Krönikan: Lyssna till din egen röst

KRÖNIKAN

Jag har funderat på en fråga som återkommer ofta i vardagen. Frågan om vad andra ska tycka/tänka och om att vara andra till lags. Frågan dyker upp i patientsammanhang en hel del, eftersom den är potentiellt ångestskapande. Det är naturligt att vi anpassar oss till varandra. Det är normalt att ändra sitt beteende beroende på sällskap och situation. Det är lättare att skapa emotionella, vänskapliga band när vi umgås ”smidigt”. Och för att kunna göra det krävs det till viss del att vi anpassar oss. Tonar in sig, kanske framhåller vissa sidor av sig själv beroende på vem man umgås med.  Men den som tvångsmässigt vill behaga vet inte vart den gränsen går. Gränsen för vad de själva är beredda att göra, om de tror att det är något som kan bidra till att andra känner sig mer bekväma i en social situation, är otydlig eller långt borta.

Ett överdrivet till lags beteende är ett utarmande och själakvävande beteende. Det skapar ångest därför att det gör att vi går emot oss själva. En frustration som har att göra med att man inte är ärlig med sig själv. Att förhålla sig till andra med en underdånig hållning dränerar energi. Drivkraften och önskan att vara till lags är inte sällan en ingrediens i utmattningsproblematik. I denna cocktail ingår också att man ofta tystar sin inre röst. Men anpassningen, viljan att vara till lags och upptagenheten kring frågan om vad andra ska tycka, är en gradfråga. Hur mycket det styr livsvalen, handlandet och det allmänna måendet i vardagen.

Det sorgliga är att människor ibland blir dåligt behandlade av omgivningen därför att de just uppvisar det här till lags beteendet. Beteendet föder sedan sig självt därför att det blir en logisk slutpunkt. Att vilja vara till lags för att bli ”godkänd” av en omgivning som inte ”godkänner” en just för att man alldeles för mycket är ”till lags”. En ond cirkel helt enkelt. Inte alltid lika lätt att bryta. Men ändå lättare än många föreställer sig. Människor känner när andra människor är genuina, när det finns glöd. Och det gör att vi blir nyfikna.

Det sorgliga är när vi människor lägger ner tid och ångest på att göra om oss. Att försöka ­göra oss till mer önskvärda personer om det i själva verket egentligen bara gör oss mer tomma och ointressanta. Och inte nog med det. Det sänker vår kapacitet. Glöd och lust är ju helt klart något som potentierar oss. Fantasi, lösningsförmåga, kreativitet. Sådant kräver frihet. Själsligt utrymme. När den huvudsakliga uppgiften under dagen är att tillfredsställa andra, sker det på bekostnad av den egna kapaciteten. Men med självinsikt och mod går det att ta sig ur den limbon.

  • Martina Börjesson, psykolog