Bild: Per Anger
David Dinsdale och Anders Halldén, Liberalerna.

L sätter individens frihet i första rummet

Härryda kommun

Härryda-Postens intervjuserie inför höstens val fortsätter. Denna vecka träffar vi David Dinsdale och Anders Halldén från Liberalerna.

Hur väcktes ditt politiska engagemang?

Anders Halldén

– Jag har varit politiskt intresserad i egentligen ­hela mitt liv. Jag är uppvuxen under 60-talet och är färgad av den tidens anda och det brinnande intresse som fanns runt världspolitiken.

– Jag blev folkpartist, som det hette på den tiden, för nästan 30 år sedan. Det var flera faktorer som spelade in. Det hände en del saker i mitten på 80-talet i samband med att vi gjorde ett kanonval. Det blev också väldigt tydligt att spänningen mellan å ena sidan individens frihet och å andra sidan kollektivets strukturer under 80-­talet blev väldigt kraftfull. Jag kände ett väldigt starkt intresse för att bäras utav det här med individens frihet och individens möjligheter att påverka sin egen livssituation.

David Dinsdale:

– Jag har alltid sett mig själv som liberal, även när jag var yngre. När jag var 23 gick jag med i ungdomsförbundet, men jag blev inte aktiv förrän jag var 26.

– Jag är öppen för idéer och tycker om diskussion. Jag tycker om politik och har alltid varit samhälls­intresserad, men inte åt det socialistiska eller konservativa hållet. Det kändes naturligt att engagera sig i Liberalerna, speciellt efter tiden i ungdomsförbundet. Om någonting så ångrar jag att jag inte engagerade mig tidigare för det har gett så mycket, både vänner, erfarenhet och kunskap.

Personliga hjärtefrågor?

David:

– Ekonomi. Jag pluggade till civilekonom. Frihandel är en av anledningarna till att jag är med i det här partiet, med ett öppet samhälle med ekonomisk tillväxt. Utvecklingen de senaste 100-200 åren har varit helt makalös och där har liberalismen varit en av stöttepelarna.

Anders:

– En hjärtefråga för mig handlar väldigt mycket om vad medborgarna får för pengarna. Jag har jobbat väldigt mycket i offentlig sektor som organisationskonsult och ser att den offentliga sektorn inte alltid är kapabel att ge rätt leveranser till medborgarna. Det är något som jag brinner för och som jag också lagt väldigt mycket energi på i mitt kommunalpolitiska arbete genom alla år.

Någon politisk händelse som har påverkat dig mycket?

Anders:

– Jag blev politiskt med­veten under 60-talet. Vietnamkriget öppnade för att förstå vad som händer när ett stort system agerar mot en liten obetydlig stat, i det här fallet Vietnam.

– Mordet på Olof Palme var den mest politiskt chockerande ögonöppnare jag varit med om. Inte så att jag delade hans värderingar men att vi i ett demokratiskt samhälle kunde hamna i en sådan situation. Det fick mig verkligen att börja fundera och det stärkte också min vilja att vara politiskt aktiv. När politiker mördas på öppen gata i vårt land har vi en risksituation.

David:

– Eurokrisen och Grek­landskrisen var en a v de delar som fick mig att bli aktiv i ungdomsförbundet. Det handlar om när man över tid missbrukar system som gör att de blir instabila och faller sönder. Och vilka problem det kan skapa, hela samhället börjar falla sönder i ett sånt läge. Det hände i både Grekland, Spanien och Italien. Vi har lite glömt av det där, men det ligger och pyr under ytan. I Grekland var det de båda etablerade partierna som numera mer eller mindre har försvunnit. Struntar man i folket eller inte är ansvarsfull gror populismen. Det ser vi med både vänster- och högerextremister i Grekland.

Någon politisk förebild?

David:

– Ron Paul, en numera pensionerad representant i kongresshuset i USA. Han kandiderade som president tre gånger. Han har en väldigt speciell ideologisk inriktning och en vision som han följer. Ideologiskt skulle jag nog säga Friedrich Hayek eller Ludwig von Mises.

Anders:

– Ola Ullsten och Per Ahlmark, som båda två just har avlidit. De var på ett sätt fundamentalt motsatta varandra, den ene lågmäld och ganska pragmatisk och den andre starkt ideologisk. Men båda stod för olika delar av liberalismen som jag ser som otroligt centrala. Inte minst Per Ahlmarks väldigt kraftfulla och solidariska agerande för Israels räkning har alltid varit något som väckt mig.