Och julen varar väl till påska

Krönika

Nu dyker adventsljusstakarna upp i fönstren. Det är de röda eller vita ljusstakarna med sju lampor som dominerar. Jag tycker egentligen att de är ganska fula men det vilar en trygghet i att se dem dyka upp i alla fönster under vintermörka kvällar.Vi samlas kring de gemensamma julförberedelserna och utvärderar årets glögg, skumtomtar med smak av pepparkaka och dadlar med lakritssmak. Förväntan ligger i luften. Men där finns samtidigt ett gissel i det gemensamma. Man gör som alla andra och det finns en risk i att ställa sig utanför. En av människans starkaste drifter är att tillhöra en grupp och ett sammanhang.

Det är viktigt att vara delaktig i gemenskap och känna samhörighet. Ibland gör vi emellertid saker som inte känns rätt bara för att alla andra gör det. Vi har åsikter som vi inte reflekterat över men vi har dem för att det är de åsikterna som framförs i det gemensamma rummet. Julen med alla förberedelser är en stark gemenskapsfaktor och de flesta, även de ensamma, firar med julgranskulor och ljusstakar, sill, skinka och SVT:s julvärd. Det är svårt inte delta utan att bli betraktad som avvikande med risk att hamna utanför gruppen. Ingen vill känna sig avvisad eller bli utstött. Isoleringsstraffet är det hårdaste straff vi har och i vardagen straffar människor varandra genom att sluta hälsa, ignorera eller stöta ut ur gemenskapen.

Min son som bor utomlands ringde för ett par veckor ­sedan och frågade om det skulle göra något om han inte kom hem till jul. Anledningen var att han inte ville hetsa med att få tag på en flygbiljett, som dessutom är extra dyr nu, och han ville inte hamna mitt i kaoset bland alla som skall hem. Vi bestämde att ”fira jul” vid ett senare tillfälle när allt lugnat ner sig. Det spelar ju egentligen ingen roll om vi firar jul den 24 december eller den 5 januari, tomten kommer ju ändå inte längre. Det viktiga är att vi träffas, umgås, äter god mat och får ge bort något vi gärna vill ge.

Jag vill fira jul men på mitt eget sätt. Julen är ett tillfälle att uppmärksamma dem jag tycker om. Jag kommer att plocka fram de där sakerna som ger mig fina minnen, äta mat som lockar fram bilder av lyckliga stunder och skapa nya minnen med människor som står mig nära. Men jag skulle vilja att inte låta det stanna vid jul utan komma ihåg att uppmärksamma andra under resten av året – det är kanske de grå dagarna eller dagarna när man inte känner sig så lyckad som man behöver en blomma som mest.

  • Gunnel Eckerstein