Bild: Anna Mattisson
Vill vara mänsklig. Prästen Karin Karlssons liv har fyllts av både med- och motgångar. Ett faktum som hon ser som en styrka som hjälper henne att förstå andra som har det svårt.

Våga fråga, våga lyssna

Krönika

För ett par veckor sedan var jag och en kollega på Hulebäcksgymnasiets Religions- och livsåskådningsdag. Svenska kyrkan var en av många inbjudna gäster och vår uppgift var att svara på elevernas frågor om vår tro. Det var fantastiskt roligt och vi fick en mängd frågor om, bokstavligen, allt mellan himmel och jord. Svåra frågor, frågor som man fick tänka efter för att kunna svara på och ibland till och med säga att man inte visste. Uppriktiga frågor, där det kändes som att den som frågade var genuint intresserad av att lyssna på svaret. Befriande få frågor ställda för att provocera eller se om man kunde ”sätta dit” oss.

Det är något friskt i att våga fråga och pröva sina åsikter, ställningstaganden och övertygelser. Vad är det vi tycker och tänker värt, om det inte tål att prövas? Det är något gott med att testa om det man håller för sant också bär i mötet med andra. Inte för att ge upp allt det som är viktigt för en själv, men för att upptäcka sådant vi kanske inte visste. Hur ska vi kunna veta vad någon annan tänker om vi inte vågar lyssna på varandra? I ett ärligt, uppriktigt möte med en annan människa lär man sig ofta mer än bara sådant man inte visste om den personens liv, det händer att man upptäcker viktiga saker om sig själv och sitt eget. Dessutom kan det hända att man kommer på att man har mycket mer gemensamt än man först trodde. I en av mina favoritböcker förklarar huvudpersonen, den 6-åriga Anna, det så här: ”Vi spelar samma ackord för Herr Gud, men kallar dem olika. Du kallar ditt ackord för ett c-durackord medan jag kallar mitt ackord en amoll-septim. Jag kallar mig kristen, vad kallar du dig? Herr Gud är nog ganska bra på musik, han vet vad alla ackorden heter. Han kanske inte bryr sig om vad du kallar det, bara du spelar det.”

Jag tänker att även om vi uttrycker det olika, så tror alla människor på något. En god kraft, Jesus, sin egen förmåga, Gud, meditation. You name it. Ofta säger man att religion är orsaken till ­alla krig och konflikter i världen, men tro kan också förena människor. Tänk om vi kunde använda all den styrka som finns i människors tro till att göra gott mot och för varandra. Att skapa ett samhälle där det är gott att leva, ett generöst och öppet samhälle där vi hjälps åt att ta ansvar. Vi kan alla bidra med något. Så ta en stund och fundera på vad just du kan bidra med. Varje litet steg är en bit på vägen mot en bättre värld.

  • Karin Karlsson, Präst i Råda församling