Lördagen är en mörk dag för svensk journalistik – och svensk utrikespolitik. Den 19 augusti har 8 000 dagar av ofrihet passerat då den svenska journalisten och publicisten Dawit Isaak fortsätter att vara fängslad i Eritrea utan grundläggande rätt till rättegång, åtal och advokat. Inte heller tillåts han ha kontakt med omvärlden.
Från huvudstaden Asmara kommer det inte ens något mummel om vad som händer med Isaak, som är svensk medborgare.
Och så passerar dag efter rättsvidrig dag. För Dawit Isaaks anhöriga och bekanta fortsätter ovissheten, maktlösheten – och saknaden.
Idag saknas den politiska viljan att öka trycket på Eritrea för att kräva svar och handling.
Från svenskt officiellt håll verkar myndigheter och stat ha gett upp. För ett par år sedan meddelade Åklagarmyndigheten att misstanke fanns om att Dawit Isaak ”utsätts för brott mot mänskligheten i form av påtvingat försvinnande” – men valde att avstå förundersökning eftersom det var för jobbigt att utreda Eritreas skamliga agerande.
Journalistförbundet, Svenska Pen, Publicistklubben, Reportrar utan gränser, Sveriges författarförbund och Free Dawit fortsätter att skriva debattartiklar, hålla manifestationer och släppa en och annan rapport – men från Utrikesdepartementet och den svenska regeringen verkar krav på aktion och Dawit Isaaks frihet mest vara till besvär.
Idag saknas den politiska viljan att öka trycket på Eritrea för att kräva svar och handling. Regering efter regering har slagit in på den tystade diplomatins väg. Rädslan för att förarga Eritrea har lett till handlingsförlamning.
Budskapet som sänds är: Svenska medborgare lämnas åt sitt öde när skurkstater agerar som skurkstater gör.
Med dagens strategi finns en uppenbar risk att 8 000 dagar kommer bli till 9 000 dagar av ofrihet för Dawit Isaak.
LÄS MER:Efter Gothia-besvikelsen: Laget överraskas av Härryda-Posten
LÄS MER:Säkerhetschefen om terrorhotet: ”Fortsätt som vanligt”
