Bild: Anna Mattisson

Krönikan: ”Gud tar inte semester”

KRÖNIKAN

Jag längtar efter semestern. Det gör jag när jag står och skrapar rutor kalla, mörka vintermorgnar, men också de senaste veckorna när det varit så varmt att jag knappt kunnat tänka. Jag längtar efter varma kvällar på altanen med goda vänner, ett glas vin och inga tider att passa, att fika på en solvarm klippa vid havet med dottern eller bara resa bort några dagar från vardagens rutiner.

”Gud tar inte semester” var rubriken i en reklamkampanj för, om jag minns rätt, Svenska kyrkan i utlandet. Och nu när sommaren står för dörren får jag nästan panik över att allt som ska hinnas med på de där stackars semesterveckorna, och undrar om semestern verkligen blir semester. Man ska hinna ju hinna med så mycket – resa till spännande platser, göra roliga saker med familjen, hälsa på vänner man inte hinner träffa annars, fixa grejer där hemma som man inte hunnit under året samtidigt som man ska vila upp sig och ta dagen som den kommer.

Till det kan man lägga oro för om pengarna ska räcka, om man ska bli sittande ensam när alla andra har någon att vara med, hur vädret ska bli och otaliga andra saker. Jag minns för ett antal år sedan, första sommaren efter skilsmässan, så bokade jag en resa till Kreta. Alla andra verkade ha så många planer och jag ville också ha något att berätta vid fikabordet. Alla sa att jag var så modig som vågade åka själv, och jag ryckte på axlarna som om det var det mest självklara i världen. Det var det inte. Trots att vädret var fantastiskt, maten ljuvlig och hotellet fint så har jag aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Vart jag än gick mötte jag enbart barnfamiljer och nyförälskade par och jag längtade bara hem. Jag vet att jag gick in i en kyrka, träffade en präst som bara skakade på huvudet och sa ”No English” till allt jag sa. Nog kändes det som att även Gud hade tagit semester – åtminstone från mig och mitt liv.

Det är lätt att våra förväntningar skymmer sikten för oss, att vi tror att vi måste göra saker på ett visst sätt och leva våra liv på samma sätt som alla andra. Det är inte sant. Det som är rätt för mig kan kännas helt galet för någon annan – och tvärtom. Våga ställa frågan till dig själv vad du mår bra av. Vad du längtar efter. Vad du drömmer om. Våga se dig omkring och se hur ditt liv ser ut, vad du behöver. Låt det avgöra inte bara vad du väljer att göra på semestern – utan också hur du väljer att leva ditt liv. Om du respekterar dig själv och de val du gör, så blir det också lättare att respektera andra och deras val. Lyckan sitter inte i att jämföra sig med andra, det är inte så att den som har flest prylar när han dör vinner. Livet är ingen tävling, utan ett äventyr. Ett äventyr där du har huvudrollen, och det pågår både när du huttrar och småsvär mörka vintermornar och när du njuter av semestern på det sätt som passar dig bäst.

Så njut av sommaren och njut av livet. Njut av äventyret och ta vara på ditt liv, för det går inte i repris.

  • Karin Karlsson, präst i Råda församling