• Bild: JENNY FÖRANDER
    GILLAR ROLIGA PRYLAR. Anders Nordlund köper in och säljer leksaker som han själv tycker är roliga. Många av dem har roat människor i flera hundra år.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: PRIVAT
    JULNOSTALGI. Julottan är en av serierna med julsilhuetter som Anders Nordlund låtit nyproducera.
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT
  • Bild: PRIVAT

Ger nytt liv åt barndomens jular

Profilen

Under 1950-talet och några årtionden framåt pryddes många fönster med silhuetter av tomtar och andra julmotiv i klara färger.
Nu har Mölnlyckebon Anders Nordlund letat fram de gamla förlagorna och börjat producera dem på nytt.
– Det roliga är återkopplingen från kunderna. Många har barndomsminnen kring dem och vill ha exakt samma modeller som de hade då, säger Anders.

Det var Anders far som började producera julmotiven i lite fet plast som gick att fästa på fönsterrutor och andra glatta ytor. Han drev ett läroboksförlag och från början var tanken att göra en leksats med olika figurer som skolor skulle kunna använda. Det blev ingen jätte­succé men i stället kom Anders pappa på att han kunde göra juldekorationer.

– Då tog det fart. Hela 50- och 60-talet och en bit in på 70-talet var de väldigt populära, säger Anders.

Det var dock inget fadern gjorde någon förmögenhet på.

– Det gick rätt bra, men han hade inte tid att hantera det. I slutet av 50-talet sålde han verksamheten till släktingar och det var andra som kopierade konceptet. Sedan är det ju en sådan sak som man köper en gång, sedan är marknaden mättad, säger Anders.

Hittade förlagorna

Det var när han gick igenom sin fars saker som han fick syn på de gamla förlagorna som designats av hans farfars bror som var illustratör. Anders blev lite nostalgisk och ville ersätta sina gamla slitna julmotiv med nya.

– Jag ville återuppleva barndomens jular, säger ­Anders.

Han digitaliserade för­lagorna och skaffade en skärmaskin som han kan styra från sin dator. Det tog dock lite tid att hitta någon som tillverkade lämpligt plast­material.

– En orsak till att plastdekorationerna dog ut på 70-talet var att de var tillverkade i PVC som innehöll mjuk­görande medel som var giftiga. Det dröjde ett tag innan man hittade andra typer av mjukgörare som inte var farliga, säger Anders.

Han insåg att han inte var ensam om sina nostalgiska känslor inför juldekorationerna och började sälja dem via sin hemsida på nätet. Någon större boom räknar han inte med utan gör det mest för att det är roligt.

– Hittills har jag sålt tusen serier. Köparna kommer från alla delar av landet och är ­oftast i övre medelåldern. Än har jag inte sett några ute i villakvarteren. För många är det mer en rolig grej än att de köper dem. De tycker att det är roligt att se dem för att de väcker minnen, men många har så många prylar ändå, säger Anders.

Till vardags är han docent i fysik på Chalmers, men intresset för lite udda prylar har han odlat även innan han började tillverka juldekorationer. Via sitt företag Klurab säljer han diverse kluriga prylar som han själv tycker är roliga.

– Det är roliga saker som jag vill ha som jag skickar efter och säljer. Det är prylar som hänger ihop med mitt fysikintresse, mekanik, ljus och lite trollerianknytning. Jag har alltid varit lite lekfull och barnslig, försäljningen är egentligen en ursäkt för att få köpa grejerna, säger Anders.

Keltisk sten

Han visar en keltisk sten, som tack vare den svagt S-formade undersidan bara kan snurra åt ett håll och således stannar och byter håll och man börjar snurra den åt fel håll.

– Det är ingen som vet vem som kom på det, en del lek­saker är så gamla att ingen vet varifrån de kommer.

I sortimentet finns också ett gyroskop och en kartesiansk dykare i en PET-flaska. När man trycker på flaskan sjunker dykaren nedåt i flaskan och när man släpper stiger den uppåt.

– Det är förvånansvärt terapeutiskt, säger Anders och studerar hur dykaren stiger och sjunker i flaskan.

Orsaken till att dykaren sjunker när man trycker på flaskan är att trycket då ökar. Därmed minskar den luftbubbla som finns i dykaren. När trycket sedan sjunker igen blir luftbubblan större och dykaren åker upp.

Den kartesianska dykaren är en leksak som fanns redan i mitten av 1600-talet.

Anders Nordlund växte upp i Malmö och studerade i Lund. Till Mölnlycke flyttade han med sin familj 1999 när han fick jobb på Chalmers.

– Det var tillräckligt ­nära Göteborg men samtidigt tillräckligt långt bort för att det inte skulle vara ohyggligt dyrt, säger Anders.

Slumpen som styr

Han tror att mycket av det som händer i livet händer av en slump. Att han blev intresserad av just fysik kan ha att göra med att han hade en inspirerande fysiklärare som uppmuntrade honom. En del av hans uppdrag på Chalmers handlar nu om att få yngre skolbarn att få upp ögonen för de naturvetenskapliga ämnena.

Mölnlyckebon och fysikprofessorn Per-Olof Nilsson (profil i HP 10/3 2010) har byggt upp en experimentverkstad där han under många år guidat och inspirerat skolbarn för att få dem intresserade av naturvetenskap. Han är nu pensionär och Anders Nordlund är en av dem som jobbar med att driva verksamheten vidare.

– PO Nilsson har lagt ohyggligt många timmar på detta, han jobbar en del fortfarande trots att han är pensionär. Vi hade ett bakslag för ett tag sedan när lokalen blev totalförstörd i en översvämning. Nu håller vi på att bygga upp det på nytt på fysikinstitutionen på Chalmers, säger Anders.

Experimentbank

De håller på att bygga upp en bank med olika experiment som går att koppla till läroplanen för olika årskurser. I nuläget vänder de sig i första hand till barn i lågstadieåldern men planen är att bygga på med fler åldrar efterhand.

Målet är att stärka fysikämnet i skolan och att få barn att tycka att det är ­roligare.

– Vi lär oss på olika sätt och det är inte säkert att ­läsa en bok är det bästa sättet för alla att lära sig saker. Vi lär med kroppen också, vi lär oss genom att leka, säger Anders.

Gör någonting fel

Han påtalar att barn i de yngre skolåldrarna ofta tycker att det är jätteroligt med fysik och matte. Några år senare tappar de intresset och tycker att det är tråkigt och svårt.

– Någonstans gör vi fel. Vi är dåliga på att koppla kunskapen till vad den ska användas till och att visa på fenomen i naturen. Barn av i dag har inte så stor koppling till naturen, de ser inte stjärnbilder, leker inte så mycket med vatten eller bygger leksaker själva, säger Anders.

Han önskar få in den förundran och skönhets­upplevelse som ofta driver en forskare även i skolan.

– Det ska inte bara vara ett tvång. Det är inte så lätt men det är något vi behöver jobba mycket på. Folkbildning är en del av Chalmers uppdrag, säger Anders.