Härryda-Posten har tidigare berättat om Therese son, som blev avstängd från Härryda kommuns nya resursskola i Landvetter, Mosslyckeskolan. Det skedde efter bara en månad, i samband med en händelse där han kastade lim mot sina lärare.
Skolan riktar sig till elever med diagnos inom autismspektrumtillstånd eller generell språkstörning, som är i behov av särskilt stöd i en anpassad lärmiljö.
Therese ifrågasätter om resursskolan verkligen är anpassad efter målgruppen.
– Han blir straffad för sin funktionsnedsättning, sa hon till tidningen.
Nu sluter fler föräldrar upp bakom Therese, och kritiserar resursskolan.
– Det är ett skämt, säger mamman Annelie.
40 olika kontakter
Annelies son har adhd, autistiska drag och expressiv språkstörning, vilket innebär att man har svårt att uttrycka sig språkligt. Han hade svårigheter att lära sig läsa och skriva, vilket inte blev lättare när han dessutom retades av andra barn.
– Han tyckte det var jobbigt att gå i skolan och hade hög frånvaro, säger Annelie.
När beskedet om resursskolan kom trodde Annelie att hennes son inte skulle platsa då han inte har de diagnoser som skolan kräver. Men rektorn på sonens dåvarande skola uppmanade familjen att söka ändå, och han fick en plats.
– Det var skönt. Jag räknade möten med förra skolan och när jag kom upp i 40 i början av februari kände jag att jag inte kunde räkna mer, säger Annelie.
Som föräldrar till ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är vardagen annorlunda berättar mamman, det krävs mycket.
– Då behöver man en fungerande skola med fungerande rutiner, allting. Så att man inte behöver sköta deras skit också.
Saknar information
Men den förändring Annelie önskade väntar hon fortfarande på. Istället upplever hon en skola där ingenting verkar vara på plats.
– Min son kom hem med schemat i pappersformat igår. Han har gått i skolan sedan augusti, säger Annelie som undrar varför det dröjt så länge.
Strax innan jul fick hon besked om att sonen inte alltid gick till gymnastiken och därför riskerade att inte få godkänt i ämnet.
– Det har jag inte fått reda på. Jag fick inte heller reda på att de ens hade gymnastik till en början.
Personalomsättning bakom stängda dörrar
Det som varit mest frustrerande har dock varit hur dåligt det har fungerat med informationen kring personal som slutat.
Först efter att Annelie börjat ifrågasätta att personal lämnade resursskolan fick hon veta att skolan har som rutin att inte meddela föräldrar förrän allt är helt klart.
– I den vanliga grundskolan så förstår jag att det är så. Men den här är inte vanlig. Våra barn behöver förbereda sig. Jag kan lova att det är många föräldrar också som behöver förbereda sig.
Hon berömmer den personal som jobbar på skolan; det har blivit extra tydligt hur viktiga de varit för sonen när de plötsligt försvann.
– Min son gick inte ens sista veckan innan hans lärare slutade. Han ville inte säga hejdå till honom. Det säger ganska mycket om hur det är. Jag tänker att de har förlorat många kompetenta pedagoger som inte har fått rätt förutsättningar.
Ledningen saknar erfarenhet
Sedan jul har Annelies son börjat gå allt mindre i skolan.
– När jag frågade varför sa han: ”Varför ska jag gå dit? Mina kompisar går ju inte dit och inte ens lärarna vill jobba kvar”.
Istället upplever hon att rektorn inte ger några tydliga svar och att ledningen inte förstår målgruppen för resursskolan.
– Det handlar om att ha fingertoppskänsla och kunna möta våra barn för där de är. Min känsla är att rektorn inte har den erfarenheten.
Dåligt samvete
Efter allt som hänt ifrågasätter Annelie beslutet att flytta sonen från förra skolan i kommunen.
– Jag har dåligt samvete som satte honom där.
Hon tänkte att det kunde bli bra för sonens framtid.
– Och nu så tror jag väl kanske inte det. Om det fortsätter så här så blir det inte bra.
Föräldrarna har fått till sig att de måste ha tålamod för att organisationen ska sätta sig, men Annelie menar att de inte kan vänta.
– Våra barn har inte tid. Det finns ingen tid. Deras barndom och deras skoltid är här och nu. Den är inte om ett år.
Vad behöver du för förändring härifrån?
– Jag vill ha transparens. Berätta för mig vad som händer så att jag kan förbereda mitt barn.
Saknar samarbete
Mamman Marie-Louise har också sin son i på resursskolan. Hon upplever att sonens behov av anpassningar inte hörsammas i skolan.
– De samarbetar inte med oss föräldrar, säger Marie-Louise.
Hon har efterfrågat ett anpassat schema, som sonen tidigare haft, men som nu inte erbjuds. Istället måste han var där hela dagar trots att han aldrig förut klarat det. Sonen går knappt dit alls som det är nu.
– Han känner ingen tillit till dem, säger hon och påtalar att barnen hade behövt längre tid att lära känna pedagogerna innan de kastades in i undervisningen.
Son med skuldkänslor
Malin son har länge utsatts för mobbning, och kämpar med psykisk ohälsa. När sonen kom in på skolan upplevde föräldrarna att de lovades en massa saker som inte infriats.
