• Bilder: Adam Andersson
    Nybliven mamma. Annica Lövstad myser tillsammans med dottern Ida, men vägen till att kunna bli mamma blev väldigt lång för Annica.
  • Podcast. Annica Lövstad har startat podden "Ruvarpodden" tillsammans med vännen Hanna Nielsen.

”Jag gick ned i ett svart hål”

Landvetter

Hon tvingades gå igenom flera IVF-behandlingar och fick ett missfall – nu berättar Annica Lövstad om den tuffa tiden som ofrivilligt barnlös. Inte minst i sin nystartade podcast, Ruvarpodden.

Efter en guidning över telefon för att komma förbi portkoden och en hissfärd upp till fjärde våningen möter Annica Lövstad i dörren. Inne till vänster i vardagsrummet ligger dottern Ida på en filt i soffan. Annica slår sig ned intill. Om bara en månad går flyttlasset från hennes och sambon Jespers etagelägenhet i centrala Göteborg till ett hus i Mölndal. Mycket på grund av att familjen alldeles nyligen fått en till medlem.

– Vi tyckte att den här var lite liten, även om den är fin, säger Annica Lövstad.

Vill tillbaka

Endast tre månader gammal blev Annica Lövstad Landvetterbo. Hon flyttade dit med familjen och även om det blev någon kortare flyttvisit till stan är det i Landvetter hon vuxit upp. Förhoppningen är också att en dag bosätta sig där igen.

Från Landvetter skulle flyttlasset gå betydligt längre än in till stan. Tillsammans med en kompis bestämde sig Annica för att resa jorden runt, men det skulle komma att ta stopp halvvägs. Åtminstone i tre år då hon valde att bosätta sig i Australien.

– Jag träffade en kille där, men för att få stanna så började jag plugga kriminologi. Det hoppas jag kunna plugga klart någon gång i framtiden. Jag slutade för att jag var rädd att inte få jobb. Det känns lite som att det är svårt att få jobb inom det om man inte är Leif GW Persson, säger Annica.

Satsade på logistik

Annica tog med sig pojkvännen hem till Sverige. Han blev däremot inte kvar utan åkte efter en tid tillbaka till Australien igen. Annica utbildade sig inom logistik och det är inom den branschen hon jobbar i dag.

För drygt fyra år sedan, under 2013, träffade Annica sin nuvarande sambo Jesper. De blev ganska snabbt ett par och det mesta gick som på räls.

– Vi kände ganska snabbt att vi ville vara tillsammans. Det tog väl ungefär ett år och sedan kände vi att vi ville ha barn. Jag vet att vi började planera det för att det inte skulle bli vid jul och vilket stjärntecken barnet skulle få. Man är så korkad, säger Annica.

Försökte bli gravid

Tiden gick och trots att Annica och Jesper försökte så blev hon inte gravid. Efter ett års tid började stressen över att det aldrig hände infinna sig. Samtidigt kom mängder med frågor från omgivningen och de var allt annat än lätta att hantera.

– Folk frågar ju hela tiden när man ska skaffa barn. Jag fick frågan konstant. Det var skitjobbigt. Jag försökte hålla masken, men jag gick hem och grät nästan varje dag. När man inte vet om man kan få barn är man bara i ingenmansland. Jag försökte skratta bort det först, men till slut gick det inte mer, säger Annica.

Till slut bestämde hon sig för att påbörja IVF-behandlingar. Det skulle däremot bli allt annat än en enkel sak att gå igenom. Det innebar dels hormonstimulerande sprutor varje dag, men också en hel del smärta.

– Det går inte att förklara hur jobbigt det är. Man vill ändå kunna ha ett vanligt liv och kunna gå ut och äta med sina kompisar, men då fick man smita in på toaletten för att ta sprutorna och sedan gå ut och vara glad igen. När sedan äggen ska sugas ut efter ett par dagar så gör det väldigt ont. Sedan var det såklart påfrestande för Jesper som stod bredvid och inte kunde göra någonting.

