• Bild: JENNY FÖRANDER
    STOLT FÖRFATTARE. Lars-Gunnar Johansson har längre drömt om att skriva en bok. Nu medverkar han i en antologi med spänningsnoveller i Göteborgsmiljö som lanserades på Bokmässan.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Förverkligade drömmen om att skriva

Skrivande

Polisen Lars-Gunnar Johansson från Bua Södra är en flitig besökare på Bokmässan.
Även i år återfinns han där mitt i vimlet, men med en avgörande skillnad – nu är han här som författare.

– Det känns väldigt spännande. Att skriva något är en dröm som jag har funderat på i många år, säger Lars-­Gunnar Johansson.

Han hade redan börjat skriva på en deckare när han förra hösten hittade en skrivarkurs med den välkända kriminalförfattaren Mats Ahlstedt som kursledare. Ivrigt påhejad av hustrun anmälde han sig.

– Min hustru visste ju att det var min dröm att skriva en bok. Jag har läst väldigt mycket genom åren och hade läst alla Mats böcker, säger Lars-Gunnar.

Olika bakgrund

De sju kursdeltagarna var i olika åldrar och med helt olika bakgrunder, men delade drivkraften att utveckla sitt skrivande. De trivdes väldigt bra ihop och tyckte att det var tråkigt när kursen tog slut så de bestämde sig för att göra ett gemensamt bokprojekt där alla fick skriva varsin novell.

Gav feedback

Mats Ahlstedt nappade på att skriva en av novellerna och att vara redaktör för boken som fick namnet Crime Göteborg. Under våren har de spirande författarna skickat sina texter mellan sig och gett feedback och Mats har tipsat om vad som ska strykas och ändras.

– Det var en otrolig känsla att se den färdiga produkten. Det är ju ändå något man har skrivit själv, säger Lars-­Gunnar.

Boken heter Crime Göteborg och innehåller åtta noveller inom deckar- och spänningsgenren där handlingen utspelar sig i Göteborg. Den släpps i 15 000 exemplar i samband med Bokmässan.

Lars-Gunnar berättar att han tänkte att kursen skulle få honom att blomma ut som författare. I stället lärde han sig att ”less is more”.

– Det gäller att inte skriva ut allt. Skriver man för mycket detaljer blir det inte intressant, det är en lärdom jag har tagit till mig, säger Lars-Gunnar.

Välkänd miljö

Efter 40 år i polisyrket har han många erfarenheter att hämta inspiration ifrån. De första 13 åren körde han radio­bil i området kring Majorna i Göteborg, vilket också är platsen där hans novell utspelar sig. Historien, om en ung kvinna som hittas mördad i Slottsskogen, är dock en fiktiv berättelse.

Efter att ha varit utredare under ett par år ägnade han tio år åt att vidareutbilda kriminalpoliser. I samband med utbildningen fick han lyssna till så många förhörsledarkurser att han till slut blev sugen på att själv jobba som förhörsledare. Det gjorde han sedan under sex år. 2012 fick han jobb som gränspolis med bas på Landvetter flygplats och där är han fortfarande verksam.

– Jag tycker fortfarande efter 40 år att det är roligt att jobba. Det är inte så vanligt att jobba treskift i min ålder men jag är lite stolt att jag orkar med det, säger Lars-Gunnar.

Avslöjar falska pass

Gränspolisens uppgift är bland annat att motverka att personer tar sig in i landet med hjälp av förfalskade pass.

– Vi har blivit mycket duktigare på att upptäcka det. Det kan vara personer som använder så kallade ”look alikes”, någon skickar ett svenskt pass utomlands för att hjälpa någon annan att ta sig in i landet. Om personen har ett svenskt pass men inte kan ett ord svenska kan man ju bli misstänksam, säger Lars-Gunnar.

Han berättar att det är vissa detaljer i ansiktet som kan avslöja om personen på passbilden överensstämmer med personen du har framför dig, exempelvis öronens form och placering.

I jobbet ingår också att informera Säpo när någon som har varit och krigat med IS reser in eller ut ur landet.

– Och så är vi vanliga poliser också, uppstår det ett slagsmål på en buss utanför ska vi ju ingripa.

Van vid felaktigheter

Många frågar om inte han som är polis stör sig på hur felaktigt polisarbetet skildras i många kriminalberättelser. Lars-Gunnars svar är att han är så van att han knappt tänker på det.

– Jag brukar inte störa mig så mycket på det, men när jag läste en deckare av min poliskollega Lena Matthijs, polisområdeschef i Borås, tänkte jag att det var så skönt att polisarbetet stämde med verkligheten, säger Lars-Gunnar.

Ett vanligt misstag som författare gör är att deras poliser jobbar så mycket ensamma.

– De åker hem till en misstänkt ensamma och så får de stryk, det är sådant som hade kunnat undvikas om de var två. Det är sådant som stör mig mest men jag förstår ju att de skriver så för att det passar in i historien där det ena ska leda vidare till det andra. Någon ska ju vara intresserad av att läsa också och då måste man dramatisera. Det går inte att skriva att man sitter och spanar på ett hus, det händer inte så mycket då, säger Lars-Gunnar.

Verkligheten är värre

Ett råd han har fått är att en historia måste vara verklig. Å andra sidan tycker han ofta att verkligheten överträffar fiktionen och nämner morden på Engla Höglund och Kim Wall som exempel.

– Det behöver inte vara för overkligt, men det räcker att det är sannolikt att det skulle kunna inträffa.

Något som kräver en hel del funderingar är att släppa lagom mycket information till läsaren.

– Jag är livrädd för att släppa för mycket så att läsaren förstår vad som ska hända. Det påminner om jobbet som förhörsledare. Du går ju inte in och säger att ”det här och det här vet vi” utan du släpper lite information i taget, säger Lars-Gunnar.

En speciell konst

Även om en novell är betydligt kortare än en roman tycker Lars-Gunnar att den ställer lika höga krav på själva berättelsen.

– Det gäller att få in en hel story på mycket färre sidor. De flesta noveller ska sluta med en twist, man ska inte avslöja allt utan lämna lite till läsarens fantasi. Det är ganska kul, det är en speciell konst, säger Lars-Gunnar.

Något som han själv känner att han vill utveckla är att bygga karaktärer och få dem att kännas levande.

– För mig är det en viktig bit. Om man lär känna en person vill man läsa mer om den, karaktärerna i boken blir nästan som vänner.

Inte ont om historier

Innan han gick skrivarkursen var Lars-Gunnar lite orolig för att det skulle bli svårt att hitta en ny berättelse att skriva när han blev klar med den han höll på med. Några sådana funderingar har han inte längre.

– Efter att ha gjort hemuppgifterna vi fick på kursen har jag insett att det finns historier överallt. Att hitta en ny story är det minsta problemet.

Redan innan boken Crime Göteborg kom ut började skrivarkollegorna spåna på att göra en uppföljare. Lars-Gunnar har redan börjat skriva på sin novell.

– Flera av de andra har redan börjat satsa på att bli författare på heltid. Jag behåller mitt jobb ett tag till, ler Lars-Gunnar.