• Bild: Adam Andersson
  • Bild: Adam Andersson

”Jag har alltid varit mig själv”

HINDÅS

För två år sedan spelade han i Jonsered och nu ska han återigen tillbaka till Partille där allting en gång började. Timo Räisänen berättar nu om övergången till att skriva sin musik på svenska, sitt enormt starka självförtroende som ung, självklarheten i att skaffa barn och sin stora livskris.

Det är måndagseftermiddag när dörrarna till Hjortvikens konferens och hotell i Hindås öppnas och in stiger Timo Räisänen. Han slår sig ned i den gråa soffan i lobbyn, alldeles intill restaurangen. Lite senare på eftermiddagen ska barnen hämtas på skolan och kvällen därpå ska det repas tillsammans med Jonsereds musikkår inför konserten på Kulturum i Partille den 15 april. Musikkårens årliga vårkonsert kommer nämligen att bli med Timo Räisänen längst fram.
– Jag ska blanda låtar från min repertoar och det ska bli skitroligt. Det är så jäkla mäktigt med en blåsorkester. Det ska bli väldigt roligt att få komma till Partille igen. Det är konstigt att det är så roligt att spela i Partille, men jag är barnsligt förtjust i det, säger Timo Räisänen.

Är det för att du kommer därifrån?
– Jag vet inte. Jag känner ingen större koppling till Partillepubliken egentligen, men det blir alltid väldigt trevligt. Jag spelade i Jonsered för två somrar sedan och det var verkligen så otippat kul. Det var en fin sommardag tillsammans med en barnkör och det kom så mycket olika människor dit, säger Räisänen.

Hittade sin svenska röst
För den som sett Timo Räisänen uppträda tidigare kommer han till viss del visa upp en lite ny sida av sig själv. För inte alltför längesedan klev han nämligen över från att tidigare mer eller mindre bara producera på engelska till att börja skriva på svenska. En övergång som han trivs bra med.
– Jag har länge velat skriva på svenska och försökt flera gånger, men inte hittat hem i text och sättet att sjunga. Efter att jag gjorde en cover på Lyckliga gatan och Ted Gärdestad-skivan så hittade jag min svenska röst. Jag hittade ett sätt där jag kunde sjunga helt ärligt, säger Timo och fortsätter:
– Det finns liksom två stora ikoner i modern svensk musik och det är Kent och Håkan (Hellström). Jag halkade väldigt lätt in på Kent och uttrycket gick åt det hållet. Det var väldigt svårt att göra någonting åt. När jag skriver så sjunger jag för mig själv hela tiden och om inte det sitter på ett okej sätt redan där så kan jag inte fortsätta skriva. Då förstår jag inte vad det är jag skriver, säger Räisänen.

Det var i Kåhög i Partille som Timo Räisänen växte upp tillsammans med sin mamma från Indien och sin finska pappa med brasiliansk uppväxt. Musiken kom in i livet tidigt och Timo minns att han redan från väldigt unga år blev påverkad av musik. Redan som nioåring började han spela gitarr och bestämde sig där och då att det var hans grej och det han skulle hålla på med. Även när det skulle spelas blockflöjt i skolan var han en av ytterst få i klassen som tyckte att det var roligt.
Skoltiden spenderades däremot inte i Partille. Timo studerade istället inne i Göteborg och det var någonting som han uppskattade mycket.
– Inte för att det är något fel på Partilles skolor, men jag har alltid drivits av ett annorlundaskap. Allting som jag kunde tillföra mig själv som var annorlunda var positivt för mig. Det var skönt att sitta på bussen hem och se alla pilska tonåringar vid busshållplatsen utanför Lexbyskolan och känna att man inte var en av dem. Absolut inte på ett nedlåtande sätt. Jag tyckte aldrig att det var bättre i stan, men det var skönt att lämna skolan i stan och få en skild plats när man kom hem, säger Räisänen.
Även under tonåren och under senare delen av sin uppväxt var det musiken som stod i centrum i Timos liv. Han har mer eller mindre alltid spelat i band, skrivit låtar och haft musikaliska projekt på gång.

”Det bästa som kan hända”
Även om du alltid vetat att du velat hålla på med musik, när kände du att det fungerade och att det var det du skulle kunna leva på?
– Fram till att jag fyllde 30 och hade min första livskris så hade jag ett sjukligt bra självförtroende. Så det var aldrig någon fråga om något annat. Det är en så sjuk bransch så om man vill göra sin egen grej och inte bara ledas av folk så måste man nästan ha det, annars känns det bara omöjligt. Så det var skönt att veta att jag skulle bli Bruce Springsteen. Sedan var det skönt att jag inte blev Bruce Springsteen också.

Vad innebar livskrisen?
– Jag har aldrig haft något alias som artist. Jag har alltid bara varit mig själv och det var en enorm styrka och skönt att ha med sig fram till att jag fyllde 30 och plötsligt inte hade en aning om vem jag var. Det är väl det som 30-årskrisen innebär och det blev labilt att vara en känd person där. Men det är bara att ta sig igenom och komma ut starkare. Kriser är det bästa som kan hända en person som vill framåt.

Hur påverkade det dig att bli pappa?
– Pappan är inte en stor del av min identitet, men mina barn är en stor del av min identitet. Mina kids påverkar mig väldigt mycket. De har börjat hänga med mig på turné nu vilket är så jäkla roligt. Att skaffa barn har aldrig varit ett om för mig. Det har alltid varit självklart, säger Timo.

Hur ser du på din karriär just nu?
– Rätt avslappnat för tillfället. Jag älskar att hålla på med musik och det är så fantastiskt att få göra det. Jag är mån om att få fortsätta göra det och att göra det på den nivån som inte är så högpresterande. Jag vill göra musik för att skriva från hjärtat och underhålla. Jag är inte så intresserad av att befinna mig på någon form av frontlinje för att ta musiken framåt. Om det inte vore så att jag har ett återkommande behov av att skriva och producera min egen musik så skulle jag nöja mig med att bara sjunga covers resten av mitt liv för att det är så lustfyllt, säger Timo Räisänen.