• Bild: Anna Mattisson
    Designer. Louise Linderoth vill skapa kläder som utgår från att bäraren sitter. Just nu arbetar hon på ett par vardagsjeans där linningen är lika hög fram och bak. Inga knappar som skär in i magen på den som sitter mycket alltså.
  • Bild: S. Armstrong
    Utmanande. I Louise Linderoths examensarbete utforskade hon hur jeans påverkar betraktarens uppfattning av ben, samtidigt som hon ville göra en kollektion som är bekväm för folk som sitter mycket. När kläderna skulle visas valde hon att sätta modellerna i rullstolar. Ett beslut som kom att skaka om modebranchen och ge henne uppmärksamhet i bland annat Vogue.

Utmanar modescenens normer

Mode

I onsdags bjöds estetlärare från Hulebäcksgymnasiet och kulturskolan på en heldag med föreläsningar och workshops.
En av de gästande inspiratörerna var Louise Linderoth, vars modevisningar med modeller i rullstol blivit en snackis i Västvärldens modebransch och ett steg mot ökad inkludering.

– Det handlar om representationen, att alla ska få synas på catwalken. Tidigare tänkte jag att det är mig det är fel på, jag hade inte sett någon i rullstol representerad. Jag vill vara den förebild för andra som jag hade behövt, säger Louise Linderoth.

Fick viktig insikt

Hennes arbete för inkludering tog sin början på Textilhögskolan i Borås.

Precis som i alla modesammanhang låg fokus i utbildningen på den stående kroppen. I början av utbildningen var Louise också stående. Trots att hon drabbats av en inkomplett ryggmärgsskada redan som elvaåring hade hon vägrat använda rullstol och hellre hoppat runt på kryckor
som om hon brutit benet. Hon ville inte acceptera att kroppen förändrats. Rullstolen hon fått täckte hon med en filt och gömde i förrådet.

2016 kom hon dock till en punkt där det kändes omöjligt att fortsätta lyfta hela sin kropp med armarna när hon skulle ta sig någonstans. Inte heller mentalt funkade det längre att förneka vad som hänt henne som barn. Louise bröt ihop. För att lägga fokus på sådant som gav energi i stället för hur hon skulle ta sig från en punkt till nästa rotade hon fram den dammiga rullstolen. Och fick ett annat perspektiv på modebranschen– det är den som är exkluderande, inte hon som är fel.

Obekvämt för sittande

Efter att hon använt stolen ett tag blev det tydligt att många kläder, som jeans, inte är skapade för en sittande position. Jeansen skar in i magen och blev allmänt obekväma efter ett tag. Louise
började sy om sina byxor och när det var dags för examensarbete valde hon att skapa kläder utifrån människor som av olika anledningar sitter mycket.

Kollektionen blev ett konstnärligt utforskande av hur jeans påverkar betraktarens uppfattning av ben. De byxor som har hög midja ger intrycket av långa ben, de löst sittande förkortar benen. Hon kunde märka hur folk hon mötte ibland tittade mer på hennes ben än på hennes ansikte när de såg henne i rullstolen. Det födde tanken på att över-
driva byxornas illusioner, som ett experiment.

– Skolan stöttar att man ska överdriva för att idén ska bli tydlig nog. Gränsen mellan mode och konst är inte så stor. Kollar man på modeveckorna är designen ofta överdriven. Sedan inspirerar och styr det kommersiellt mode, förklarar hon.

Rullande modeller

Inspirerad av designers som Andrea Lange och Marques Almeida skapade hon jeans som gick ända upp till ansiktet, jeans där tyget mest fanns vid anklarna och jeans som satt på armarna i stället för benen. För att bredda representationen på catwalken, och för att kollektionen var gjord med sittande människor i åtanke, valde hon att låta modellerna sitta i rullstol.

Och så drog allt igång. Louises klädkollektion och det normbrytande i att ha rullstolar på catwalken uppmärksammades i media. Först i Sverige. Sedan i amerikanska Vogue.

Kollektionen var med på London fashion week, då med både gående och rullande modeller. Louise bjöds in till en modevecka i Bryssel och kunde använda modeller som var rullstolsburna. På Designers nest i Köpenhamn fick hon däremot bara vara med om hon använde gående modeller, ett uttalande som fick henne att ännu tydligare förstå hur viktigt det är att kämpa för inkludering inom modescenen.

– I dag ser de modeller som används ganska likadana ut. I verkligheten är vi olika och fungerar olika. Det bör hyllas att våra kroppar inte är likadana.

Skapar vardagsjeans

Examensarbetet hade fokus på konst. Nästa projekt är att skapa ett par snygga vardagsjeans tillsammans med företaget Dr. Denim, där linningen är lika hög fram och bak. Med den designen ska de bli bekväma att sitta i.

Hon ska också ha utställningar i New Orleans, Bukarest och Stockholm.

– Jag har startat en diskussion kring mode och normer. Förhoppningsvis kan jag påverka och visa att vi är på väg mot en mer inkluderande modescen, men då måste vi vara öppna för det.

Föreläsningen ingick i en inspirations- och fortbildningsdag där estetpedagoger från Härryda kommun, Partille, Kungsbacka och
Stenungsund var välkomna. Också personal från Mölnlycke kulturhus deltog. Bakom
initiativet, som startade förra året, stod Hulebäcksgymnasiet och Härryda kommuns kulturskola.