Bild: Anna Mattisson

Om att välja och att vara snäll mot sig själv

KRÖNIKAN

Det är svårt att välja och ännu svårare att välja rätt. Den senaste tiden har jag funderat mycket på de val jag gjort och gör i mitt liv. När en tidigare arbetskamrat dog oväntat satte funderingarna igång på allvar. Jag har länge tänkt att när jag en gång ser tillbaka på mitt liv så hoppas jag kunna se tillbaka på fler glada dagar än ledsna och gärna att jag gjort fler bra val än dåliga. Samtidigt vet jag att vi alla går igenom tuffa perioder i livet då och då, och att man gör dåliga val ibland kommer väl inte som en överraskning för någon. Jag tycker fortfarande att det är en rätt klok inställning men den har – minst – en uppenbar svaghet. Hur ska man veta när det är dags att göra avräkningen. Det går ju inte direkt att boka in döden när man själv tycker att det är dags.

När jag vrider och vänder på mina tankar märker jag att det hänt något. Det är inte så att jag i sak ändrat mig – jag vill ju inte ha fler ledsna dagar eller göra fler dåliga val – snarare att jag fokuserar annorlunda. Det har blivit viktigare att ta vara på varje dag. Helt enkelt för att jag vet inte hur många fler dagar jag har. Det har kanske inte inneburit några radikala skillnader i min vardag, åtminstone inte utifrån sett. Själv märker jag det på att jag är snällare mot mig själv och mer uppmärksam på min omgivning. Jag unnar mig att ta en extra ledig dag då och då bara för att hinna återhämta mig i stället för att ta av reservkrafterna. Jag bjuder hem ett par vänner på vinst och förlust, och tänker att kanske åtminstone några av dem kan komma. Jag vågar ge den där extra komplimangen som jag tidigare tvekat att ge av rädsla för att verka fånig eller påflugen. Jag har blivit bättre på att sätta mina gränser och tillåter mig att tacka nej till sådant som stjäl min energi. Jag är inte beredd att ta vad som helst.

Tankarna är fortfarande lite sköra. Det är inte som att jag har bytt personlighet och blivit ”Fröken Harmonisk” helt och hållet. Jag har fortfarande dagar då jag helst vill gömma mig för världen. Jag väljer fortfarande sådant som jag vet att jag borde låta bli och undviker sådant som garanterat skulle vara bra för mig. Det kan vara att för jag är trött, för att jag har ont eller för att jag helt enkelt inte orkar bry mig just där och då. Ändå märker jag att det hänt något inuti mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men det gör helt klart att fler dagar hamnar på plussidan i vågskålen. Kanske är det inte svårare än att tillåta sig att göra det som känns rätt inuti, men att vara snäll mot sig själv när man misslyckas. Inte så svårt i teorin alltså. Verkligheten är en helt annan sak.

  • Karin Karlsson