Bild: Anna Mattisson

En god jul till alla

KRÖNIKAN

De där kalla dagarna häromveckan, när frosten på marken glittrade i kapp med stjärnorna på himlen var vi några stycken som satt och pratade om hur oändligt vackert det är när frosten kommer. Jag till och med stannade på väg till jobbet en av dagarna för att försöka fånga det vackra på bild. Trots att jag hade yllekappa, kängor och handskar på mig och mössan rejält nerdragen över öronen, bet kylan rejält och jag var tacksam över att snabbt kunna gå in i värmen igen. Lite senare samma dag, när jag skulle handla möttes jag av en kvinna som sitter utanför ingången till affären. Hon satt där invirad i en filt, med alldeles för tunn kappa och trötta ögon. Hon frågar om jag vill köpa Faktum. Jag går förbi utan att säga något alls och när jag köpt min middag klarar jag inte ens möta hennes blick. Jag har varma kläder, varm mat att äta, ett hem att gå till och jag klarar inte ens av att möta hennes blick. Än mindre gör jag något för att hjälpa henne. Orden som jag hört i kyrkan ett par dagar tidigare ekar i mitt huvud resten av kvällen. Ord från Jesus själv. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig”. Orden ekar och jag skäms. Nästa dag går jag till affären igen, bara för att köpa Faktum. Då är kvinnan inte längre där.

Nu är vi mitt i advent och snart är det jul. En tid som vi så gärna förknippar med ljus, värme, gemenskap och glädje, men som också för så många handlar om ensamhet och utanförskap. Till och med han som är julens huvudperson (och då menar jag inte tomten) började sitt liv i hemlöshet, på flykt undan en maktfullkomlig galning. Han ägnade hela sitt liv till att predika om kärlek till nästan, att vi ska se varandra och ta hand om varandra. I ord och handling visade han att kärleken övervinner allt. Han var till och med beredd att offra sitt eget liv för kärlekens skull.

Jag vill inte på något sätt ta ifrån er julglädjen – men jag önskar att både jag själv och att vi alla vågar tänka en gång till vad julen egentligen står får, att vi på fullaste allvar ställer oss frågan om det finns något vi kan göra för att sprida den glädjen vidare, till någon mer. Den verklighet vi kanske småler lite åt om vi ser ”Karl-Bertil Jonsson julafton” på TV, är inte enbart en gullig saga, tvärtom rätt lik den verklighet som vi lever i. Det kan hända att det kostar på en smula att dela med sig, men kanske kan vi avstå något för att ytterligare en människa ska kunna få del av ljuset, värmen och gemenskapen. För att ytterligare en människa ska kunna få en riktigt god jul.

  • Karin Karlsson, präst i Råda församling