• Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Ida låter kreativiteten styra

Profilen

På föräldrarnas gård i Eskilsby har Ida Gudmundsson alltid haft utrymme att utveckla sin kreativitet.
Det är också hit hon återvänder för att skapa ljud och scenografier till bandet OX senaste musikvideo.

Det hänger ett gigantiskt getingbo i gråfärgat tyg på loftet i ladan. Boet har en bärande roll i musikvideon till bandet OX senaste singel som ska släppas i november. Ida var helt enkelt sugen på att skapa ett getingbo, där­ifrån växte idén till historien som gestaltas i musikvideon fram.

Ida säger att hon alltid blivit uppmuntrad av sina föräldrar att förverkliga sina knasiga idéer.

– Det är så fint att växa upp på en gård. Det finns alltid en massa gammal bråte och plats till att spara på material. Jag började sy på mammas symaskin när jag var tre år, var alltid ute och spikade och byggde grejer. Jag tyckte om att klä ut mig till brevbärare och gick runt och delade ut post. Mina föräldrar var aldrig rädda, de bedömde att jag hade koll, säger Ida och erkänner att hon lämnat en hel del halvfärdiga projekt bakom sig under årens lopp.

Å andra sidan – hade hon inte fått stöka ner och ”greja” med olika material när hon växte upp hade hon inte gjort de sakerna som hon gör i dag.

– Jag älskar att vara uppslukad av ett projekt, då är jag inte så kritisk. När jag är mitt i det vill jag ha hybris och tror så hårt på det jag gör. När jag målar kan jag känna att det här kanske är det bästa som har skapats. Sedan när jag är klar kan jag såga det och när jag startar ett nytt projekt blir jag helt hög på det i stället. Jag drivs av att få hålla på, att vara i rörelse och ägna mig åt skapande.

Bygger scenografier

När vi ses är Ida mitt ­uppe i att bygga scenografier till den musikvideo som hon och hennes band ska spela in dagen därpå. Hon står på en stege och fäster rulle efter rulle med vita pappersremsor i taket med hjälp av en häftpistol. Pappersrullarna blev över när hennes syster, som driver en lunchrestaurang, bytte ut sin kassaapparat.

– Jag tycker jättemycket om att hänga upp de vita papperna, det är ett jättemonotont arbete som kräver många timmar, det är bara att fortsätta.

Flyttade till Värmland

Ida flyttade från Eskilsby när hon var 19 år för att läsa filosofi på en folkhögskola i Värmland. Hon beskriver folkhögskolan som en väldigt kreativ plats som påverkade henne mycket.

– Där fanns så mycket tid. Jag hittade på en massa grejer, spelade musik, startade olika band och hade bara roligt, säger Ida.

Nästa anhalt i livet blev studier i socialantropologi på Österlen, vilket i sin tur ledde vidare till tre månaders fältstudier på Grönland.

– Jag har alltid dragits till landsbygden och storslagen natur och var väldigt engagerad i ursprungsbefolkningar och mänskliga rättigheter. På Grönland finns en kolonial historia med tvångsförflyttningar som resulterat i stora trauman för hela befolkningen. I en by med 15 000 invånare fanns det tre barnhem och det var mycket våld och övergrepp. Det var en smärtsam plats mitt i den vidunderliga naturen, men det fanns också mycket humor och glädje, säger Ida.

Hon flyttade vidare till ­Göteborg där hon fortsatte att läsa socialantropologi sam­tidigt som hon sydde kläder åt ett Abba-coverband.

– Jag skulle sy 45 plagg på lite mer än en månad. Mamma fick hoppa in och hjälpa till de sista dygnen, minns Ida.

Efter socialantropologin läste hon konsthistoria.

– Det kändes så rätt, jag lärde mig otroligt mycket om gamla tekniker och tänkte bli forskare i konstvetenskap. Jag tycker väldigt mycket om 1400-1600-talskonst, det är mycket symboler och det är något som jag har med mig när jag gör rekvisita. Det är kanske inte så många som lägger märke till dem, men det är roligt för mig.

Efter studierna började Ida jobba som konstpedagog och föreläsare.

– Att föreläsa var jättegivande och fruktansvärt utmattande. Jag ville ju ge allt – åhörarna skulle tycka att valet att gå på den här före­läsningen skulle vara det bästa de hade gjort, säger Ida.

Med de teoretiska konststudierna som grund började hon också utveckla sitt eget måleri.

Satsar på egna projekt

Nu har hon trappat ner på föreläsandet och jobbar deltid som gallerist på Galleri Backlund i Göteborg samtidigt som hon fokuserar på sin egen konst – och på musiken.

– Jag har fått höra att jag måste välja, det kan väl vara bra, men allt som jag gör ger något till det andra. När man jobbar med en video och bygger rekvisita krävs det att man har en uppfattning om ljus och rumslighet, att man har materialkännedom.

Bandet OX startade hon och Tone Persdotter för fyra år sedan.

– Vi spelade fiol ihop i en symfoniorkester när vi var 14 år men sedan hade vi ingen kontakt förrän Abbacoverbandet som jag sydde kläder åt skulle till Madrid på turné och behövde tre violinister, berättar Ida.

Ida antog utmaningen, samlade ihop några fiolspelande vänner och åkte till Madrid.

– Vi kämpade så hårt men lyckades inte leverera. Janne Schaffer som var med vände sig mot oss mitt under konserten och tecknade att han skulle skära halsen av oss. Det är ju lite kul i efterhand men just när det händer tror man att det är kört, att man inte får någon mer chans, säger Ida.

När Ida och Tone började skapa musik ihop begav de sig till ladan i Eskilsby för att spela in olika ljud.

– Vi hade ju inga beats, inget trumset, så vi började stampa i golvet och slå på oljetankar och andra gamla prylar, säger Ida.

Spelar ukulele

Sedan dess har de utökat bandet med Simon Larsson som är ljudtekniker och spelar synt och Ragnar Bern på percussions. Ida sjunger och spelar ukulele, Tone sjunger och spelar orgel och keyboard.

– Och så lägger vi stråkmattor med fiolerna.

Deras låtar är ofta dans­anta och i upptempo, men får gärna vara lite tvetydiga.

– Man ska både kunna festa och gråta till samma låt. De har ett brett känslospektra.

Släpper album i vår

Under några år har de bara spelat på, men nu har bandet börjat satsa lite mer. I april släppte de sin första singel, den andra kom i augusti och i november ska den tredje singeln komma ut. I vår planerar bandet att släppa sitt första album.

– Det är ju ganska ambitiöst att spela in en video till varje låt, men vår musik är väldigt visuell. Videon är en förlängning av låten. Dessutom är det lättare att fånga folks uppmärksamhet med en film, säger Ida.

I augusti fick bandet möjlighet att åka till Berlin för att visa upp sig genom Sensus projekt Die Neue Schweden. OX och två andra band hade valts ut bland 130 sökande.

– Vi fick bra kontakter, tyskar gillar svensk musik. När vårt album kommer ut kommer vi att satsa både ­nationellt och internationellt.

Samtidigt som hon tar sikte ut mot världen vänder Ida på nytt hem till Eskilsby. Den gamla ladan ska förvandlas till bostad där hon och hennes sambo ska flytta in.

– Jag har alltid tyckt om den här byn, det är fina grannar och man känner sig välkommen. Det är en engagerad by med många kreativa människor.