• Bild: JENNY FÖRANDER
    HJÄLPER ANDRA. Albin Ackerot lade ner sin egen tävlingssatsning när han tyckte det var roligare att vara ledsagare år synskadade Zebastian Modin. Nu hjälper han andra skidåkare att slipa på formen och tekniken, bland annat inför Vasaloppet.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Hjälper skidåkare att hitta tekniken

Profilen

I drygt sex år var Albin Ackerot framgångsrik ledsagare åt synskadade skidåkaren Zebastian Modin.
Tillsammans fick de uppleva två Paralympics och ta fyra medaljer. De tog medalj i ett av två VM.
Efter Sotji 2014 gick de skilja vägar. Albin flyttade tillbaka till Västkusten, men lade inte skidorna på hyllan. I stället hjälper han andra skidåkare att hitta formen inför Vasaloppet.

Vasaloppsveckan är redan i full gång. På söndag, när det klassiska niomilsloppet går, ska Albin Ackerot vara på plats och langa dricka till några av sina adepter. Trots att Landvetterkillen haft skidåkning som både fritidssysselsättning och jobb under stora delar av sitt liv har han själv aldrig åkt de nio milen mellan Sälen och Mora.

– Suget att tävla har inte kommit tillbaka. Jag tycker att det är kul att hjälpa andra och ska jag åka det någon gång vill jag ha förberett mig ordentligt. Blir det så att jag aldrig åker det så får det bli så, säger han.

Viktigt vara förberedd

Att vara väl förberedd är något han rekommenderar alla som vill genomföra ett Vasalopp.

– Ju mer du åker innan,
desto roligare kommer det att bli. Är du dötrött efter en mil och har åtta mil kvar tror jag inte det kommer att bli så kul. Det är ju för upplevelsen man gör det – det är 16 000 startande i Vasaloppet och kanske 20 av dem har som mål att vinna, säger Albin.

Själv har han alltid tyckt att det är väldigt kul att åka skidor. Han växte upp ett stenkast från Landehofstugan i Landvetter och började åka skidor som sjuåring, samma år som OK Landehofs satsning på konstsnö drog igång.

– Jag har alltid tyckt att individuella idrotter är roligare och vi var ett härligt gäng som tränade skidor. Det är flera som har sagt i efterhand att de nog hade slutat tidigare
om det inte vore för att vi hade så kul ihop, säger Albin.

Satsade på skidorna

Yngst i träningsgänget var Anton Lindblad som tog sig hela vägen till landslaget. Även Albin satsade på skidåkningen. Han gick på skidgymnasium i Åsarna och flyttade efter det till Östersund där han fortsatte sin satsning.

– Jag ville bli så bra som möjligt. Jag hade några topp 30-placeringar i Sverige­cupen men var aldrig jätte­jätte­­bra, säger Albin.

2008 fick han höra att synskadade skidåkaren Zebastian Modin sökte en ledsagare och bestämde sig för att prova.

– Första året var det mest en kul grej som gav en energi­boost vid sidan av. Så fick jag lite skador och det blev roligare att hjälpa Zebastian än att satsa själv. Han är väldigt driven och det var spännande
och utvecklande att hjälpa honom. Vårt mål var att han skulle kunna åka lika bra som jämnåriga seende åkare,
säger Albin.

När de började åka ihop var Albin 20 år, Zebastian 14. I början åkte Albin bakom och gav instruktioner, men på större tävlingar åker alltid ledsagaren framför så de gick snart över till det. Albin kör med en mikrofon och beskriver vägen men Zebastian kan också höra var ljudet kommer ifrån och följa det.

– Under lugnare pass åkte vi och pratade om annat. Med tanke på hur många timmar vi har kört ihop har det skitit sig förvånansvärt få gånger. Det var några gånger i början och det var inte alltid mitt fel. Jag kanske sa höger och han svängde vänster, säger Albin.

Måste ha tillit

De tränade även på rullskidor ihop, vilket kan ge betydligt värre konsekvenser om det går fel.

– Det räcker inte med att han litar på mig till hundra procent, det måste vara lite till. Tvekar han en halv procent kan det gå illa.

Medan Zebastian fortfarande gick i högstadiet läste Albin Idrottsvetenskap på universitetet. När Zebastian gick i nian åkte de till Para­lympics i Vancouver och skrällde med att komma hem med ett brons.

– Det blev lite annorlunda efter det. Zebastian kom in på skidgymnasiet i Östersund och skolan anställde mig som ledsagare. Från hösten 2010 blev det en heltidssatsning med Paralympics i Sotji som det stora målet.

