Att visa omtanke betyder så mycket

Krönika

När jag körde till jobbet i förra veckan såg jag att någon slängt en massa äpplen precis i början av en avtagsväg. Vägen går egentligen ingenstans, den går bara ned mot järnvägen. Det är ju bra att lägga ut överblivna äpplen till skogens djur men kanske inte precis bredvid vägen. Jag blev lite oroad för om en älg i gryningen skulle ställa sig och äta äpplen där fanns det stor risk att den skulle bli påkörd. Älgar kan ju dessutom bli lite yra i huvudet av för mycket fallfrukt.

När jag körde hemåt på eftermiddagen såg jag emellertid att någon tänkt samma sak som jag och gjort slag i saken. Två privatpersoner, en man och en kvinna, hade tagit med sopsäckar, skyffel och korg, de stod nu och skyfflade upp frukten. Jag blev glad och lättad när jag såg dem. Glad över omtanken, att de gjort sig besväret och tagit tid till att städa upp. Lättad över att orosmomentet var borta.

Tillvaron blir mycket varmare och lättare när det finns omtanke och hjälpsamhet. Det behövs egentligen inte så mycket, man kan hålla upp en dörr, låta någon som ser ut att ha bråttom gå före i kön eller sätta upp en hand till tack när någon lämnar företräde på en smal väg. Är det detta som är artighet? I så fall betyder den artigheten att vi delar en tillvaro som vi vill göra så bra som möjligt för oss själva och varandra och visa hänsyn.

Kanske är det lättare att ta hänsyn och känna ett gemensamt ansvar när man bor utanför stadens anonymitet där man inte tittar på den man möter, inte ens i trappuppgången. Anonymiteten, att vara en i mängden och egentligen inte ha något personligt värde gör att man inte engagerar sig för man spelar ingen roll. I anonymiteten ligger därför vanmakten. Att se något som är fel men att inte kunna göra något åt det.

Den stora mängd olyckor och lidande som dagligen förmedlas genom medier gör att man blir avtrubbad. Man kan inte ta till sig allt så man stänger av. Jag tror att det är nödvändigt att kunna stänga av för att sålla intrycken, man bara kan ta in ett visst mått av svårigheter, men för mig det är viktigt att behålla medkänsla, hänsyn och omsorg för det jag kan påverka.

Varje gång jag som individ kan göra eller säga något mot det som inte verkar rätt hoppas jag att jag har mod och kraft att göra det. Den man och kvinna som tog av sin tid och röjde bort äpplena vid vägen kanske räddade minst två liv – ett djurs och en bilförares. Att ingripa när man kan påverka, även om det är i det lilla, kan föra med sig mycket gott.

  • GUNNEL ECKERSTEIN