• Bild: PETRONELLA SIMONSBACKA
    FFF. iwsejf

Håkan skrev bok om Lucia

Mölnlycke

Håkan Strömberg från Mölnlycke är aktuell med sin tredje bok ”Lucia”.
– Jag är inte författare, men jag har skrivit några böcker, säger Håkan Strömberg, museipedagog på Göteborgs stadsmuseum.

Håkan Strömberg har bott i Mölnlycke sedan 2006, men han växte upp i Hallsberg, som en fantasyälskande bokmal.

– Pappa ville att min äldre bror skulle läsa Tolkien, men han var inte så intresserad. Jag gick i mellanstadiet då och jag störtdök rakt in. Tolkien öppnade andra världar för mig, som fantasy gör.

Läsandet väckte en skrivlust i honom.

– Jag har alltid skrivit. Sitter jag på en buss eller ett tåg så skriver jag. Att skriva kan jag inte låta bli. Jag har skrivit allt möjligt, men temat är alltid runt historia och mytologi, säger Håkan Strömberg, som efter gymnasiet gick på Kulturvetarlinjen vid Linköpings universitet.

Fult att plugga

Men det tog ett tag innan han vande sig vid att besöka universitetsbiblioteket.

– I Hallsberg var det fult att plugga, man ville inte bli sedd när man gick in i biblioteket. Det var idrotten som gällde där.

Under studietiden i Linköping skrev han sin första roman.

– Jag skrev Arn långt före Arn… En berättelse om en riddare i Magnus Ladulås tid med sagor och myter invävda. Jag skickade den till några förlag, men de ville inte ge ut den så den hamnade i byrålådan.

Efter Kulturvetarlinjen läste Håkan historia i Uppsala.

– Det var en kedjereaktion. Jag skyller på Tolkien, som förde mig till vikingatiden, som förde mig till historieämnet.

Jobb på museum

Han fick jobb på Nordiska museet i Stockholm, som utställningsassistent. Året var 1993 och Håkan arbetade med utställningen ”Den svenska historien”.

– Det var en stor grej, ett monsterprojekt i efterdyningarna av det glada 80-talet. Det var väldigt spännande för där blev historia 3D. Det skulle berättas rumsligt och med föremål.

1994 handplockades han till ett projekt på Jamtli, Jämtlands länsmuseum.

– De skulle öppna ett nytt museum, ett helt nybyggt hus som bara skulle rymma utställningar.

Van att flytta

Det ständiga flyttandet, från Hallsberg, till Linköping, via Uppsala och vidare till Stockholm och Jämtland, tog Håkan för en självklar sak.

– Jag tänkte att det är så man lever sitt liv. I rörelse.

Han kände sig inte ensam eftersom han via träningen snabbt lärde känna nya människor.

– Det har alltid funnits en jujutsu-klubb att kliva in i och då hade jag ju det sociala livet färdigt.

Efter två år var också projektet på Jamtli slut och Håkan såg sig om efter nästa ställe att flytta till.

– Då visste jag inte vad jag skulle göra och jag funderade på vilken storstad jag ännu inte hade bott i.

Håkan sökte en magisterskurs i historia vid Göteborgs universitet, men fick jobb på Mölndals museum innan kursen hann börja.

– Jag var där i sju år och byggde upp det nya museet i Kvarnbyn. Jag träffade min dåvarande fru i Göteborg och vi fick barnen Alve och Saga. 2002 fick jag jobb på Göteborgs stadsmuseum som museipedagog, berättar Håkan.

Skrev kriminalroman

Samma år författardeputerade han på Ordfront förlag med kriminalromanen Odens öga.

– Jag fick leka författare ett tag och stå på öppen scen på bokmässan. Sedan tog det slut, säger Håkan, som trots att han nu släppt tre böcker på stora svenska förlag ännu inte ser sig själv som författare, då han inte kan försörja sig på inkomsterna från det.

Odens öga utspelar sig i ett alternativt Sverige, där asatron fortfarande lever och samhällets slits itu av religiösa konflikter.

– Egentligen är det inte en deckare. Jag tänker mig hur det blivit om vissa historiska parametrar varit annorlunda. Inbördeskriget i Libanon var aktuellt då. Det hade kunnat blivit en liknande situation i Sverige.

Hans andra bok ”Lons ögon – en sällsam katts kulturhistoria” gavs ut 2015 på Carlssons Bokförlag. Manuset låg på förlagets bord i tio år.

– Jag skrev om den ett par gånger, sedan plötsligt lossade det.

”Hathierarki”

Håkan skrev boken medan han bodde i Jämtland.

– Lodjuret var i fokus på den tiden. Det finns en hat- hierarki bland rovdjuren. När vargen kom försvann
lodjuret som hatobjekt.

Han lade ner mycket tid på att göra research om lodjurets plats i kulturhistorien.

– Jag läste gamla jakttidningar från 1800-talet, läste lagar, tittade i sagoböcker och funderade över att det var märkligt att lon var så osynlig. Den verkar inte ha stört människan så mycket förrän det blev mer får och getter i skogarna. Lodjuret är en fantastisk dråpare. Den har varit hatad för att den fortsätter döda om den kommer in i en hage, säger Håkan och berättar att boken genomgående fick positivt mottagande med någon syrlig kommentar om att det märktes att författaren inte var ”jägarens bästa vän”.

Vegan av etiska skäl

Håkan har varit vegetarian sedan 1990-talet och är sedan två år tillbaka vegan av djur-
etiska skäl.

– Lathet hade länge hållit mig tillbaka, men så läste jag en artikel om getost. Att efterfrågan är så stor att man slänger pojk-killingarna i soporna direkt utan att ens ta vara på köttet. Djurindustrin är inte rimlig och mjölkindustrin är inte bättre.

Hans tredje bok ”Lucia” släpptes i november förra året.

– Det är jobbets fel. Under många år brukade
Göteborgs Luciatrupp komma till oss för att få en duvning i Luciatraditionen.

Inbyggda problem

Håkan började fördjupa sig i olika aspekter av högtiden och historien bakom den. Luciatraditionen har inte alltid varit så uppskattad, 1832 skrev prästen i Segerstad i Västergötland: ”Den fordom brukade oseden att utkläda sig och med brinnande ljus omkring huvudet besöka och undfägna grannar med starka drycker har bland allmogen i senare tider här nästan alldeles blivit bortlagt”.

Luciafirandet har fortsatt att vara kontroversiellt ändå in i vår tid och Håkan väjer inte för att föra in diskussionen på svåra områden, som 1920-talets rasbiologi.

– Jag tycker att Luciatraditionen har en lång rad kvardröjande inbyggda problem.

Bilden av Lucia som en blond kvinna är ett sådant problem. Ett annat är bilden av en oförändrad tradition.

– Vi ska göra som vi alltid gjort och det ska göras rätt, men det har ju aldrig funnits bara ett sätt. Hur ett Luciatåg ser ut har förändrats genom tiderna.

Barnfokus

Håkan arbetar fortfarande som museipedagog på Göteborgs stadsmuseum. Den senaste utställningen han arbetat med är ”Göteborgs födelse”, som öppnade i våras inför Göteborgs 400 årsjubileum.

– I en bra utställning ska du på varje ställe där du står se en plats där man kan sitta. Det är en sak som man lätt glömmer bort. Man måste skapa luft för besökaren i utställningen, förklarar Håkan, som just nu är pappaledig med sonen Eje som föddes förra året.

– Det gäller att inte inbilla sig att man kan göra något annat. Det är fullt fokus på den här lille krabaten.

  • Petronella Simonsbacka