Jävla Janssons frestelse

Gästkrönikan

Redan några veckor innan jul var planeringen inför julafton på högsta nivå. Vem skulle ha med sig vad till julbordet? Hur mycket köper vi för till julklappsspelet? När skulle tomten komma? Frågorna haglade och pulsen skenade. Att planera julafton med familjen var som att balansera på slak lina över öppen eld. Svettigt!

Som tur var så fördes planeringen via den, av yngsta barnbarnet nyskapade, hemliga gruppen ”Världens Bäztigazte julafton” på FB. Vilket faktiskt innebar att man kunde ta lite paus då och då, vilket nog var bra för oss alla.

Till slut föll min lott på Janssons frestelse och julgransinköp. Skönt. Mamma hade alltid gjort världens godaste Janssons, bara att ringa henne om receptet tänkte jag.

Det var värre för pappa. Han var fortfarande i onåd sedan familjeträffen i somras. Äldsta barnbarnet hade för första gången med sig sin pojkvän hem till familjen. Trots noggrann briefing innan om att pojkvännen var vegan misslyckades pappa kapitalt. Till middag bjöd han på en fantastiskt grillad hängmörad oxfilé. Vad pojkvännen fick? Kokt potatis och upptinad broccoli. Ingen succé direkt.

Plötsligt kände jag hur sorgen drabbade mig. Något som den gjort till och från under det senaste året. Oftast har den smugit sig på när jag minst anat det. Som nu. När jag insåg att jag inte längre kan ringa till mamma. Hon finns ju inte. Hon somnade in i våras. Mamma hade cancer. Jävla cancer!

I år blir första julen utan mamma. Det känns tomt, men samtidigt lite fint då jag tänker att hon kommer finnas med oss i tanken.

Jag hade en rätt dålig relation med min mamma den sista tiden innan hon blev sjuk. Vi hördes inte så ofta. De gånger jag ringde inleddes samtalet ofta med ”Är det den förlorade sonen som ringer…”. Det var lätt att gå in i försvarsställning då. Men, jag älskade min mamma och har så mycket att tacka henne för. Som tur var återuppbyggde vi relationen i slutet tack vare min systers kloka påtryckningar och jag fick vara på plats när mamma somnade in.

Med en återfunnen normalpuls slog jag på datorn och googlade Jansonsfrestelse. 187 000 träffar på 0,38 sekunder. Kanske inte så goda som mammas, men det blir bra ändå. När jag ändå var ute på nätet passade jag på att köpa en klapp till det traditionella julklappsspelet – en julgåva till cancerfonden.

Nu får julen komma precis när den vill. God jul

  • Fredrik Löfgren
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det