Drömmarna ger tröst och kraft

KRÖNIKAN

Drömmen är mitt livselixir, berusar min tillvaro och skrynklar ihop mina tankar till räta linjer. Här länkar jag mig samman med andra, kopplar upp mig mot universum, det finns inga gränser. Inga drömmar är för stora. I drömmen blir omöjlighet en realitet. Ibland händer det att en dröm får fäste i ens liv. Att den lägger sig som ett rotsystem och tränger sig ner i våra djupaste skikt och där den på något vis bidar sin tid där medan vi lever livets dagar. Det kan hända att den vill göra sig hörd, ropa någonstans där inifrån och uppmärksamma oss på att den finns. Kanske i form av ett gnagande, en känsla av att inte vara på rätt plats. Kanske en känsla av att det finns något ytterligare.

I drömmen finns längtan, behov, skaparanda och livskraft. Där kan vi ta ut svängarna och bredda eller smalna av där vi vill. Ge oss in i det som verkar omöjligt för att sedan landa i en självklar sanning. Där vi ocensurerat kan lyssna på oss själva kan vi få sanningen serverad. Där inte kanterna är till- skurna för att passa omgivningen och samhället utan bara ditt eget inre rum. Barnet hade inte tagit sig fram utan sina visioner, fantasier och drömmar. Här finns också kreativiteten, det som gör att vi kan och vågar se bortom, runt hörnet. Det som kan möjliggöra att vi tänker nya tankar, anar andra former och välkomnar känslor, kanske på svindlande höjder. Drömmarna när våra liv, ger oss både tröst och kraft. Det som väcker oss och får oss att vilja fortsätta.

Vi kan betrakta drömmen som vägledande, den säger något om oss. Och kan hjälpa oss att sätta mål och riktning i vad vi vill uppnå. Om det så handlar om att få uppleva sinnesro, en större gemenskap med andra, nå framgång i yrket eller något helt annat. Den ger rösten åt vad om är viktigt och skapar mening. Inte sällan handlar det om helt grundläggande frågor, såsom att få ägna sig åt något eller vara i det som känns meningsfullt. Något som griper tag och berör i hjärtat, på riktigt.

I drömmen finns kreativitet, en möjlighet till något som ännu inte är. Detta skapar också en mening, och ett hopp om möjligheter. Många människor censurerar sig redan i det innersta rummet. Men jag vill verkligen slå ett slag för drömmens och fantasins inneboende krafter. Här finns din röst och det är här allt börjar. Från det tar vi stegen ut i ”verkligheten” rustad med visioner, möjliggörande tankar som klarnar sikten av ett grumligt ”ingenting”. Utan dörren öppen till vårt eget inre blir det inte mycket av det. Det är ju där vi alla bär på sanningen om oss själva. Om vilka vi är och meningen med allting.

  • Martina Börjesson, psykolog