.

Han dyker upp på Härryda-Postens redaktion i en mörk rock, halsduk och en solbränna från landslagets vinterturné i Abu Dhabi.

Kaffe vill han inte ha.

– I så fall irish coffe, men det är väl för tidigt för det.

Det är en av få dagar i år han faktiskt är hemma. Och så har det ofta varit sedan familjen flyttade till Mölnlycke 1998. Efter åren i Öis har han jobbat i Danmark och Norge och sedan 2009 som förbundskapten. En handelsresande i fotboll med världen som arbetsplats. De dagar han kan lägga jobbet helt åt sidan är lätträknade. Men när han väl gör det är han bra på att koppla av och inte minst sova.

Erik Hamrén är mitt uppe i förberedelserna inför EM i fotboll som avgörs i Frankrike i sommar. Truppen ska presenteras i mars.

– Just nu är det väldigt mycket förberedelser. Jag tittar på enormt många matcher, oftast på tv för att följa de svenska spelarna ute i världen. Vissa dagar kan det vara tre-fyra matcher.

Och nu snackar vi inte om att titta på fotboll avslappnat med några polare och ta en öl på en sportbar. I 90 procent av fallen specialstuderar Erik typ en högerback som springer fram och tillbaka på kanten i 90 minuter.

EM närmar sig

Snart blir det allsvenska matcher på plats och samtidigt växer längtan till EM.

– Det är häftiga upplevelser, fantastiskt. Sverige spelar sitt femte EM i rad och det är unikt. Det är inte så lätt om många tror att ta sig dit.

Nyligen har han aviserat att han slutar som förbundskapten efter EM och motiverat det med att det är rätt läge att låta någon annan ta över. Detta efter sex och ett halvt år på posten.

När han tog över landslaget i november 2009 hade han ännu kvar jobbet som tränare för Rosenborg och det blev ett halvår med dubbeljobb. Resorna hem till familjen i Mölnlycke var lätträknade.

– Jag funderade en del innan jag tacka­de ja. Jag frågade mig om jag passade och om det var rätt tid att ta över landslaget. Sverige hade missat VM och det pågick en generationsväxling. Några av våra stora namn som Henrik Larsson hade slutat.

– Jag kände mig inte heller klar med Rosenborg, men när jag tänkte efter insåg jag att jag antagligen aldrig skulle få frågan igen och det blev självklart att tacka ja. För mig är det det finaste jobbet inom svensk fotboll.

En av Erik Hamréns första insatser var att övertala Zlatan att göra comeback i landslaget. Hamrén gjorde ”Ibra” till lagkapten och stjärnan blommade upp och har gjort 40 av sina totalt 62 mål i landslaget under Hamréns ledning.

När förbundet löste ut honom från Rosenborg för att kunna fokusera på landslaget blev det ett halvårs abstinens.

– Jag hade varit tränare i 30 år och jobbat med spelare varje dag. Plötsligt var det fem samlingar per år med max tio dagar. Men man lär sig det också. Det finns plus och minus med alla jobb och jag väljer att fokusera på det som är positivt.

Landslaget missade VM 2014, men två gånger har Erik Hamrén lyckats ta Sverige till EM-slutspel. Går det bra i Frankrike i sommar lär han få ett bra slutbetyg trots att sportkrönikörer och proffstyckare hemma i tv-sofforna krävt hans avgång.

Zlatan räddade Sverige

Hade det inte varit för segern mot Danmark i det avgörande play off-spelet hade han sannolikt varit tillgänglig på den ovissa arbetsmarknaden för fotbollstränare sedan i november. Men Zlatan räddade Sverige med två mål på Parken i Köpenhamn.

Plötsligt hamnade Sverige i ett drömläge och kan slå ur underläge.

– Det är lättare att leva när det går bra, så är det helt klart, säger Erik.

Tränarkarriären inleddes tidigt i och med att han skadade knät allvarligt som 18-årig spelare. Den smällen kom i mitten på 70-talet och att leva enbart på fotboll fanns inte på kartan i Sverige. Men passionen för fotboll fick Erik att börja hjälpa till som ledare, bland annat i dåvarande flickvännens lag.

– Då hade jag inte en tanke på en tränarkarriär, jag gjorde det bara för att det var skoj.

Sina pengar tjänade han som kock, servitör, biträde i klädaffär och som befäl på LV5 i Sundsvall.

– Jag trivdes i det militära och det var ett jobb jag hade kunnat tänka mig att fortsätta med. Det handlar om att leda och utveckla människor.

En tanke på att bli idrottslärare började växa fram. Men Erik hade för dåliga betyg för att komma in på GIH (gymnastik och idrottshögskolan) i Stockholm.

