• Bild: JENNY FÖRANDER
    GER SORGEN PLATS. Ärren efter en stor förlust försvinner inte men såren kan läka. Det säger Josefin Haraldsson, handledare i sorgebearbetning.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Vill lära oss att prata om sorg

Profilen

Jul är för många synonymt med glädje och umgänge med nära och kära. Men vad händer när man har förlorat en anhörig och alla traditioner ställs på ända?
Om just det ska Mölnlyckebon Josefin Haraldsson, handledare i sorgebearbetning, prata under kvällens föreläsning i Mölnlycke fabriker.

Josefin Haraldsson jobbade tidigare som ingenjör, men efter att hon själv gått en kurs i sorgebearbetning insåg hon att det var det här hon ville jobba med. Efter att ha utbildat sig till handledare gjorde hon förra sommaren slag i saken och startade eget.

– Jag ville sprida detta till fler, säger Josefin.

Det började med att hon fick gå en coachutbildning via jobbet. När hon jobbade med sig själv insåg hon att moderns död i cancer tio år tidigare fortfarande påverkade henne.

– Jag insåg att det fort­farande smärtade mig även om man lär sig att leva med förlusten. Min coach tipsade mig om att gå en kurs i sorgebearbetning. Det var en metod som hjälpte mig. Min mission när jag föreläser och håller utbildningar är att vi ska bli bättre på att prata om sorg och att bemöta varandra i sorg.

Vill inte lämnas ensam

Hon menar att ett vanligt fel man gör är att undvika den som har sorg för att man är osäker och inte vet vad man ska säga.

– Det finns en föreställning om att man vill bli lämnad i fred, men tyvärr upplever många sörjande att det blir väldigt, väldigt ensamt när ingen hör av sig och ingen tar kontakt. Man behöver träffa människor.

Något man däremot bör undvika är att komma med goda råd eller försöka muntra upp en person som har sorg.

– Man måste tillåta sig själv att vara ledsen. För att stötta kan man låta personen bara vara och uttrycka sina känslor utan att felgöra. Man kan lyssna och visa att man finns för personen, säger Josefin.

Vad kan då orsaka sorg? Dödsfall kan naturligtvis ­vara en orsak men det kan också vara andra förändringar i livet; brustna relationer, ett husdjur som dör, sjukdom, att drabbas av ett funktionshinder, en flytt, arbetslöshet eller missbruk.

– Det är mycket som kan skapa en sorg, som att livet inte blir som man tänkt sig. Jag vill gärna lyfta fram det eftersom omgivningen kan ha svårt att ta till sig det. Ibland säger man att ”det är ju ingen som har dött” som om ett dödsfall skulle vara det enda skälet att drabbas av sorg.

Konkreta övningar

Kursen i sorgebearbetning innehåller ett konkret handlingsprogram med steg som man ska gå igenom. Man kan gå kursen individuellt eller i grupp.

– Jag gick kursen i grupp och det var fantastiskt att få ta del av andras historier och tankar om sorg och förlust. Det var fint att få dela med sig till andra. De flesta föredrar att gå kursen individuellt, det tycker jag är lite synd, säger Josefin.

Vid stora högtider kan förlusten av en anhörig bli extra påtaglig och skrämmande. Om man försöker låtsas att man är glad och att allt är som vanligt kan det bli extra jobbigt.

– Man måste tillåta sig att vara ledsen och acceptera att det inte är som förut, omge sig med personer som kan förstå och respekterar att man är ledsen. Man måste inte vara glad för att det är julafton, säger Josefin.

Ingen plats för döden

Hon tycker att det finns för lite plats för att prata om döden i samhället i dag. Förr när många gick i kyrkan kom samtal om döden in på ett mer naturligt sätt.

– Då kändes det naturligt att vända sig dit. I dag är det många som inte har den relationen till kyrkan och det finns inget som har ersatt, då står de flesta utan. Kyrkan har en stor roll när det gäller att prata om sorg eller så går man till en psykolog. Den här metoden för sorgebearbetning är ett tredje alternativ, säger Josefin.

Hon ser en utveckling mot att man i dag inte riktigt har tid med döden. Man låter begravningsbyrån hålla i allt mer kring begravningen och det är allt färre som går på begravningar.

– Många har inte tid för det i sitt liv, de har ingen tid för det i almanackan. Vi håller på att tappa bort att det är viktigt att sörja. Vi har rationaliserat bort det och tror att det går att låta bli att sörja. Många försöker trycka undan och lägga locket på. Det funkar ett tag men förr eller senare kommer det ikapp och det blir inte lättare att ta hand om det då. Man kan likna det vid en tryckkokare som exploderar, säger Josefin.

En befrielse

När man har sorg försöker man ofta skydda sig genom att undvika saker, platser eller personer som påminner om det som gör ont. Det innebär att man också begränsar sitt liv. Genom att släppa fram sina känslor och sätta ord på dem kan man befria sig från sitt känslomässiga fängelse.

– Det blir en lättnad att kunna lämna det bakom sig. Ärren finns kvar men såren är läkta, säger Josefin.

Ger nya perspektiv

Vid sidan av kurserna i sorgebearbetning jobbar Josefin även som personlig coach. Ibland går det in i vartannat men som coach hjälper hon sin kunder att få nya perspektiv på sig själva.

– Ofta har man en skev självbild och tycker att man inte är bra på det ena eller det andra och begränsar sig själv utifrån det. När man skruvar på självbilden upptäcker de andra sidor av sin personlighet som ger dem större handlingsutrymme. Det kan hjälpa väldigt mycket att förstå varför man agerar på olika sätt, förklarar Josefin.

För att metoderna ska fungera krävs att det att personen själv är öppen och villig att jobba med sig själv.

– Man måste vara öppen för förändring. Det kan ­vara smärtsamt också.

Josefin tycker trots allt inte att steget från att jobba som ingenjör på Volvo till hennes nuvarande jobb är så stort.

– Allt handlar ändå bara om människor. Ska man lyckas måste man sam­arbeta, de anställda ska trivas och ha ett bra arbetsklimat, säger Josefin.

Hon är uppvuxen i Bolle­bygd och efter några år i Göteborg valde hon och ­familjen att flytta till Mölnlycke.

– Jag fastnade för stor­leken på samhället som har många likheter med Bollebygd. Det finns ett eget centrum som är trevligt och det är nära både till Göteborg och Bollebygd där jag har släkt och vänner kvar. Det är positivt att bo i ett samhälle som växer, det händer mycket, säger Josefin.