Det är en udda syn som möter besökaren som kliver in i den gamla bagerilokalen i Mölnlycke. I ett halvdunkelt rum fångas blicken av en ihärdigt arbetande 3D-skrivare. En orange sträng rinner ur robotarmen som formar en liten cylinder. Ett plötsligt surrande från rummet intill leder besökaren vidare, till ett vitt rum med kaklade väggar, högt i tak och rostfria arbetsytor. I ena hörnet, under det vita ljuset från ett gäng lampor tronar två jättelika tomatplantor upp sig.
De liknar två äppelträd, men där kronorna vilar i utspända nät och där de röda äpplena är klasar med körsbärstomater. Och istället för rötter i jord så svävar de fritt inuti två svarta tunnor. Surret som regelbundet återkommer är ljudet då rötterna blir duschade med vatten och näringslösning.
Den originella tomatskapelsen är ett verk av Enis Birisk, 31, och bröderna Lucas, 17, och Jonathan Larsson, 17. Tillsammans experimenterar de med innovativa metoder för att effektivt och miljövänligt odla grönsaker.
– Det här projektet handlar om livsmedelsberedskap, säger Enis Birisk som är den som startat upp odlingsprojektet.
Vad innebär livsmedelsberedskap?
– Det betyder att vi ska ha bra mat tillgängligt även under kris. Då handlar det inte bara om att vi ska ha produkten som exempelvis sallad utan vi ska också ha vad krävs för att hålla igång produktionen av livsmedlet. Idag är vi för beroende av att köpa in råvaror från utlandet, så vi blir väldigt beroende av den logistiska kedjan, säger Enis Birisk.
Så livsmedelsberedskap handlar om självförsörjande och bli mindre beroende av inköp utifrån?
– Exakt, det är den huvudsakliga pelaren, säger Enis Birisk.
Samtidigt som Härryda-Posten talar med Enis, skapar 3D-skrivaren i rummet intill ett nytt litet duschmunstycke, en så kallad dysa, som ska skapa en finstrilt dimma över tomaternas rötter. Att själv tillverka reservdelar är ännu ett steg i att bli mindre beroende av inköpta varor.
– Den långsiktiga ambitionen är att bygga upp sådana här små enheter med odlingar. Då tänker vi oss exempelvis att skolor, äldreboenden ska ha en viss täckning för livsmedel, så det finns en egen liten produktion någonstans i närområdet.
”Jag vill driva en hälsosam konkurrens”
Enis Birisk står under ett parasoll av gröna tomatblad som sprider en örtig doft omkring sig. 2019 tog han över Mölnlycke frukt och blommor från sina farbröder. Företaget har varit i familjen sedan starten 1991 och har under dryga trettio år försett Mölnlyckeborna med allt från apelsiner till tulpaner.
Men Enis ambition var större än att fortsätta driva torghandel. Han ville visa att småföretagare kan bygga motståndskraft i tider av kriser som hotar vår livsmedelsförsörjning. Varenda krona som lagts på odlingsprojektet kommer från överskottet från torghandeln.
– Man kan göra så mycket mer som företag än att driva sin egen verksamhet, jag vill driva en hälsosam konkurrens och tända en eld hos folk och få dem att tänka: ’Shit vi kan också göra någonting!’.
Rymdtomater – en räddning när krisen kommer?
Metoden som trion använder sig av – aeroponik – kännetecknas av att rötterna inte är i jord utan svävar fritt i en sluten tunna där de sprayas regelbundet med näringslösning och vatten. Metoden användes först i rymden.
– Det här började man med redan på 90-talet för att odla sallad på rymdstationen ISS.
Så det här är rymdtomater på sätt och vis?
– Ja, det var den teknologin som Nasa använde för att mata astronauter men vi tog det ett steg längre kan man säga, säger Enis och ler.
Så vad är fördelarna med ”rymdodlingsmetoden” kontra konventionella odlingar?
– Först och främst kräver det betydligt mindre yta, man kan odla både vertikalt och horisontellt utan problem, berättar Enis och tillägger:
– Men kanske det viktigaste är att den kräver betydligt mindre vatten. Här används vattnet optimalt. Det man gör egentligen är att man plågar plantan, stressar den att utnyttja allt den kan.
– Det finns också en miljöaspekt, inflikar Lucas Larsson.
– Vi kan kontrollera våra utsläpp, medan en åker skapar övergödning i exempelvis Östersjön men här har vi i princip noll utsläpp, säger Lucas.
Bröderna Lucas och Jonathan träffade Enis när han var deras vikarierade lärare. De blev sålda på Enis idéer och tjatade sig in i projektet, med deras engagemang och växande kunskap har de blivit en självklar del i arbetet. Bröderna har tillbringat otaliga timmar med projektet de senaste åren. När de blev involverade i projektet var de bara 14 år gamla, nu har de hunnit bli 17 och går på gymnasium med teknisk- respektive naturinriktning. Men den främsta skolan har varit hos Enis.
– Det är fantastisk lärorikt här, jag får många chanser att lära mig saker, prata med leverantörer och exempelvis fixa med inköpen, säger Lucas Larsson och brorsan Jonathan nickar instämmande.
Så det här har blivit en skola utöver den vanliga skolan?
– Ja, en bättre skola, säger Lucas Larsson.
Vad tänker ni kring ert projekt i relation till klimatkrisen?
– Det här är superbra, mycket av koldioxidutsläppen kommer ju från transporter, så här kan vi minska både koldioxidutsläpp och transportkostnader, och sedan övergödning eftersom vi skapar ett slutet system, säger Lucas.
Och när kan Mölnlyckeborna få smaka på sina första ”rymdtomater”?
– Kanske någon gång till sommaren, vi får se. Vi är väldigt nöjda med resultatet så långt, säger Enis Birisk och knipsar av en klase med körsbärstomater.
Och så surrar det till igen, inne i de svarta tunnorna får tomatrötterna ännu en dusch.
LÄS MER:Misshandel på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke
LÄS MER:Hennes keramikbod är öppen dygnet runt: "Folk är fantastiska”
LÄS MER:Ta inte journalistiken för given
