Krönikan: ”Midsomrar att minnas”

KRÖNIKAN

Mina finaste minnen av midsommar är från när jag var liten och släkten samlades hos mormor och morfar. Det viktiga med midsommarfirandet var att vi gjorde saker tillsammans, barn och vuxna hade sina sysslor och tillsammans skapade vi en plats att fira den långa ljusa kvällen.

Majstången skulle plockas fram, kläs och resas. Sill, årets färskpotatis och jordgubbar skulle dukas upp på verandan. När vi barn och några vuxna gick ut i hagarna för att plocka blommor fick vi lära oss alla de vackra namnen – ärenpris, förgät-mig-ej, käringtand, slåttergubbe, ekorrbär, skogsstjärna, midsommarblomster, hundkex och många fler. Namn som satte fantasin i rörelse. Namn som jag själv fått lära ut under ljusa sommarkvällar och som är en av anledningarna till att sommarängen blir så vacker. Allt har sitt namn, allt har sin doft och de gamla folkliga namnen kittlar fantasin. Vi lärde oss leta blommor och binda dem. När allt var på plats var det dags att leka tillsammans.

Vi sjöng och dansade ringlekar. Sånger med gammaldags ord berättade om hur det var förr – ”Skära, skära havre…” och ”Jag gick mig ut en afton, uti den lund så grön”. Mormor och morfar tittade på – de åtnjöt respekt, berättade om gamla tider och varför man skulle plocka sju sorters blommor att lägga under kudden.

Det minnesvärda var gemenskapen, gammal som ung hade sin plats i firande och förberedelse och det behövdes inte så mycket mer. Alla bidrog efter förmåga och tillsammans skapade vi en högtidsstund. Det angelägna för mig är att hitta det som skapar gemenskap, det vi kan samlas kring. Ofta letar vi vår särprägel, vår individualitet och det är viktigt men att finna det som förenar är minst lika viktigt.

Midsommar kan alla enas kring, midsommar går över gränser – åsikter, förmåga, ålder, religion, samhällsroll eller nationalitet är oväsentligt. På midsommar firar vi ljuset, den första färskpotatisen och de svenska jordgubbarna. För dem som växer upp nu finns det färskpotatis och jordgubbar redan i april men tidigare var det just i mitten av juni som de började komma upp. Midsommar är ljusets och grönskans tid och den första skördetiden. Jag vill vara ute – även om störtskurarna jagar in ibland.

Allt jag sett fram emot under de mörka vinterdagarna är här och nu hägrar en tid med smultron, hallon, bad och ledighet. Det behövs egentligen inte så mycket mer för att man skall kunna ha det rätt bra och jag är tacksam att få ha tillgång till det.

  • Gunnel Eckerstein