• Bild: JENNY FÖRANDER
    KAN FÖRETAGET. Sara Nevander var tidigare produktionschef på Sätila of Sweden. I december 2017 tog hon över posten som VD för företaget som stickat mössor i 122 år.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Sara styr Sätila mot framtiden

Profilen

Medan många Härrydabor pendlar till jobbet i Göteborg styr Sara Nevander i motsatt riktning – till Sätila, där företaget med samma namn stickat mössor i över 120 år.
Efter många år i företaget tog Sara över VD-posten i december i fjol.

– Det känns jätteroligt, jag känner att jag kan bolaget i och med att jag har jobbat både med ekonomi, produktion och försäljning förut, säger Sara.

Hon har jobbat inom klädindustrin under nästan hela sitt yrkesliv men säger att hon från början hamnade där av en slump.

– När jag var liten hade jag mammas skivbänk som skrivbord och lekte kontor. Jag visste tidigt att jag ville jobba med papper, säger Sara.

Hon utbildade sig till civilekonom och fick jobb som ekonomiansvarig på Pelle P som tillverkar sjökläder. När en säljare därifrån gick vidare till Sätila följde Sara med.

Saknade produktionen

Hon lämnade företaget under några år men 2015 kom hon tillbaka och blev produktionschef.

– Jag jobbade som ekonomichef på ett företag som bygger hotellfartyg i tre år, men jag saknade närheten till produktionen, att kunna ta på den färdiga produkten. Jag gillar mode och kläder och det händer väldigt mycket inom det här området när det gäller material och hållbarhet, det är en utveckling som jag gillar. Sedan är det här en fantastisk fabrik med historia. Människorna som jobbar här är fantastiskt duktiga på sitt jobb, säger Sara.

Hon lägger till att hennes mormor jobbade som sömmerska så kanske har hon trots allt lite textil i blodet.

Medan många företag inom textilindustrin tvingats lägga ner eller flytta utomlands har Sätila fort­farande kvar stor del av sin verksamhet på gården i Grebbeshult i utkanten av Sätila där företaget en gång startade. Under många år drevs lantbruk på gården parallellt med den framväxande textilindustrin. 1893 köpte gårdens ägare en stickmaskin och skickade sin dotter på stickkurs i Göteborg. 1896 startade brodern Johannes Nilsson förläggarverksamhet, vilket innebar att kvinnor från bygden satt hemma och sydde kläder som sedan samlades in och såldes på marknader i trakten.

1910 fick företaget namnet Nilssons trikåfabrik. Verksamheten fortsatte i ganska liten skala fram till 1940-talet då Johannes son Kjell Grebelius tog över. Fler maskiner köptes in och fabriken började växa.

Ingemar skapade hysteri

Sin absoluta storhetstid hade Sätila under 1980-talet, tack vare en viss Ingemar Stenmark som fick hela svenska folket att bänka sig framför tv-apparaterna. Hans hemstickade mössor väckte uppmärksamhet och Sätilas ägare fick kontakt med Ingemars mamma Gunborg och ett samarbete startade där Nilssons trikåfabrik fick tillstånd att använda hennes mönster. Det slutade med att Sätila tillverkade 100 000 Stenmarksmössor och företaget blomstrade.

Företaget hade när det var som störst hundra anställda, varav flertalet fortfarande satt hemma och tillverkade mössor. Sätila producerade då en miljon mössor varje år.

Verksamheten har minskat sedan dess, men nu är framtidstron stor i företaget som omsätter cirka 30 miljoner per år. Medan man under perioder har provat på att tillverka andra typer av kläder har man sedan slutet av 1980-talet valt att fokusera helt och hållet på mössor, vantar och halsdukar. All stickning utförs nu av de 14 stickmaskinerna på fabriken i Sätila medan mycket av sömnadsarbetet utförs av två ­fabriker i Polen som man har ett nära samarbete med.

– Vi har sju anställda i produktionen här i Sätila som bland annat skapar och läser in mönstren i ­maskinerna. Man måste alltid prova ut den första mössan så att passformen blir rätt, vi använder levande material som ull som påverkas av luftfuktigheten, säger Sara.

Hon fokuserar mycket på att göra produktionen så hållbar som möjligt och ser det som en fördel att Sätila har kvar mycket produktion i Sverige, inte minst när det gäller att marknadsföra Sätila som ett hållbart och miljömedvetet företag. Sara hoppas så småningom kunna flytta hem ännu mer av verksamheten.

I ständig utveckling

Att utveckla nya miljövänliga och funktionella material är ett ständigt pågående arbete liksom att hitta sätt att minska svinnet. Sara berättar att de nu har designat flera mössmodeller med fully fashion-stickning, vilket innebär att mössan kommer ut ur maskinen i ett stycke som bara behöver sys ihop. Med andra ord blir det inget tyg som måste skäras bort. De använder också återvunna material, såsom återvunnet denim och polyester.

I samband med att företaget fyllde 120 år för två år sedan tog man hjälp av de lokala idrottsföreningarna och startade långloppet Sätila Trail som har bidragit till att sätta Sätila på kartan. För att fira jubileet hade man utöver de vanligare sträckorna även med ett lopp med distansen 120 kilometer.

Loppet drivs vidare av orienteringsklubben OK Räven och 10 november går det av stapeln för tredje gången.

– Det är jättekul, jag har hört att det redan är 200 ­anmälda. I fjol fick de stänga anmälan för att det blev fullt. Vi är ett gäng från företaget som ska springa eller gå halvmaran eller ­milen, säger Sara.

Hon började träna löpning och styrketräning för fyra år sedan och har sprungit många mil sedan dess. Framför allt gillar hon traillöpning. För några veckor sedan sprang Sara Skogsmarans halvmara mellan Härryda och Hindås och i helgen var hon med i Icebugs Backyard trail i Jonsered.

– När man springer trail får man använda hjärnan hela tiden, då måste man stänga av allt annat.