Illustration: ANJA PARK
SKOLKARUSELL. Anton som har ADHD behöver extra stöd för att klara skoldagen, men skolan har haft svårt att hitta en varaktig lösning.

Lång kamp för att få rätt stöd i skolan

Härryda kommun

Antons skolgång har kantats av konflikter, men trots en ADHD-diagnos tog det över ett år innan skolan beslutade att ge honom en egen stödresurs.
Två veckor efter beslutet fick den första elevassistenten byta tjänst och sedan dess har resurspersonerna avlöst varandra i en strid ström.

Antons diagnos gör att han är i stort behov av rutiner. Trots det har skolan haft svårt att hitta någon varaktig stödresurs. En slutade efter en månad, nästa dök bara upp ibland och den som skulle börja efter jullovet kom inte alls.

– Jag följde Anton till skolan och vi stod och väntade på att hans nya elevassistent skulle komma. Först sa de att det var något med bussen, sedan visade det sig att han inte kom alls. Anton blev jättesur och jag blev tvungen att lämna mitt barn utan att veta hur skoldagen skulle bli, säger pojkens mamma Maria.

Turbulent i skolan

Redan i lågstadiet hände det ofta saker kring Anton under skoldagen. Det var dock först en månad innan han skulle sluta trean som pedagogerna framförde till hans föräldrar att det kunde vara lämpligt att göra en psykologisk utredning av pojken.

– Det var frustrerande. Varför hade de inte sagt något tidigare, säger Maria.

De kontaktade BUP men fick då höra att det krävs att skolan gör en pedagogisk utredning för att de ska få komma dit. Maria kontaktade då själv skolan där pojken skulle börja efter sommaren för att förvarna om att han haft det stökigt i skolan så att de skulle vara förberedda och ha möjlighet att sätta in resurser i god tid.

– Skolpsykologen där sade att man inte behöver ha någon diagnos för att få rätt stöd i skolan, säger Maria.

Fick inget stöd

Men höstterminen drog igång utan att någon extraresurs fanns på plats. Mycket riktigt blev det genast stökigt kring Anton.

– Han hamnar i trubbel och stör klassen. Han kan inte koncentrera sig. Det är inte alltid han som startar konflikter, andra barn har också lärt sig hur de ska trigga igång honom, säger Maria.

Under hösten hölls ett antal möten med Elevhälsoteamet och i slutet av oktober var specialpedagogen klar med sin pedagogiska bedömning. Utredningen visade att Anton var i behov av extra vuxenstöd i skolan men enligt Maria ansåg rektorn att han inte behövde någon elevassistent eftersom han hade godkända betyg i alla ämnen.

– Rektorn ansåg att han skulle känna sig förföljd, säger Maria.

Löste inte problemet

Klassen fick iallafall en extraresurs som skulle vara med i klassrummet under sex lektioner i veckan. Det löste dock inte problemet eftersom det ofta var under transportsträckorna mellan olika aktiviteter som Anton hamnade i konflikt med andra.

Under vissa lektioner skulle han lämna sin klass för att undervisas i en mindre grupp och det var ofta när han var på väg dit som det uppstod problem. Det kunde också vara i bamba eller på rasten.

– Anton har stor empati och självinsikt men han har problem med impulskontroll och koncentration. När han hamnar i affekt går det fort, han kan bli verbalt och fysiskt hotfull, men han blir ofta ångerfull efteråt och är snabb med att be om ursäkt, säger Maria.

Skrev till föräldrarna

När situationen inte blev bättre kände hon sig tvingad att skriva brev till alla de andra föräldrarna i årskursen för att berätta om Antons svårigheter.

– Jag är ingen dålig förälder men jag kan inte ta ansvar för det som händer under skoldagen, säger Maria.

Eftersom kön till BUP fortfarande var lång skickade hon en egenremiss till ett privat vårdföretag. I maj fick Anton träffa en läkare och i augusti fick han diagnosen ADHD.

Det dröjde ändå fram till mitten av oktober innan beslutet fattades om att Anton skulle få en egen resurs.

Maria grät av glädje när hon fick höra att en person som Anton kände och hade förtroende för skulle vara med honom fram till lovet. I Marias värld betydde det fram till jullovet, men i själva verket handlade det om två veckor fram till höst­lovet.

Blev kortvarigt

Sedan var Anton plötsligt utan elevassistent igen och arbetet för att rekrytera en ersättare påbörjades. En ny resurs började som Anton fick förtroende för. Allt funkade bra tills hon plötsligt berättade att hon skulle sluta om två veckor. Totalt var hon där i fyra veckor innan det blev ett nytt avbrott.

Nästa resurs dök bara upp ibland och den som skulle börja efter jullovet kom inte alls.

– Hade rektorn tagit det här på allvar skulle de ha haft en ny resurs på plats innan de flyttade på den första. Det här är helt vansinnigt, Anton förstår inte varför det ska vara så många olika. Barn med ADHD behöver ju veta i förväg vad som ska hända, säger Maria.

Inte rimligt

Hon tycker inte det är rimligt att hon som förälder ska behöva ligga på som hon har gjort i flera år för att hennes barn ska få det stöd han behöver i skolan.

– Jag hoppas inte att andra föräldrar behöver gå igenom det här, men jag tror inte att jag är ensam, säger hon.

I förra veckan anställde skolan en ny elevassistent åt Anton, den femte i ordningen sedan beslutet fattades i oktober.

– Vi håller tummar och tår att hon är här för att stanna om så bara fram till sommaren, säger Maria.

Fotnot. Anton och Maria heter egentligen något annat.