Prickade in formen

Säsongen före Sotji var inte så framgångsrik men lagom till Paralympics lyckades
Zebastian få till den perfekta formtoppen och teamet fick två silver och ett brons med sig hem.

Efter tävlingarna tog Albin sig en funderare och kom fram till att det var dags att lämna över till någon annan.

– Då var siktet inställt på Paralympics i Pyeongchang 2018 och jag funderade på om jag skulle orka träna så mycket. Sista året med
Zebastian var han uppe i 750 timmar träning per år. Vi gjorde alla träningspass tillsammans plus att jag tränade lite själv också för att jag skulle utvecklas. Jag kom fram till att jag inte hade motivationen att fortsätta träna fem timmar om dagen och ville ge Zebastian gott om tid att hitta en ny ledsagare, säger Albin.

Det tog ett par år att hitta den rätte, men sedan två år tillbaka har Zebastian en ny ledsagare som det fungerar bra med. Paralympics drar igång i mars och Albin kommer att följa hur det går för Zebastian.

– Han är alltid bra på att formtoppa sig och har medalj­chans i alla lopp, framför allt i sprint. Vi hörs lite då och då, både när det gäller träning och privat. På vissa plan är vi väldigt lika, vi är till exempel väldigt idrottsintresserade båda två. Han höll på Djurgården och jag på IFK Göteborg och vi kunde ägna ett tretimmars-träningspass åt att prata om allsvenskan.

Flyttade söderut

Efter att han avslutat samarbetet med Zebastian bestämde Albin sig för att flytta ner till flickvännen i Göteborg. I samma veva startade han eget företag som skidtränare.

– Jag har fortfarande ett stort driv att hjälpa folk att bli så bra som möjligt. Att hålla på med elitidrottare är allra roligast men här finns också många som vill väldigt mycket.

Från tiden med Zebastian har han med sig vikten av att skidåkaren själv behöver skapa sig en känsla av hur det känns i kroppen när man gör rätt.

– Jag kunde ju inte visa för Zebastian hur han skulle göra utan var tvungen att förklara med ord eller ta tag i honom. Vi som är seende ser ju inte heller oss själva när vi åker. Det handlar om känslan i kroppen och muskel­minnet.

Under 2016 och 2017 gick Albin en elittränarutbildning på Bosön idrottsfolkhögskola.

– Det var ett sätt att slutföra min utbildning som jag påbörjade i Östersund. Vi var 30 idrottare från 25 olika
sporter och fick lyssna till de bästa föreläsarna som finns i Sverige inom olika områden, som fysträning, kost, mental träning och träningsplanering.

Mötet med tränare inom andra idrotter gav många aha-upplevelser. I vissa fall kände han att skidsporten har kommit långt jämfört med en del andra idrotter.

– Exempelvis tränings­planering är ju något som har funnits länge inom skidåkningen. Att de aktiva
skriver träningsdagbok är så självklart för mig. Då kan man gå tillbaka och kolla hur man tränade när det gick bra och när det gick mindre bra, säger Albin.

Stort intresse

Intresset för skidåkning är stort i Västsverige och Albin tycker att det finns en bra marknad för att jobba som skidtränare. Många av dem som anlitar honom vill ha hjälp med träningsupplägg eller slipa på tekniken med siktet inställt på Vasaloppet.

– Att skidåkning är väldigt populärt här märktes inte minst när världscupen gick i Ulricehamn förra året. Det var 30 000 besökare per dag, det är bara tävlingar i Norge och Falun som slår det, säger Albin.

Västsvenskarna är inte heller speciellt kräsna när det gäller snö.

– I och med att konstsnöanläggningarna har blivit så bra krävs det inte så mycket kyla. Folk är inte så vana vid att det ska vara mycket snö. När jag var liten kunde man ju köra runt på enkilometers-spåret en hel säsong.

Han tror också att många har upptäckt vilken bra träningsform det är.

– Det är väldigt allsidigt; det är bra för hjärtat och skonsamt. Dessutom tränar man magen och bålen vilket är väldigt viktigt för att må bra i kroppen, säger Albin.

När Albin flyttade till Östersund för skidåkningens skull lyckades han locka dit både sina föräldrar och sin syster. De bor fortfarande kvar så nu är det Albin och sambon Moa, även hon skidåkare, och dottern Hedvig, 1,5 år som får åka och hälsa på dem när de vill uppleva lite mer snö.