• Bild: JENNY FÖRANDER
    LIVSGLAD. För 40 år sedan startade Britt Dovmyr Härryda reumatikerförening. Ända sedan hon själv insjuknade i reumatism har hon haft en stark drivkraft att försöka förbättra villkoren för dem som drabbas.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Britt Dovmyr prisad för sitt engagemang

Personligt

I år fyller Härryda reumatikerförening 40 år. I samband med firandet fick grundaren Britt Dovmyr ta emot Reumatikerförbundets förtjänstmärke i guld.
Ända sedan hon själv insjuknade för 50 år sedan har Britt vigt sitt liv åt att skapa bättre villkor för dem som drabbas.
– Alla vill ju att denna gåta ska lösas någon gång, säger hon.

Britt Dovmyr var bara 23 år när hon drabbades av reumatism, en sjukdom som sedan dess varit en ständig följeslagare genom livet. Att hon genomgått över 40 operationer vittnar om att den inneburit många svårigheter, men den har också gett henne en stark drivkraft att kämpa, i sin egen vardag men också för att förbättra villkoren för alla andra som lider av sjukdomen. Det finns över 80 kända former av reumatiska sjukdomar och cirka tio procent av befolkningen drabbas på något sätt.

– Sjukdomen har satt stopp för mycket men jag har samtidigt haft ett väldigt rikt liv med mycket livskvalitet. Jag har alltid haft livsglädjen ändå, säger Britt.

Bröt ut efter födseln

Det var efter att hon fött sitt andra barn som sjuk­domen bröt ut.

– Jag kunde inte fatta vad det var som gjorde så ont. Fingrarna svullnade upp och jag kunde inte röra dem.

Hon träffade flera olika läkare som trodde att det var reumatism men Britt slog det ifrån sig.

– Jag trodde inte att man kunde få det när man var så ung. Till sist fick jag en remiss till en reumatolog på Sahlgrenska som konstaterade att jag hade kronisk ledgångsreumatism.

I början var Britt helt inställd på att hon så småningom skulle komma tillbaka till sitt jobb i vården, men så blev det aldrig.

– Det var någon som sa att det fattar du väl att du aldrig kan arbeta mer, men jag tänkte att jag kanske skulle vara sjukskriven i ett eller två år, jag trodde att jag skulle bli frisk och ville bara ha ett tillfälligt sjukintyg. Läkaren som sjukskrev mig sa att du får ringa vilken dag som helst och säga att du har blivit tillräckligt bra för att börja jobba, men den dagen har inte kommit, säger Britt.

Startade ny förening

Det var efter att Britt och hennes familj flyttat till Landvetter som hon drog igång Härryda reumatikerförening.

– Jag fick inte längre vara med i Göteborgsföreningen för att det var ett annat landsting. Jag gick och malde och tyckte att det inte var klokt att det inte fanns någon före­ning här, säger Britt.

På distriktet sa de att hon fick starta en egen förening. När hon ringde kommunen visade det sig att det inte fanns någon handikappföre­ning överhuvudtaget i Härryda. Britt fick 500 kronor i startbidrag och bjöd in till föreningens första möte.

– Jag hade ju bara tänkt sätta fart på det, men det var inte så lätt att få folk till posterna så jag fick bli ord­förande. Det var jag i 8,5 år. Det var en rolig tid, säger Britt.

Sydde och stickade

Föreningen hade träffar varje tisdag där deltagarna sydde och stickade, sålde lotter och bakade för att samla in pengar.

– Det var viktigt att det inte skulle vara någon gnällföre­ning där man bara sitter och pratar om hur man mår. De som hade frågor om sjukdomen fick ringa mig i stället, säger Britt.

Engagemanget tog inte slut i och med att hon lämnade ordförandeposten i Härryda reumatikerförening. I stället har hon jobbat vidare inom förbundet och under många år varit ordförande både i distriktet och i förbunds­styrelsen. Hon har uppvaktat politiker och kämpat för att förbättra vården och varit med och startat en fond för barnreumatiker. I Härryda har hon suttit med och bevakat tillgänglighetsfrågor i kommunens funktionshinderråd. Numera finns det många lagar som reglerar hur man får bygga, men tidigare fick rådet hålla noggrann koll på alla nybyggen så att de handikappanpassades med tillräckligt breda dörrar och hissar.

De senaste åren har Britt varit ordförande för ett 90-konto som samlar in pengar
till reumatikerforskning i Västsverige.

– Jag lägger mycket tid på att samla in pengar till forskning. En gång i månaden står vi och säljer grejer och lotter på torget. I stället för att köpa blommor till begravningar kan man sätta in pengar på kontot, säger Britt.

Stora framsteg

Gåtan om varför man drabbas av reumatism och hur sjukdomen kan botas är förvisso ännu inte löst, men enligt Britt Dovmyr har forskningen kommit otroligt långt jämfört med när hon själv insjuknade. Då fick hon rådet att ta sex magnecyl om dagen mot värken. I dag finns ett helt annat utbud av värkmediciner och även biologiska läkemedel som kan göra lederna mer rörliga.

Även när det gäller att operera är kunskaperna mycket större i dag. Nu utförs operationerna alltid av specialister vilket inte var fallet förr.

– De har blivit otroligt duktiga. Hade jag blivit reumatiker i dag hade jag inte behövt vara så orolig som jag var för 50 år sedan, säger Britt.

Under årens lopp har hon deltagit i många studier, eller experiment som hon kallar det. Något som föll väldigt väl ut var när hon som 27-åring fick åka på en sex veckors träningsresa till Spanien.

– De skickade 50 personer för att se vad värmen och regelbunden träning kunde göra. När jag kom hem tog jag inte en tablett på nio månader, jag tänkte ”åh, vad härligt, jag är frisk” men sedan kom det tillbaka igen.

Viktigt med värme

Torr värme har dock en positiv effekt för många reumatiker och Britt mår ofta bättre när hon åker söderut. Tyvärr har den svenska sommaren inte samma effekt.

– Här har vi en fuktig värme som till och med gör mig sämre. Fukt och reumatism är ingen bra kombination, säger Britt.

Just nu deltar hon i ett kostexperiment där man jämför effekterna av att äta en protein- respektive fiberrik kost.

– Testen är inte klar än. Jag tyckte att jag mådde bra av proteinet men det kan ju bero på årstiden också.

”Som porslinsfigurer”

När hon var nybliven reumatiker blev Britt rekommenderad att ta det lugnt och ligga och vila minst två timmar varje dag. Hon fick listor på saker hon inte fick göra för att inte riskera att gå sönder.

– Vi behandlades som porslinsfigurer men man kan ju inte bara kapitulera, då tar sjukdomen över. I slutet av 80-talet och början av 90-talet började synen på sjukdomen förändras och vi skulle försöka leva så normalt som möjligt, säger Britt.

Helst hade Britt förstås sluppit att vara sjuk men trots alla svårigheter tycker hon att hon har levt ett bra och innehållsrikt liv.

– Jag har gått mycket sönder men jag har fått leva ett liv som jag är ganska nöjd med.

gillahppafacebook