Härryda kommun anordnar IT-träffar för äldre i Mölnlycke och Landvetter varje vecka. I Hindås är inramningen på träffen aningen bredare med tid för fika och en ambition om att bjuda in till ett samtal om teknik för att fler ska våga prova sig fram, snarare än att ett konkret problem behöver åtgärdas. Det sistnämnda är givetvis också ett alternativ för den som vill.
Härryda-Posten gör ett besök under måndagens träff. Tre damer som brukar komma dit slår sig ner i soffan och börjar fika.
Claes Andersson visar in på sitt kontor för att intervjun inte ska störa samtalet som redan börjat. Han har arbetat med träffarna sedan i augusti förra året.
– Om jag förstår det rätt var tanken att man skulle lägga ribban så att alla skulle våga ta sig hit, säger han.
Lockar äldre än i centralorterna
Träffarna i Hindås har färre besökare än de andra, drygt en handfull personer som kommer regelbundet och medelåldern är betydligt högre. Alla från 65 år är välkomna.
– Det finns de som är 90 plus och det är väldigt spännande. För det är en generation som har varit med hela resan. Med teknikens utveckling, internet, allt sånt. Många har jobbat med datorer innan de fick pension, säger han.
Men det gäller att hålla sig uppdaterad, menar han.
– Men det var ju i begynnelsen så det är ju inte alls samma längre. Det är klart att slutar du då och inte har någon teknik eller intresse för det, då stagnerar ens kunskap väldigt, väldigt fort, säger han.
Vad de äldre behöver hjälp med varierar. Det kan vara allt från att lära sig sms:a och betala parkering till att använda Bank-id och Swish eller hjälp med att återställa lösenord.
– Och vi testar videosamtal. Det är ju en sak man kan locka med för att inspirera. Att få se barnbarn och barnbarnsbarn. Man kanske bor långt ifrån varandra, säger han.
Rädsla för att göra fel
Nästan alla som kommer första gången ber om ursäkt.
– De säger att ’jag kan ingenting’, eller ’jag är korkad’. Det handlar inte om det. Men jag tror att känner man det här dåliga självförtroendet med någonting, så är det klart att man drar sig för att söka hjälp. Så man bara är tyst om det och hoppas att det är... Ja, och de ska absolut inte behöva skämmas eller känna sig korkade.
Många upplever en rädsla för att trycka fel.
– Det kan vara allt från inställningar, att det kommer information på telefonen eller en surfplatta om att den ska uppdateras. Det kommer olika aviseringar om saker. Då kan du bli är lite ställd och undra vad man ska trycka på. Så det är rätt vanligt att man kommer med en sån typ av fråga, säger han.
Det viktigaste för att lära sig är inställningen, enligt Claes Andersson.
– Har man tekniken och de ekonomiska förutsättningarna att ha den så är det bara nyfikenhet som behövs. Jag tror att vill man bara lära sig så spelar ju åldern absolut ingen roll. Skillnaden är ju bara att många har inte vuxit upp med tekniken. Det är rätt häftigt att se äldre som är motståndare och negativa och så får de hjälp och tycker det är så jäkla kul. Och verkligen får användning för tekniken.
Han berättar att vardagen förändras till det bättre för de äldre när de lär sig använda till exempel appen för 1177 eller SVT Play.
– Det är en wow-upplevelse. De har ju aldrig läst en journal hela sina liv. De sitter och skrattar åt vad de har skrivit. Och det finns ju så mycket häftigt att kunna göra. Ljudböcker, kunna läsa på sin platta, titta på vad man vill när man vill. I bland kanske jag inte ser dem på en vecka för man fastnar i att streama, säger han.
Läser tidningen digitalt
Ute i samlingsrummet pågår samtalen. Lena Luckey-Lundgren, 92, avbryter ett av sitt. Hon har arbetat som arkitekt och gick en kurs i datorer för 30 år sedan.
– Jag var ganska tidigt med teknik. Men jag var bland de äldsta på kontoret och då kom det unga flickor som hade lärt sig dator i skolan så där fick jag inte så mycket kontakt men sedan blev jag friställd. Min man sålde sitt kontor och då blev jag arbetslös, då fick jag av Arbetsförmedlingen och Trygghetsrådet en datorkurs. Efter det är datorn min grej.
Telefonen använder hon mest för att kontakta familjen och få bilder på barnbarnsbarn. På plattan läser hon Göteborgs-Posten på varje dag.
– Jag tycker det är bra. Det är en tillgång att ha det, säger hon.
Ellinor Lindberg, 76, är där mest för den sociala aspekten men behöver även hjälp med att rensa i sin telefon.
Vad använder du din telefon till?
– Allt. För att betala räkningar och kontakta vänner och familj.
LÄS MER:Trappan i Mölnlycke som ingen vill kännas vid – förfaller mer och mer för varje dag
LÄS MER:”Det är en kärlekshistoria som utspelade sig i Hindås”
LÄS MER:Härrydabor håller fast vid fettisdagen – säger ja till semlor
