• Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT

Måste få utlopp för kreativiteten

Profilen

Möbelsnickrandet började som en hobby men intresset bara växte och nu har Alexander Wikström sagt upp sig för att satsa fullt ut på sin dröm.
– Jag kan aldrig bli mätt på det här, säger han.

Mitt på golvet i Alexanders verkstad ligger en massiv ekplanka på några bockar. Det ska bli ett matbord till ett par i Landvetter och Alexander säger det ska bli det bästa han någonsin har gjort.

Bara bordsskivan väger 80 kilo. Alexander räknar med att det kommer att ta två veckor innan bordet är färdigt.

– Den stora utmaningen är att göra allt perfekt, alla fogar ska sitta helt tight. Det är därför man lägger ner mer tid än man tar betalt för, säger Alexander.

Drömde hela tiden

Han har alltid varit kreativ och gillat att bygga saker. När han läste IT Media på Hulebäcksgymnasiet var han intresserad av att hålla på med webbdesign, men ett sommarjobb på logistikföretaget DHL ledde vidare till ett heltidsjobb och åren rullade på.

– Jag har haft en anställning i tio år, men det har hela tiden kliat i fingrarna, säger Alexander.

Möbelsnickrandet kom igång för drygt tre år sedan. Hans sambo hade sett en möbel som någon möbelsnickare hade gjort på nätet och ville beställa.

– Då sa jag att jag kan nog göra den själv. Jag gjorde det men hon blev inte riktigt nöjd så vi la ut den på Blocket och den blev såld på fem minuter.

Alexander tänkte att möbel­snickrandet var ett kul sätt att skapa sig lite extra­inkomster. Tekniken lärde han sig själv genom att studera Youtube-klipp på hur andra möbelsnickare jobbade.

– Alla kan bygga en möbel men det gäller att göra det bra. Man måste förstå trä, det är alltid ett levande
material. Bygger man en möbel på vintern måste man göra det annorlunda jämfört med om man gör det på sommaren om det ska bli bra, säger Alexander.

I början jobbade han hemma i källaren, men de 20 kvadratmeterna räckte inte riktigt till. Skulle han vända på något var han tvungen att baxa ut det på gården, så i somras jobbade han med hjälp av släkt och vänner dygnet runt i några månader med att bygga upp en fristående verkstad.

Fick första barnet

Samtidigt som beställ­ningarna trillade in och snickrandet tog allt mer tid fick Alexander och hans sambo deras första barn.

– Det var lite otur att det kom exakt samtidigt som jag försökte bygga upp min egen verksamhet och hade ett heltidsjobb. Det var svårt att få en bra struktur på vardagen, först ska man ge järnet på jobbet och sedan hemma, säger Alexander.

Nu har han sagt upp sig från jobbet så från och med årsskiftet ska han ägna sig åt möbelsnickeriet på heltid. Hittills har han tillverkat möbler på beställning, men nu ska han även börja jobba upp ett lager med möbler som han vet att det är efterfrågan på.

– Nu har jag lärt mig vad folk vill ha. Jag kommer ha en del färdigt för att kunna möta behovet hos en yngre publik som inte vill vänta. Köpare under 30 år kan vänta i max två veckor, de äldre har inte så bråttom. De kan vänta i ett halvår, säger Alexander.

Många kunder vänder sig till honom just för att de vill ha möjlighet att påverka hur möbeln ska se ut.

– Det ska finnas vissa val. Det är det som lockar och känns roligt, säger Alexander.

Gäller att vara unik

Han är noga med att ha möbler i olika prisklasser, men det är svårt att konkurrera med Ikea och andra stora kedjor när det gäller pris. I stället gäller det att sticka ut på andra sätt.

Alexander jobbar exem­pel­­­­­vis nästan bara med stormfällt virke som han får från lokala sågverk. Först måste det ligga ute och torka i tre år, sedan ska det acklimatiseras i verkstaden i ytter­ligare ett par år innan det är klart att använda.

Han gör matbord av en enda stor planka som han klyver mitt itu för att få två identiska sidor. Delarna sätter han ihop med hjälp av träkilar som han sänker ner i träet – lim är inte tillräckligt starkt.

På samma sätt låser han sprickor i träet med träkilar så att de inte har möjlighet att växa sig större.

Förutom matbord gör han soffbord, skänkar, hyllor, TV-bänkar, sänggavlar, tavelramar, skärbrädor – det mesta man kan hitta i ett hem.

Han använder i stort sett bara handredskap.

– Jag tycker att det är fascinerande att kvaliteten blir så mycket bättre. Jag köper gamla verktyg från början av 1900-talet, stämjärn och handhyvlar, på E-bay och renoverar upp dem så får man ett verktyg som håller livet ut. Stålet var mycket bättre på den tiden, säger Alexander.

Han tycker hyveln ger ett bättre resultat än om man använder sandpapper.

– Med sandpapper slår man av fibrerna, med hyveln skär man av dem. Det blir en helt annan finish.

Snabbare än maskiner?

Han tror dessutom att det går lite fortare att använda handredskap.

– Medan någon annan letar efter sina öronproppar, måste byta ut stålet till fräsen och ställer in sina maskiner har jag redan börjat jobba. Det viktigaste verktyget har jag kvar – händerna.

Han syftar på att skaderisken är betydligt mindre med handverktyg. När man använder stora maskiner är det lätt att råka slarva med säkerheten och inte helt ovanligt att skära av sig ett finger.

– Nu får inte fingrarna ryka, säger Alexander och tittar ner på sina händer.

Han känner sig stolt över att hans möbler finns över hela landet och kan inte tänka sig att syssla med något annat.

– Jag tycker att det är viktigt att få jobba med händerna. Jag har vänner som håller på med sånt här på fritiden, men jag måste hålla igång
hela tiden. Det är så pass roligt.

Drivkraften är att utvecklas och nå så nära perfektion som möjligt. Mycket av inspirationen får han från USA och Japan.

– Japanerna är fruktansvärt duktiga, de är väldigt bra på att göra krångliga lösningar. Det dröjer några år till innan jag blir en japansk mästare, säger Alexander.

Han tycker att det är viktigt att föra hantverkstraditionen vidare och vill gärna ta in en lärling så småningom.

– Jag har några gamla gubbar som har hållit på i 30-40 år som jag brukar bolla med.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det