• Bild: JENNY FÖRANDER
    INTUITIVT MÅLERI. Camilla Lundblad Iliefski går på känsla och låter sina målningar växa fram tills hon har fyllt alla fälten hon skissat upp på väven med garn i olika färger. Garntrådarna skjuter hon på plats med tryckluftspistol.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Låter textilen ta plats

Textil

Camilla Lundblad Iliefski målar tavlor med ullgarn och tryckluftspistol. Efter utställningar i San Fransisco och Miami har turen nu kommit till Nemeshallen i Mölnlycke.

Camilla Lundblad Iliefski har just fyllt de vita väggarna i Nemeshallen med sina färgsprakande alster.

– Det känns jätteroligt. Det är en fin plats och roligt att det är lokalt, säger Camilla som bor i Pixbo.

Det är första gången hon har en soloutställning och får fylla ett helt rum med sin egen konst. Den största målningen som är tre meter bred gjorde hon för att den skulle hänga på just den här platsen.

– Det var svårt att veta hur det skulle bli. Jag var rädd att målningarna skulle se små ut när de kom upp på väggarna men så blev det inte, konstaterar Camilla och berättar att just den målningen nu köpts för att hänga i ett nybyggt kulturhus i Knivsta.

Hon tycker att det är väldigt roligt att jobba med offent­liga utsmyckningar och hoppas att det ska bli mer av det i framtiden.

– Ull och lin är bra för offentliga miljöer, det är akustikdämpande och ull är också bra ur brandsäkerhetssynpunkt.

Öppnade dörrarna

Camilla utbildade sig till grafisk designer på HDK i Göteborg. Redan då var hon intresserad av textil men på den tiden var dörrarna stängda mellan de olika utbildningarna. I dag har dörrarna slagits upp på vid gavel och eleverna får prova alla olika tekniker. Camilla jobbar som designlärare på skolan men har samtidigt utvecklat sitt eget konstnärskap vid sidan av.

– Det är en härlig miljö, studenterna ger energi, men när jag undervisar i konstnärliga ämnen måste jag få praktisera också. Annars skulle jag känna mig tom, säger Camilla.

Skjuter ut garnet

För ungefär åtta år sedan började hon jobba med textil. Tekniken hon använder kallas för tuftning. Hon spänner upp en stor väv i en träram och skissar upp olika former som hon sedan fyller med garntrådar av ylle och lin i olika färger. Trådarna skjuter hon på plats med hjälp av en tryckluftspistol.

Hon kallar det måleri även om hon använder garn i stället för målarfärg och hämtar sin inspiration från modernistiska konstnärer som exempelvis Sonia Delaunay.

– Jag använder mycket köksutrustning som kastrullock och muggar för att göra former. Jag jobbar väldigt intuitivt och har ingen plan, säger Camilla.

Hoppar hit och dit

Verket växer inte fram från ena sidan till den andra, som när man väver eller stickar. I stället fyller hon de olika fälten i målningen lite slumpartat.

– Om jag hade haft en färdig skiss hade det blivit för tråkigt, som att fylla i en målarbok. Jag är egentligen en väldigt kontrollerad person så det här sättet att jobba är ett sätt för mig att komma ifrån det, säger Camilla.

Hon ångar aldrig det hon har gjort, repar sällan upp något eftersom det i längden skadar väven. I stället förhåller hon sig till det. Är det något parti hon gillar extra mycket kan det komma igen i nästa målning.

Sin första utställning hade Camilla våren 2017 på konst- och designmässan FOG Design+Art i San Fransisco.

– Jag tänkte att varför inte testa att kontakta ett galleri i USA. Patrick Parrish Gallery i New York tyckte att det jag höll på med verkade intressant, säger Camilla.

I december 2017 var hon representerad på Art Basel Design i Miami och i våras ställde hon ut på Möbel­mässan i Stockholm.

2017 fick hon ett stipen­dium­ från Konstnärsnämnden som gjorde att hon kunde ta tjänstledigt under våren för att helt gå in i skapandet.

– Det här är så roligt, jag kan längta till att komma in i verkstaden och sedan kan jag inte förstå att jag har varit där i så många timmar.

Friare former

I sina senare verk har Camilla använt mindre strikta former och har även provat på att använda en blekare färgskala. Det är något hon vill fortsätta att utforska. Hon vill också jobba mer tredimensionellt.

– Nu har jag bara använt väggytorna. Jag vill jobba mer rumsligt, med det här, säger Camilla och måttar med armarna ut i tom­rummet i konsthallens mitt.