Började få panik

För Annicas del räckte det dessutom inte med en IVF-
behandling för att hon skulle
bli gravid. Den första gav inget resultat och det gjorde inte heller den andra. Paniken började ta över och hon bestämde sig för att ställa sig i adoptionskö. Det kändes som enda sättet att ha kontroll över vad som hände.

– Det går inte att förklara hur jobbig tid det här var att gå igenom. Det var många som sa att de förstod, men jag kände bara att det gör du verkligen inte. Det låter bittert, men det är så. Det går inte att förstå om man inte är mitt i det.

Fick missfall

Under Annicas tredje IVF-behandling blev hon äntligen gravid. Glädjen när det lyckades var såklart enorm, men den skulle gå över ganska snabbt. Vid ett tidigt ultraljud visade det sig nämligen att hon hade fått ett missfall.

– Då orkade jag inte mer. Då stängde jag bara ned och ville sjukskriva mig. Men sjukskriver du dig mer än två veckor och vill adoptera så blir det mycket svårare, för de ser en sjukskrivning som psykisk ohälsa. Så jag fick fortsätta jobba och bara försöka hålla ihop det.

”Supernojig”

Annica och Jesper fick en tid därpå tillbaka ett embryo från en behandling och bestämde sig för ett sista försök. Det lyckades och Annica
blev gravid igen, men att känna den glädje som hon kände första gången var totalt omöjligt för henne.

– Jag var supernojig i början. Jag trodde ju först inte att jag skulle kunna bli gravid och sedan kände jag bara, ska jag släppa allt jag varit med om nu? Jag berättade om det här för min läkare och det var väldigt skönt att få säga det som man inte får säga. Att jag faktiskt inte var superglad, och då släppte det, säger Annica.

Stor lycka

Drygt nio månader senare kom dottern Ida. Första månaderna med henne
beskriver Annica som ”fantastiska” och hon berättar också att hon tillsammans med sambon Jesper
känt ett lugn hela tiden.

Däremot kände Annica ganska snabbt att hon utåt inte på något sätt ville förenkla vägen till att bli mamma. Att bara kasta ut en bild på sin dotter i sociala medier och låtsas som att hon kom till på en dag var aldrig ett alternativ.

Vill hjälpa andra

I stället kom hon i kontakt med Hanna Nielsen, en kompis till hennes sambo som visade sig ha gått igenom precis samma sak. Nu har Annica och Hanna startat en podcast tillsammans som de valt att kalla för ”Ruvarpodden” där de öppet berättar om sin tid som ofrivilligt barnlösa.

– Vi vill hjälpa andra att ta sig igenom det här. Det är många som går igenom samma sak och vi måste kunna prata om det. Jag vill att folk ska sluta skämmas, säger Annica som även vill att de som inte genomgår ofrivillig barnlöshet tänker till.

– Jag vill att folk ska sluta ställa frågan ”när ska ni få barn?”. Jag orkade inte med den frågan. Till slut sa jag att vi inte kunde få barn för att slippa höra den, men då kom det i stället massa tips. Jag fick höra massor av gånger att jag bara skulle slappna av så skulle det hända, men det är så provocerande att få höra för det är som att säga att allt man försökt med i ett och ett halvt år varit fel. Jag vill få bort alla onödiga kommentarer.

Har ni någon långsiktig plan med podden?

– Jag gjorde fem insättningar innan vi fick Ida och Hanna gjorde fyra innan hon blev gravid. Så vi vill prata om allt från när vi ville bli gravida från början till allt vi gått igenom och hur man pallar med jobbet. Det finns hur mycket som helst att prata om och det kommer bli många avsnitt. Min förhoppning är också att jag och Hanna ska kunna före-
läsa om det här. Det hade varit min dröm.

Av allt som du fått gå igenom, hur har du påverkats? Har du förändrats på något sätt?

– Ja, det har jag. Varje gång jag gick ned i ett svart hål så försvann mer och mer av min glada sida. Jag blev så rädd att min personlighet skulle förändras och att den skulle försvinna. Jag känner att min glada sida och min personlighet inte riktigt kommit tillbaka än, men jag jobbar på att komma tillbaka hela tiden, säger Annica Lövstad.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det