Olika i Härrydas föreningsliv

Sport

För att se hur det ser ut för föreningarna i Härryda kommun kontaktade HP tre klubbar som representerar tre olika idrotter för att höra hur de har det med sin verksamhet.

n Hos Pixbo Gymnastikförening arbetar Lena Brive som föreningsutvecklare. Hon har varit aktiv själv, är gymnastikförälder och ledare. Klubben har cirka 1 000 medlemmar, med 500 som står i kö. Hennes arbete är att få klubben att växa, och det gör den.

– Hos oss ökar antalet ungdomar. Och vi har tvärtom en högre snittålder nu än tidigare, säger Lena Brive.

En förklaring är de mixade grupperna där killar och tjejer tränar tillsammans.

– Vi börjar med mixade grupper vid 12-13-årsåldern. Det får fler att fortsätta längre tror jag.

I klubbens verksamhet börjar barn rekordtidigt. Redan vid två års ålder har de familjegymnastik där barn och föräldrar blandar lek och idrott tillsammans. Vid sex års ålder kommer nästa steg då gymnastiska moment introduceras mer men fortfarande med mycket lek.

– Bredden är viktig för oss. I de äldre åldrarna får gymnasterna, tillsammans med sina föräldrar, bestämma träningsnivån efter sin egen ambition. Ett val som vi försöker öppna för i fler åldrar så man kan kombinera gymnastiken med andra intressen.

De flesta som slutar gör det i årskurs åtta. Att de nu får fler att stanna kvar längre tror Lena även har sin förklaring i de sociala aktiviteterna utanför gymnastiksalen.

– Vi gör saker tillsammans som att gå på föredrag eller delta i Color Obstacle Rush. I några fall koordinerar vi med innebandyn också, så att träningar inte krockar, säger Lena Brive.

n I fotbollsföreningen Rävlanda AIS märker de inte av att barn och ungdomar slutar allt tidigare. HP kontaktade ungdomstränaren Daniel Rosenqvist som tränar P12-laget för att höra hur han upplever det hela.

– I vårt lag har vi faktiskt blivit fler. De kommer från andra klubbar, det är inte många som hoppar av, säger Daniel.

De senaste åren tycker han att föreningen har fått ett uppsving. En förklaring tror han är att det nu finns representationslag med både herrar och damer.

– Det är viktigt att ung­domarna har förebilder att se upp till och något att sträva mot.

Men det är inte hela förklaringen till den positiva känslan.

– Det är mer engagemang på flera nivåer nu, det får effekt på alla håll. Även när det gäller ungdomsverksamheten.

I Rävlanda har de inga särskilda aktiviteter eller tänk för att få sina ungdomar att stanna kvar längre i idrotten.

– Vi har ingen resultatinriktad verksamhet för de yngsta, och det vet barnen om. Det är mer noga för de vuxna märker jag, om hur det går i matcherna, säger Daniel.

Han ser inte heller någon särskild ålder då ungdomarna slutar med fotbollen.

– Det kanske beror på att det inte finns så mycket konkurrerande idrotter här. Det är inte så mycket att välja på, säger Daniel.

n Hos innebandyföreningen
Landvetter Wings berättar ordförande Lennart Winqvist att de yngsta är sju år när de börjar spela.

– Till hösten startar vi upp kullen för barn födda 2012. Men det finns föräldrar som vill ha in barnen redan när de är 3-4 år. Det är för tidigt tycker jag.

Just föräldrarna ser Lennart som ett problem när det gäller hur tidigt de vill att barnen börjar idrotta, och även hur tänket kring tävlingsinriktning i yngre åldrar ser ut.

– Vi har problem med att få folk att ställa upp som ledare. De har inte tid, det går allt mer mot att vi måste betala för att få ledare. Det känns ibland som en gigantiskt vägg som inte går att ta sig förbi.

Men Lennart hyllar samtidigt de ledare som engagerar sig i föreningen. Allt är inte nattsvart, även om det är kämpigt emellanåt.

När det kommer till frågan om barnen och ungdomarna verkligen slutar idrotta efterlyser Lennart mer studier i ämnet.

– Det kan vara så att barnen håller på med fyra idrotter och i stället börjar gå på gym. Har de då slutat idrotta? Den statistiken finns inte.

– Om jag fick bestämma skulle vi ha anställda tränare. Och kanske dela en administrativ tjänst med andra klubbar. Vi måste förnya, att få in nytt blod är viktigt.