– Jag bestämde mig för att läsa in en treårig gymnasielinje och där någonstans förstod jag att om du bara är beredd att satsa så kan du göra vad du vill.

Just den insikten har han sedan tagit med sig i allt han gör. Som inför EM. I sin grupp stöter Sverige på Belgien, som rankas etta i världen, Italien och Irland.

– Vi är sämst rankade i vår grupp. Realistiskt sett ska det vara svårt att gå vidare, men jag tror att det är möjligt. Om vi får till det är allt möjligt. Du behöver inte alltid vara så realistisk. Om jag varit realistisk hade jag aldrig blivit förbundskapten. Det var inte ens realistiskt att jag skulle bli allsvensk tränare. Jag hade ingen karriär som elitspelare bakom mig, säger han.

Många skrattade åt honom

Väl i Stockholm och på GIH i mitten av 80-talet började han säga till männi­skor i sin omgivning: ”Jag ska bli allsvensk fotbollstränare.”

– Då var det många som skrattade åt mig. På den tiden var det inte samma sak. Om du satt på en middag med obekanta människor och sa att du var fotbollstränare så frågade de alltid ”och var gör du på riktigt?”.

Efter utbildningen blev Erik kvar i Stockholm och tränade olika lag, bland andra Enköping och Brommapojkarna. När det blev 90-tal var han uppe på nivån under allsvenskan. Han var ung i branschen, ambitiös och började skapa sig ett namn. Drömmen var på väg att gå i uppfyllelse.

På dagtid jobbade han som idrottslärare och hoppades att ett allsvenskt lag skulle ringa. Ryktet och allt fler kontakter inom fotbollen talade för honom, samtidigt som det bara fanns 14 platser som allsvensk tränare.

– Fotbollstränare är ju inget jobb där du skriver ansökningshandlingar. Det är svårt att veta vad som händer, säger Erik.

Så, inför allsvenskan 1994, ringde Degerfors.

– Man kan väl säga att det var mitt första riktiga jobb som fotbolls­tränare, men det var ännu på deltid.

Under sitt första år gjorde Erik Hamrén Degerfors till ett stabilt allsvenskt lag. Året efter handplockades han av toppklubben AIK. I Solnaklubben vann han svenska cupen två gånger, men när laget började allsvenskan sämre än förväntat 1997 fick han sparken.

– Plötsligt var jag ledig tio månader. Samtidigt som det var jobbigt, eftersom det är en oviss bransch, var det en väldigt nyttig tid där jag funderade på vad jag gjort bra som tränare så långt och hur jag kunde utveckla det på mitt nästa jobb.

Utnyttjade sina kontakter

Här fick han nytta av tiden på GIH där han läst tillsammans med Sören Börjesson och Ulf Svensson. De fanns i Örgrytes tränarstab och klubben anställde Erik Hamrén.

Familjen flyttade till Mölnlycke. För första gången var han nu tränare på heltid.

– Det var de åren 1998-99 som vi fick helprofessionella spelare i Sverige. Det är inte så långt tillbaka.

Erik gjorde Öis till ett topplag med en tredjeplats (lilla silvret) som bäst 2002. Efter det har han fått bättre och bättre jobb.

Så tiden efter EM kan bli hans
första osäkra period på nästan 20 år. Osäker eller i alla fall hemlig. Ett leende är det enda svar vi får på den frågan just nu.

I går kväll fick förbundskaptenen i alla fall njuta lite mer av en tv-match. Zlatan och hans Paris SG mötte Chelsea i Champions league och den stora stjärnan behöver knappast specialstuderas.

Och kanske får Erik slappa lite till i Mölnlycke innan nästa intensiva period drar igång. När han är hemma umgås han med hustrun och grannarna i Skogenområdet.

– Hemma på gatan bor det några fantastiska människor och det är mycket därför vi har stannat i Mölnlycke, säger Erik.

Hur är det med kompisar?

– Det är kanske det jag har fått försaka mest genom åren. Några gamla kompisar från ungdomsåren har jag kvar. Sedan har jag lärt känna många människor inom fotbollen. Som Sören Börjesson och Ulf Svensson.

Vad gör du annars när du är hemma?

– Det händer att jag kockar. Framförallt kanske när vi har gäster.

När det gäller framtiden lär han redan fått anbud att fundera över, inte bara från allsvenska lag. De sista åren före landslaget vann Erik Hamrén ligan i både Danmark och Norge.

– Om det dyker upp något jättespännande i höst så är jag intresserad. Jag älskar att jobba med fotboll och vill gärna fortsätta. Men samtidigt skulle jag inte ha något emot en paus.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det