Fördömanden fel väg att gå

Krönika

Solen och vinden kivades alltid om vem som var starkast. En dag såg de en man komma gående nere på jorden. De beslöt då att tävla om vem som först kunde få av mannens rock.

Vinden började och den blåste och blåste. Ju mer vinden blåste desto hårdare höll mannen i sin rock. Så var det solens tur. Solen värmde och värmde och efter en liten stund stannade mannen, torkade sig i
pannan och tog av rocken.

Värme. Vänlighet. Jag gjorde ett tankefel för ett par månader sedan vilket fick en negativ effekt för många människor i förra veckan. När jag insåg mitt misstag och kontaktade dem som blev berörda möttes jag av förståelse, vänlighet och en uppriktig önskan om att hjälpa till.

Det kändes underbart. Jag hade lika gärna kunnat ­mötas av ilska, fördömande och skuldbeläggande.

Att göra fel ger självkänslan och självförtroendet en törn. Jag skämdes för att jag gjort fel och ställt till det. Skam är tung att bära, man vill helst gå och gömma sig eller skylla ifrån sig. Om man möts av förståelse och vänlighet från sin omgivning blir det lättare. Man orkar ta nya tag och rätta till.

De flesta gör någon gång fel och utifrån den vetskapen kan man överse med andras fel. Man behöver inte döma och fördöma, man kan visa förståelse och hjälpsamhet.
Nu har jag inte skadat någon fysiskt men när detta hände gick mina tankar till dem som gjort det.
Ett ögonblicks bristande uppmärksamhet kan förändra ens eget och någon annans liv. Ilska, uppgivenhet eller desperation kan driva en människa att göra skada och har man gjort det så går det inte att ändra.

Oftast är vi själva vår egen stränga domare och vi vill inte göra fel. Andras fördömande kan då få det att brista, man ger upp och försöker inte längre att göra det man vet är bra. Om man förlorar självrespekten så förlorar man respekten för andra.

Vi människor döljer oss ibland bakom en hård attityd vilket kan bli ännu mer förödande. Hjalmar Söderberg uttryckte det så kärnfullt i romanen Doktor Glas ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”.

Det ordnade upp sig rätt bra för dem som drabbats av mitt misstag. Att det ordnade sig berodde till stor del på deras tillmötesgående sätt. Vi letade lösningar tillsammans.
Det är genom värme och vänlighet som man får kraft att handla och kraft att förlåta sig själv för sina misstag.

  • Gunnel Eckerstein