Bild: ANNA MATTISSON
AKTIV. Bruno Adler må snart fylla 90, men saktat ned har han inte gjort. Historien han bär på fylls fortfarande på i högt tempo.

Hungrig på livet vid 90

Profilen

Bruno Adler har jobbat som arkitekt, bagare och psykolog, bott i Europa, Mellanöstern och både Syd- och Nordamerika, undkommit andra världskriget, tagit judon till Sverige och hittat en fru genom att prata med en snygg tjej som passerade. På lördag firar han 90-årsdagen i Hindås stationshus.

Det är måndag och Bruno Adler är ledig hela dagen. Det är inte helt vanligt, trots att han strax fyller 90. Han jobbar fortfarande och i helgen har han varit i Danmark och undervisat psykologer och psykiat­riker i nya terapimetoder som han utvecklat.

Intresset för psykologi kom tidigt. Hans fars släkt var judar och hans mors släkt katoliker. Under andra världskriget var en av hans morbröder SS-soldat och två kusiner flygare på den tyska sidan, medan stora delar av hans fars sida mördades.

Satte djupa spår

Den kontrasten, och funderingarna kring vad som kan få trevliga släktingar att döda människor för Hitler, slog rot i Brunos tankar. Han visar ett svartvitt fotografi från en liten strand. På ena sidan i bilden står hans föräl­drar, en bit bort morbrodern som skulle bli SS-soldat.

I mitten på ett bord ligger Bruno själv i babyversion.

Psykologi och psykoterapi har varit Brunos yrke de senaste 40 åren, men hans CV och historia är betydligt brokigare än så.

– Jag föddes i Wien 1926 och mitt liv började med resor. När jag var två år reste jag och min familj till
Argentina och stannade där till 1930, säger Bruno och berättar att han minns Argentina trots att han var så ung.

– När vi kom tillbaka började nazisterna expandera. Min pappa såg vad som var på väg att hända. Han ville inte stanna och försökte få sina bröder att flytta med honom, men de trodde inte att något skulle hända dem.

Familjen utplånades

Brunos familj flyttade till Beirut efter en stunds
arbetsletande i Mellan­östern. Nästan alla släktingar på hans fars sida dog, av dem som stannade i Österrike.

– I Libanon fanns ingen direkt antisemitism. Men allt ändrades när kriget bröt ut där, från en dag till en annan.

1947 läste Bruno till arkitekt och åkte till Palestina för att praktisera. Han hade bara visum för en månad men stannade i tolv och blev stoppad av en brittisk militär på väg tillbaka till Libanon.

– Han sa att jag överskridit tiden men ”what the heck, we’re leaving tomorrow”, minns Bruno med perfekt engelskt uttal.

Och det gjorde de. Engelsmännen lämnade landet och dagen därpå var Beirut fullt av plakat med tecknade bilder av judiska soldater som spetsade arabiska barn på bajonetter. Antisemitismen hade slagit ut i full blom.

Bruno stannade ändå kvar ett år till. Han jobbade på ett arkitektkontor med att rita ett palats åt en emir från Kuwait. En av kollegorna i projektet hette Peter von Celsing och kom från Sverige. De blev vänner, men skildes åt när Peter återvände till Sverige och Bruno flyttade tillbaka till Österrike.

– Det var så svårt att hitta tjejer i Libanon, säger han med glimten i ögat.

Efter ett år hörde Peter av sig och bad Bruno komma till Sverige. Han hade fixat jobb åt honom på Lantbruks­styrelsens byggnadsavdelning i Stockholm.

Bruno var pigg på äventyr och lärde sig snart rita svenska bondgårdar och förvaringsplats för gödsel. Och där, i Stockholm, kom en tjej.

– Jag såg henne på gatan och tyckte hon var snygg så jag sa hej, förklarar Bruno enkelt.

Slapp undan stryk

Andra tyckte inte det var lika självklart. Medan Bruno pratade på med tjejen, som hette Birgitta, på engelska kom en man bakom dem och sa att han skulle slå Bruno för att han kom där i sitt svarta hår och tog de svenska tjejerna.

Mannen visste dock inte att Bruno lärt sig judo i Beirut och kunde konsten att ducka. Angriparen föll av kraften i sitt eget slag och paret kunde fortsätta mot tågstationen som var Birgittas mål för promenaden.

– Det slutade med att hon blev gravid och vi gifte oss. Hon fick få kungens tillstånd för hon var bara 16 år. Jag var 26.

1953 flyttade familjen till Göteborg. Bruno fick ett arkitektjobb på ett företag som hade en källare full av mattor.

– Jag ville träna judo så jag öppnade en judoklubb och tränade på de orientaliska mattorna. Judo fanns inte i Sverige då. Lite senare tog vi initiativ till att starta Svenska budoföreningen där jag är hedersmedlem nu, berättar Bruno muntert.

Nästa tur i karriären och på kartan gick till Spanien där Bruno och en kompanjon skulle rita ett område för turister. Kollegan gick dock i konkurs och Bruno hade
inte råd att avsluta projektet på egen hand. Allt kändes krångligt och han längtade efter att göra något enkelt. Samtidigt ville han inte lämna det varma sköna Spanien.

Blev bagare

När han frågade turister från Tyskland och Sverige vad de saknade från hemlandet var svaret bröd.

– Så jag tänkte att okej, jag öppnar ett bageri. Jag lärde mig hur man gör bröd och köpte rågmjöl i Gibraltar.

Efter ett tag slog Bruno sig samman med en amerikansk advokat som längtade efter mer ärlighet i sitt liv och också ville in i brödbranchen.

Snart hade de 15 anställda och sålde till 80 butiker. Bruno hade det bra med företaget, sin hustru och de nu tre barnen som växte och började ha hippiefester på taket.

Men så var det dags för förändring igen. En vän till den forna advokaten kom på besök och berättade om en ny terapimetod. Han var själv psykiatriker och Bruno, som var intresserad av medicin, lyssnade. Det slutade med att Bruno sålde det mesta av sin andel i firman, tog med sig familjen och flyttade till Philadelphia 1971.

Bruno gick i terapi och lärde sig en psykologimetod som utgår från att minnen sätter sig i kroppen snarare än bara hjärnan. Bruno förklarar att det samlas vrede och rädsla i kroppen redan hos spädbarn.

Ilska fastnar i kroppen

Det handlar då om vrede som skapas när föräldrarna inte alltid kan finnas där emotionellt för barnet och en rädsla för att bli övergiven av föräldrarna om den vreden släpps ut. Ilskan trycks ned under hela livet och måste lättas på genom kroppen under trygga former, menar Bruno.

Om det inte görs kan vreden komma ut i vilka former som helst, som i hat mot judar under andra världskriget. Efter fem år i USA åkte familjen till Sverige och Bruno utbildade sig till psykolog och psykoterapeut på universitetet i Göteborg samtidigt som han jobbade med psykologimetoden.

Birgitta och han gick skilda vägar och Bruno gifte sig med Fia Adler Sandblad, flyttade till Hindås och fick ett barn till som tar studenten i vår.

På lördag kommer 80 gäster från olika delar av världen för att fira 90-årsdagen. Livet har mycket att bjuda på än.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det