– Den skulle vara så bra för barn med speciella behov, men de ser inte barnen utan bara statistik och pengar.
Malin berättar om brist på förståelse för den målgrupp som resursskolan är till för; de körs till Lunnaskolan för slöjd utan att förstå varför, och personalomsättning har lämnat sonen med en rädsla för vad som ska hända varje dag.
– Det var ingen som förklarade för honom att det hänt, varför eller att det skulle hända, säger hon.
De få lärare som sonen ändå byggt upp ett förtroende för har slutat eller bytts ut.
– Han tror att det är hans fel att lärarna försvinner. Han har skuldkänslor.
Hon berättar att sonen ständigt är orolig för vad som ska hända då det skett så mycket förändringar.
– Han är vaken på nätterna med ångest, för att de trycker på att han ska gå dit, säger hon.
Lyssna på föräldrarna
Malin önskar att skolans ledning lyssnar mer på föräldrarna som vill samarbeta, men hon upplever att de inte får chansen.
– Lyssna på oss, vi finns där av en anledning. Vi vill komma dit för att underlätta när de är i skolan, säger hon.
Istället känns skolmiljön som ett straff som stjälper hennes son. Hans psykiska mående är så illa att han är suicidal, och hon är rädd att skolan inte kan hantera det.
– Jag vågar inte lämna mitt barn där.
Kort uppsägningstid påverkar
Resursskolans rektor, Helena Fri, bekräftar att fem personer slutat sedan start. Enligt henne finns olika förklaringar; några lärare slutade tidigare då de hade svårt att arbeta med målgruppen, två andra studerade parallellt med vikariat på halvtid, när de tog slut ville båda testa något nytt.
Hon medger att den korta uppsägningstiden påverkade kommunikationen med vårdnadshavare, särskilt kring de som slutade vid jul.
– Här kunde det varit bättre.
Samtidigt betonar hon att ny personal snabbt kommit på plats och att verksamheten inte stått utan behöriga vuxna.
– Det har varit duktig personal på plats hela tiden. Men jag kunde absolut ha lagt mer tid på att kommunicera det.
Anpassningar i kommunicering
När det gäller kritik om slöjdundervisning på annan skola samt information kring schema och betygsvarningar menar Helena Fri att skolan varit tydlig.
– Jag tycker att vi har informerat om de här sakerna. Vi har bildstöd till nästan alla saker. Vi är fantastiska på att kommunicera.
Hon säger att eleverna har förberetts på slöjdundervisning sedan augusti.
– Vi måste träna på att komma till en slöjdsal. Annars kan man inte få betyg i slöjd.
Enligt henne är det viktigt att undervisningen sker i ändamålsenliga lokaler.
– Vi följer läroplanen. Vi behöver kunna ha slöjd, idrott och hemkunskap.
Vad gör ni annorlunda i kommunikationen utifrån den målgrupp som ni ändå jobbar med?
– Vi gör jättemycket annorlunda. Vi skickar hem bilder om det kommer någon ny person till arbetslaget. Vi jobbar dagen innan så att de ska veta vad som händer dagen efter. Alla pedagoger har varsin telefon så att man kan höra av sig till sin mentor enkelt för att möta barnets behov.
Skolan gör, enligt rektorn, löpande utvärderingar av verksamheten.
– Vi utvärderar varje vecka. Vi går igenom varje elev.
Arbetslaget följer närvaro, insatser och vad som fungerar eller inte.
Kompetens i ledningen
Härryda-Posten har talat med föräldrar som upplever både att deras barn vill gå mer i skolan än vad som erbjuds – och att andra pressas till längre dagar än de orkar.
Helena Fri säger att skolan möter de elever som vill gå mer, men att kortare dagar kräver en utredning.
– Rätten att få gå i skolan är stark. Om vårdnadshavare tycker att eleven ska gå mindre behöver vi förstå varför.
Hon tar upp att de då undersöker vad som gör att man orkar mer eller mindre, tillsammans med föräldrarna så att eleven kan energispara och klara sin skolgång.
– Vi sitter alla professioner och pratar om barnet och deras behov.
Upplever du att ledningen har kompetensen som krävs för att jobba med målgruppen?
– Absolut. Men framförallt har vi rätt kompetens för att leda dem som är närmast barnen. Det viktigaste för en rektor är att man har rätt person ute i verksamheten och att man har ett elevhälsoteam som har särskild kompetens och klarar av de utmaningar som vi har. En rektor behöver kunna leda och fördela arbetet och ha fokus på eleverna. Det har vi.
Arbetar ständigt för förbättring
Helena Fri berättar att de jobbar stenhårt för att det ska gå bra i klassrummen och ständigt arbetar för att förbättra verksamheten.
Samtidigt förstår hon att föräldrar oroat sig för personalomsättningen.
– Det finns tillräckligt med vuxna men vi behöver behålla personalen. Det håller jag med om. Men vad är alternativet? Jag kan inte göra mer än att jobba stenhårt för att det ska bli bra. Det kan såklart bli bättre om vi behåller den stabilitet som vi har just nu.
