Verkstadens portar står vidöppna och sprider ett varmt sken i den annars nattsvarta omgivningen.
Därinne, omgiven av ett par buckliga bilar, skrotdelar, verktyg och blanka pokaler, befinner sig Timmy Norell, 32 år, Anders Börjesson, 47 år, Victor Oscarsson, 16 år, och hans föräldrar Susanne Oscarsson, 51 år, och Jens Oscarsson 48 år.
Gemensamt för gänget, som för tillfället försöker få en bil körbar under teamets flagg, är ett gigantiskt intresse för folkrace.
– Det är så kul med folkrace, det finns en gemenskap. Man har roligt, träffar nya människor och umgås över åldersgränserna. Vi kan vara konkurrenter på banan, men är vänner utanför, berättar Susanne Oscarsson.
Jens Oscarsson håller med:
– Vi kan åka i hela Sverige, flera ställen i Danmark och på Åland, och träffa goda vänner som vi bara träffat genom folkracen.
Intresset för folkrace har gått i arv
Susanne Oscarsson slår ner sig i en svart fåtölj och observerar det intensiva svetsandet av bildelar borta vid arbetsbänken.
– Jag är inte med i meckandet så mycket. Jag står mer för markservice och målar bilarna, förklarar hon.
Hon började tävla i ungefär samma ålder som hennes son Victor är i nu.
– Min pappa körde och jag tittade på. Någon sade att jag inte skulle våga köra, och då började jag.
Vid tävlingsbanorna träffade hon Jens Oscarsson, som även han körde folkrace. De blev tillsammans och när deras son Victor föddes, blev det naturligt att även han följde med på tävlingar, istället för att de slutade med sin hobby.
– Ja, han var ju fyra veckor vid sin första tävling, konstaterar Susanne Oscarsson.
I team Kråka är 16-årige Victor Oscarsson yngst, men har alltså hunnit hänga med i folkracesvängen i lika många år som han är gammal, tack vare sina föräldrar.
Vann senaste tävlingen på Förlanda motorbana
Bilen som de just nu meckar med för fullt ska Victor Oscarsson köra nästa helg. Då är det tävlingar i Karlstad. När han fyllde femton år började han tävla i juniorklass. Och han har sedan dess vunnit flera stycken tävlingar, vilket inte minst pokalerna i lokalen vittnar om.
– Man har alltid förhoppningar, men det är så mycket som ska stämma, säger han ödmjukt om vinsterna.
Senaste tävlingen vann han på Förlanda motorbana för drygt en vecka sedan. Han letar fram vinnarracet på en platta som finns i lokalen, och spelar upp den på tv:n som sitter uppsatt på väggen.
Det är sex bilar som startar samtidigt. Under tre varv runt banan, tre heat, plockas det poäng. Sedan körs finaler, förklarar han.
– Det är jag som kör den vita bilen, säger han och nickar mot uppspelningen.
Han fortsätter beskriva vad som händer inför starten.
– En gubbe står framför. Man får tummen upp och så ger man tummen upp tillbaka. Sedan kommer skylten ”ready to race”, och lampan går från rött till grönt. Då kör man. Jag försöker åka med rätt så lite sladd. Åka mer understyrt som man brukar säga.
Var det en förväntad vinst?
– Nej.
Övriga regler är enkla. Det är inga vinstpengar i potten. Hastigheten får inte överstiga 80 kilometer i timme. Och efter varje tävling måste bilarna säljas om det har lagts ett anbud. Det gör att deltagarna inte lägger mer än nödvändigt på att fixa inför tävlingarna.
Tyra står det just nu på bilen som Victor Oscarsson ska köra med nästa helg. Det är en av detaljerna som ska bort.
Har du något eget mål med tävlandet?
– Ja, det är att stå överst på pallen så ofta som möjligt egentligen. Ha kul, säger Victor Oscarsson och ler.
”Kråkölen” Falcon gav inspiration till namnet
Den som ligger bakom initiativet till team Kråka i Hindås är Timmy Norell. För åtta år sedan började han köra, ville ha fler bundsförvanter och skapade därför teamet, som nu vuxit till åtta medlemmar.
För honom, som på 80-talet tittade på VHS-band från sin pappas deltagande i folkrace, var det en gammal barndomsdröm som förverkligades när han på allvar gav sig in i folkracesvängen.
Namnet, berättar han, kom till av en slump på en grillkväll över en ”kråköl”, det vill säga Falcon.
– Det är något charmigt över buckliga bilar som man tävlar med. Det är 99 procent mecka och 1 procent köra brukar vi säga, säger Timmy Norell och skrattar.
Han fortsätter:
– Pappa slutade köra när jag föddes. Men 2018 fick han en skrotbil av mig och började köra igen. Han älskar att köra!
Förutom att mecka och måla bilarna inför tävlingar är det också viktigt att tänka på säkerheten. Victor Oscarsson hoppar in i en mörkblå bil med färgglada fälgar för att visa hur man ska sitta korrekt. Innandömet är helt tomt så när som på ett förarsäte, som har extra stöd vid nacken.
– Man ska ha en bra hjälm, overall och handskar. Bra säkerhetsutrustning. Jag har rullat en gång och lagt mig på tak då, men det var inte så farligt. Annars har det varit rätt så lugnt. Men man har sett rätt mycket genom åren, avslutar han.
”Man slutar aldrig med folkrace”
Av sällskapet i verkstaden är 47-årige Anders Börjesson den som börjat ägna sig åt folkrace mest nyligen. Han äger stället, och har genom sin nya hobby fått fler gäster i lokalen.
– Jag kände ingen som höll på med folkrace faktiskt, men jag visste vad folkrace var utifrån sett och tyckte det såg kul ut. Jag testade köra med en skrotbil här utanför, bestämde mig då att tävla, det var 2019, och så har jag fortsatt, berättar Anders Börjesson, där han står borta vid huven.
– Det är som en drog, fyller Jens Oscarsson i och skrattar.
Timmy Norell, som sitter på en av de få stolarna i utrymmet, håller med:
– Man slutar aldrig med folkrace, brukar jag säga, man har bara olika långa uppehåll.
Susanne och Jens Oscarsson, som båda har hängt med länge, upplever att intresset för folkrace har vuxit generellt.
– Det är större nu. Förr var det bara tävlingar en dag, nu är det oftast två. Och man åker längre för att tävla, förklarar paret.
LÄS MER:Mattias Adielsson körde hem andra SM-guldet i rally
LÄS MER:Härrydabo stämde sexträff med falskt barn – hängdes ut
